Efter ett par halvstressiga veckor och en rent förjävlig natt har jag bestämt mig. Nu ska här bli ändrig på tillvaron. Jag kan inte längre lösa trötthet med antingen förträngning eller fem minuters pauser på kökssoffan. Jag kan inte längre bota huvudvärken med dubbla doser migränmedicin eller ett ständigt treointag och att kronsikt stoppa i sig magsårstabletter är väl ite direkt den bästa långsiktiga lösningen heller.

Jag måste se framåt, långsiktigt och till hela mig!

• En rejäl promenad om dagen - schemalagd - om inte annat blir Tyra glad (Peppe är för liten än för att hänga med på raska långa delvis asfaltspromenader).
• Inga kakor inget godis, inga snabba intag av något sött jag hittar i kyl, frys eller skafferi.
• Inget, eller i alla fall väldigt lite kaffe - max en kopp per dag.
• Mycket grönsaker, frukt och vatten.
• Ingen dator efter klockan 9 på kvällen.
• Fasta "kontorstider" - dvs när jag är ledig ska jag vara ledig.

Ja det där kan jag nog klara så jag börjar så - ingen idé att ta i för mycket så här i början....

Nej då, jag gillar inte vintern, inte snön och absolut inte kylan. Jag som planerar att ha med mig vantar på jobbet idag, den 25 augusti. Jag nyttjar inte vintern på något sätt. Vi har ingen skoter, jag åker inte skidor och skridskor - nä så mycket ska vi inte utnyttja landstingets resurser.

Våren däremot, den älskar jag. De första maskrosorna, dagar då solen bara värmer mer och mer. Allt blir ljust, varmt och torrt. Det är löfte om en framtid. Ja våren den är underbar.

Och än bättre är nog sommaren, då man kan bada, sola, grilla och njuta av iskall rosé på balkongen varma sommarkvällar eller sitta på utecafé och titta på folk med en latte i handen. Ja sommaren är nog bättre än våren.

Sen hösten med sina sprudlande färger, kalla klara luft, myggen dör bort och allt känns så friskt och krispigt. På hösten återkommer rutiner och när mörkret lägger sig på kvällarna och man kan tända ljus och fönsterlampor då får själen ro. Hösten är nog helt klart min favoritårstid.

MEN så kom Peppe in i vårt liv. Lilla söta Peppe, med ett uttryck som kan smälta den hårdaste sten men med en näsa som kan hitta allt och en mun som tuggar i sig det mesta upphittade. I går så hittade han något i skogen och innan jag hann dit och få bort hund från "vad DET nu var" och se vad DET var, så var DET borta. Och liten söt lagotto slickade sig mycket nöjt runt munnen. Vad gör man??? Inte så mycket utan hoppas i sitt stilla sinne att DET där kommer ut på något sätt. Vilket det gjorde, i trapphuset, efter kvällsrastningen, och DET där var svamp, numer dock i aingen halvsmält form.

När jag tänker efter, vinter, tjäle, frost, is, en meter snö, döda förmultnade svampar.... tror jag gillar vintern bäst ändå!

vilket innebär snart helg, vilket i sin tur innebär jobb men det är helt ok.

Lördag morgon är det två timmar tävlingslydnad med ett glatt och träningsvilligt gäng. Tiden bara flyger i väg och vi hinner inte ens hälften av vad vi vill. Och då tar vi inte ens kaffepaus. Söndag är det sök-kurs i blåbärsparadiset och då hänger hela familjen med så att jag får se dem lite grann i alla fall. Så jag klagar inte så länge vi har vädret på vår sida.

Men först är det fredag, veckans "lediga" dag. Det är idag allt annat ska göras, det man inte hinner de andra dagarna. Så dagens plan är som följer:

1. På Stadium och kolla skor, dottern behöver och jag behöver och de har rea och rea på rean så jag tänkte hänga på låset.

2. Om jag hinner, inhandling av diverse underkläder till en växande dotter.

3. Rasta Peppe

4. Lunch

5. Hundpromenader och träning så att de är nöjda inför kvällen.

6. Städning av dotters rum

7. Rasta Peppe

8. Hämtning av dotter och kompis som lär stänga in sig i det förhoppningsvis nystädade rummet och spela dator.

9. Rasta Peppe

10. Städning av övrig lägenhet

11. Rasta Peppe

12. Fortsätta städa

13. Rasta Peppe

14. Matlagning

15. Rasta Peppe

16. Äta middag

17 Rasta Peppe

18. Rasta Tyra

19. Tur till storheden för lite mer shopping,

20: Rasta Peppe

21. Ostbricka och Kvarteret Skatan - Filmen

22 Pausa filmen och Rasta Peppe

23. Se klart filmen

24 Rasta Peppe och Tyra

Ha en skön fredag!

på jobbet i går.

Ja alla dagar är inte så här:

Utan i går vräkte regnet ner men mina tappra kursdeltagare höll ut nästan hela kurstiden.

Snälla Camilla, fotograferade inte bara, utan kunde till och med slänga åt mig en kaffekopp när det kändes som värst - såna kursåskådare gillas mycket!

I kväll blir det inte kurs utan en föreläsning som jag hoppas att inte bara jag utan även mina adepter har nytta av i framtiden. Ska bli spännande, den anordnas av Entrepenörscentrum.

