för nu känns det ganska nödvändigt, maken är ute och springer med "sin" hund, tränar sök med "sin" hund och just nu lägger han spår åt, ja jag gissar att det är åt "sin" hund.

Han har en teori, om man lägger spår i mörkret, då måste hon koncentrera sig, och han har nog rätt och han lägger spåret på åkrarna så att det är ingen fara för skador, vare sig för husse eller hund.

Rapport om resultatet kommer senare.....

På söndag är det kursstart igen, nu är det dags för en vardagslydnadskurs med klicker, som det så fint står i kursbeskrivningen. Första tillfället är planerat och jag har tänkt föra bok över min kurs den här gången, för att själv lätt kunna utvärdera resultatet. Men det som är så kul med dessa kurser är de olika sorters hundägare som säker sig till denna form av fritidssysselsättning, då detta är via ett studieförbund och inte en kurs på den lokala brukshundklubben så är variationen hos både hundar och förare stor. Men oavsett var kursen hålls så är det alltid vissa hundägare som dyker upp:

Den unga tjejen som äääntligen fått skaffa sig en hund, det för att hon har flyttat hemifrån och nu kan inte mammans allergi mot smutsiga golv sätta stopp för att den unga tjejen ska få ha sin drömhund, ofta av krävande ras - men det gör ju inget för de ska ju bli bästa vänner och hunden ska få följa med överallt och aldrig ha koppel på sig - hur svårt kan det vara?

Jo det var nog ganska svårt för nu kommer de till kursen och vill med lätt panik i blicken ha hjälp med att få hunden att inte dra i koppel och komma på inkallning - men man får inte vara dum med hunden...

Sen har vi den andra unga tjejen som är uppväxt med hundar, hon har promenerat dagarna i ända med pappans jakthundar och när de har tröttnat har hon lånat alla hundar i grannskapet. det är hon som byggt hinder på gräsmattan och tränat en hemma-form av agility med alla ihoplånade hundar och till pappans förtret även familjens jakthundar. Nu har hon äntligen köpt sin alldeles egna hund, och har uppfostrat den alldeles själv. Och hundvan som hon är så har hon självklart valt en hundras av den mer krävande typen men nu går hon på kurs för att lära hunden att inte dra i koppel och att komma på inkallning - inte för att hon egentligen behöver det, egentligen så kan hon ju redan....kanske hemma ibland....

Sen har vi den typiska andra (eller tredje) hundsägaren, som tidigare haft en hund, ofta av samma ras som den nuvarande. Den tidigare hunden var helt underbar. Löd i alla lägen, smet aldrig, drog aldrig i kopplet och vad ägaren kan minnas var den alldeles självlärd (tänk vad fort man glömmer), men den här, den är inte alls som den förra, måste vara ett måndagsexemplar. Så nu går de på kurs för att lära hunden att inte dra i koppel och att komma på inkallning, om det nu fungerar för den här hunden är ju inte alls rastypisk....

Till sist har vi experternas expert, denna kursdeltagare har gått på otaliga kurser, pratar gärna om detta, och ingen har varit bra. Inget har fungerat på hunden. Så efter valpkurs, unghundskurs, problemhundskurs är de nu på den här kursen för att lära hunden att inte dra i kopplet och att komma på inkallning.

Men dock inte att förglömma, instruktören... de finns också i ett antal variationer... men det tar vi en annan gång..... fast till dess, om ni undrar vad vi ska göra på kursen.... jo vi ska träna på att inte dra i koppel och att komma på inkallning.

(Med tanke på att jag ofta ses som en vante i kopplet efter Tyra kanske jag skulle gå på kurs......)

En handlade om baklängeskedjing, dvs att när man ska lära in ett moment, delar man upp det i små små beståndsdelar (som vanligt) men börjar bakifrån. Egentligen ganska logiskt, det var ju så jag fick göra med "rutan" och det var ju faktiskt Tyra som lärde mig det. Hon började med vändningen i rutan - fast framför mig... ja då började jag alldeles vid rutan, Tyra vände in, och sedan backade jag eftersom det funkade och till sist stod jag på utgångspunkten. Se Tyra hon kan hon....

Sen tror jag att vi människor är lata av naturen, vi lägger ner massor av tid i början av ett moment och hafsar på slutet, och då får vi ett dåligt resultat på hela momentet. Om vi lägger ner massa tid på det som kommer sist så tror jag resten kommer lättare. Tex inkallning, jobbar vi mycket på ingångarna, hunden får massor av bonus vid en bra ingång, ja då spelar det kanske ingen roll om vi slarvar med att träna fart - eftersom hunden ändå strävar efter att utföra en bra ingång och får farten automatiskt.

Sen var det en länk om en ny hundsport som tydligen är på frammarsch men??? får liten känsla att den skapats av BC-ägare utan får - kolla här.

Och till sist var det en länk med tips på tjuvknep för instruktörer, eller rättre sagt hjälp att genomskåda instruktörer. En viss mr Millan verkar ha missat den artikeln för alla hans bästa trix finns med. Bara en sådan sak om man som instruktör tar över och "visar på" en deltagares hund, ja det kan knäcka en osäker hundägare hur lätt som helst för 9 gånger av 10 går hunden hur bra som helst med instruktören, ja visst instruktören kanske har ett bättre och tydligare kroppsspråk och vet hur man ska leka igång hunden bättre men den största anledningen är att hunden blir chockd och följer med av farten, och den stackars matten eller hussen ger upp fullständigt. 

Men det är just det här som är så kul med hunträning, det finns så många olika metoder och skolor och som hundägare är det bara att studera allt med ett öppet men kritiskt sinne occh plocka russinen ur kakan, dvs det som passar just mig och min hund.

som tex bakdelskontroll, vad ska det vara bra för egentligen? Jo nog fattar jag ju det och visst bör man träna det särskilt om man vill BC-vändningar på sin betydligt större schäfer. Så idag tänkte jag att vi skulle träna det. Jag tinade köttbullar, tog fram klickern och sedan telefonkatalogen*. men nu är inte Tyra någon BC, och jag inget fullfjädrad tålmodig klickerhanterare. Så jag kan meddela att vi kom till "två tassar på katalogen" och sedan avslutade vi innan Tyra agerat dokumentförstörare. Jag tror vi tränar bakdelskontroll på ett annat sätt, en annan gång.

Sen gick vi över att träna lite fjärr, stå-ligg-stå. Jag stod alldeles framför henne och klickade (belönade) bara när benen var som fjädrar som fjädrade upp och ner och fötterna var på samma ställe hela tiden. Lyckades riktigt bra. Tyra fattade fort vad jag var ute efter. Men jag tror jag tar det lugnt innan jag backar bakåt då det är stor risk att hon kommer efter, vill verkligen att hon ska förstå att hon ska vara kvar på samma ställe.

Sen orkade jag inte mer, så Tyra får acceptera det.

* övningen går ut på att hunden står med framtassarna på något tex en telefonkatalog och går runt den med bakbenen.

Husse och Tyra, jag sitter här med frossa trots the och varm tröja, dottern leker med en träningsmatta och en tom plastkorg (ja hon har ca 2000 leksaker). Men var Tyra och Husse är det vet vi inte. De klädde på sig (ja husse alltså) och gick ut, till oss sa de "vi sticker nu!"

Dottern blev lite orolig, men förstod sen att hennes skojfriske far ämnade att återvända till sin väntande familj men var är de???

Vad gör de???

Ja ärligt talat, de får göra vad de vill, bara Tyra är trött och nöjd sen.

Pga tenta-plugg, tentor, konserter och annat så har mina och Tyras stunder tillsammans mest ägnats åt vila, kiss-rundor och dammsugning av hundhår. Tyra har dock inte legat på latsidan men det är hon och husse som gjort de större ansträngningarna på träningsfronten. De har joggat vilket de i och för sig brukar men har nu börjat springa längre så nu är de uppe i dryga 9 km, och båda är äckligt pigga när de kommer in. Bra jobbat!!!

Sen så kämpar de på med framförgåendet, eller kämpar och kämpar - det jag lyckades tjuvkika på från balkongen idag såg riktigt bra ut, men det är en hel del kvar som ska göras men de är på god väg. Jag ser verkligen fram emot appell-söket.

Ska plugga ett par dagar till men efter tentan på tisdag em, då ska vi väl vara i gång igen, då får husse lite konkurrens.

Ha en skön lördagkväll

/Lena

PS, Annalena, du, träna hund klockan tre på natten??? Är det riktigt vettigt??? Klaga inte då om herrarna svart vill ha kudden - någon gång måste de ju få vila och det finns knappast andra stunder än då du tänkt göra det. jo visst kan vi träna... om du vågar?? Jag är sträng :o)

Idag hade Tyra riktigt finfrämmande, nämligen KORAD Tjh SUCH A-Te-Ell´s Monsieur Thurbo. Men inte dög han till fästman, friarförsöken stoppades vänligt men bestämt, dock var han kanonrolig att leka med. det blev många lyckliga varv här ute på åkrarna.

Sen fick ju makarna N se att det faktiskt finns trevliga grönisar, de har ju ställt sig en aning tveksamma till detta. Och vilken kamp denna herre besitter, hans grepp skulle nog många skyddsförare önska på sina hundar. Sen var han kanon inomhus (förutom frieriförsöken då), bara myste omkring - eller var det jag som myste av att ha en grönis i huset igen. Tyra är en på miljonen, men svart är hon inte... skulle aldrig byta bort henne men man kan ju utöka familjen :o) Dock inte med Thurbo... han följde ju matte hem igen, jag hoppas verkligen att vi träffas igen - det har varit en riktigt trevlig eftermiddag. Tack för de Annki!

Trots att tanken att fota Thurbo fanns där hela tiden sp blev det inget av men här är hans hemsida: http://www.thurbo.se/

och så även hennes husse och matte. idag kom husse på en riktigt bra idé. Vi skulle träna rapport. Det var ju ett tag sedan men då vi tränat rätt mycket lydnad och sök ett tag så behövde vi lite omväxling och det kunde ju vara bra för Tyra också.

Sagt och gjort, A-station upprättades och efter lek med matte och lite köttbullar så vandrade hon i väg med husse till B-stationen. Efter ett tag kom hon rusandes i vild karriär mot mig, överlycklig over att få springa. Belönades med köttbullar, fick vila en liten stund och skickades tillbaka till husse. En stund senare återupprepades det hela men den här gången belönades hon med båda kamp och köttbulle hos matte (husse hade enbart köttbullar).

När de kom tillbaka från b-stationen fick jag veta att hon hade sprungit ut ca 10 meter och sedan tvekat båda gångerna då hon lämnat husse, men då husse blivit mer säker stod han bara kvar tyst och tittade i riktning på a-stationen och efter ca 5 sek tvekande hade Tyra rusat i full fart mot mig. Duktig hund och duktig husse!!! Hade jag vetat att hon tvekat första gången hade jag tagit emot henne med kampleksaken men då walkie-talkisarna var hemma så hade jag ju ingen aning.

Hur som helst var det en lyckad träning och kul för oss alla. Vi gillar verkligen rapport så det är ju inte helt omöjligt att vi kommer att sticka emellan med en rapporttävling då och då på något år.

Sedan tränade Tyra och husse framförgående, det enda moment Tyra saknar inför appellen och det gick väldigt bra. Vi har delat upp momentet i två delar: 1. Före (alltså gå ut kopplets längd och gå före) och 2. Stanna och vänta in föraren stående i rätt riktining. Sedan kommer dessa sammanfogas till ett helt moment.

När vi tränar hund tränar vi med den devisen att "Framgångar tillskrivs hunden och motgångar tillskrivs föraren" dvs om det går bra ska hunden ha beröm och går det dåligt ska man rannsaka sig själv. En hund vill inte göra fel, utan gör den fel har inte du som förare varit tydlig nog.

Ha en skön söndagkväll!