Dotterns skolstart gick bra, hon och de andra i klassen tyckte det var lite väl slött så här i början men nu verkar det som om fröken skärpt till sig och börjat lära dem lite saker, det krävdes en dag med bus och stök men sen gick det bra.... fröken fattade vinken och nästa vecka börjar läxorna komma. (ja allt är sant!!!)

Peppes träning då.... jo han är fortfarande världsbäst på linförighet, fattar rätt så bra att hitta positionen när jag står still, kan sitt och ligg lysande. Kissar bara någon pöl då och då, sover hela natten, äter inte på väggarna längre och charmar alla i sin omgivning så ingen har egentligen någon koll på vad han ställer till med eller kan.

Men lagottofrälst - ja visst även om det inte riktigt är vallhundsstuket...lite mer...."när jag har tid, kan du vänta en stund matte", eller "nu nu nu, nu vill jag då ska vi".

Nej Annalena, jag har inte glömt Tyra, ingen kan väl glömma Tyra. Som för varje dag framstår som en allt mer välartad och väluppfostrad hund. Och när hon får "trycka dit" Peppe då och då (alltid med ett litet illmarigt flin på läpparna) så är det inte så viktigt att uppfostra stadens alla andra hundar längre. Kan till och med titta bort när småhundarna gör ettriga småhundsutfall mot henne. Och så söker vi ju igen och det är Tyras grej, och så får hon vara med husse - GULD!!!!!

SÅ där... nu har jag rapporterat om det mesta - vill ni veta mer? Hälsa på, kaffe i pannan och rombakelser i frysen!

det här att blogga i sängen.

Hundarna rastade, matade och nöjda med att sova en stund till (för Peppes del - ett antal timmar till).

I går var det premiär, jag startade en för mig helt ny sorts valpkurs. Tävlingsförberedande Valpkurs.

Tack vare att jag har så bra hjälp av Linn som håller på att utbilda sig till instruktör så kunde även Peppe få gå på kurs. I och med att jag ändå jobbade och självklart hjälpte deltagarna så fick han välbehövliga pauser mellan träningarna. Erkänner redan här och nu att kursetta kommer Peppe inte att sluta som, undra om han alls får sluta överhuvudtaget. Nä det ska lekas, skällas, tuggas, hoppas och en massa annat kul. Och så gör han fina sättanden och perfekta positioneringar då och då när han (eller matte) kommer på att vi är ju faktiskt på kurs.

I kväll kursas det vidare, fast då får Peppe hålla ställningarna hemma med husse. Då ska vi ha vardagslydnad och framför allt koppelträning. Jag och Linn har planerat ett par hårda timmar som innefattar livremmar, kattstrypare och silvertejp - en helt vanlig dag på jobbet med andra ord   .

Har ju köpt ny dator. Min gamla trotjänare har gett upp och oavsett jag ville eller ej så var det bara att skaffa hem en ny. Och en fördel finns det med en ny dator - nytt batteri. Nu kan jag flytta runt i hemmet utan att släpa på sladdar, leta kontakter och vara rädd att en liten lurvig sak ska ta sig en smakbit på en dinglande sladd. Just nu sitter jag i sängen och skriver och håll med om att morgnar kan startas på ett sämre sätt. Ja jag har ju visserligen varit ute med och utfodrat hundarna men det räknas inte om man inte är riktigt vaken, eller hur?

I går kom hösten, fy så kallt det var. Trots kaffe och muffins så längtade jag både efter vantar och långkalsonger i går på jobbet. Börjar få en aning om hur det kan kännas i slutet på oktober. Men nu är planerna i full gång och målet är att ha det varmt och skönt samt tak över huvudet från och med den 1 november.

Sen till gårdagens stora dilemma, och jag har förstått att det inte bara här hos oss ambivalensen har varit stor. Först klockan 20:00 var det säsongspremiär för Färjan och nystart av Robinson. Själv var jag upptagen med planering inför dagens kursstart men jag hörde hur det zappades frenetiskt mellan kanalerina inifrån tv-rummet. Sen kom nästa vånda, DALLAS eller Ensam mamma söker.... valet var ganska lätt. Självklart var man ju tvungen att se hur elak JR kunde vara trots sina 148 år eller så... om Sue-Ellen såg lika rädd ut, eller om Bobby försökte se arg och hård ut utan att riktigt lyckas... JA det var precis som vanligt fast Sue-Ellen tog inte av sig örhänget en enda gång vad jag kunde se i alla fall, och jag såg nog ingen gå till drinkbordet för att hälla upp en whisky som aldrig dracks ur... de verkar ha gått över till Champange istället.

I kväll fortsätter TV-kampen, Dallas avsnitt två eller Svenska Hollywoodfruar.

Idag har det varit sökkurs och Tyra fick visa hur ett färdigt sök går till. Vilket hon gjorde med bravur trots att det var längesen hon sist var i sökskogen, det kanske är som med cykling?!

Tror hon redan längtar till nästa söndag då hon ska få söka igen. Och visst bli man sugen på att sätta i gång på riktigt, särskilt när man ser en och annan söktalang bland kurshundarna. Peppe fick valla ruta, och det klarade han av galant. Bajsade inte ens i rutan, dock på stigen   .

Men än är inte arbetsdagen slut, vi har en Balans- och socialpromenad att klara av också innan vi får göra kväll, jag och Peppe. Tror det får bli en repris på förra tillfället med lite inkallningsövningar på slutet.

Det är tur att man tycker om sitt jobb, särskilt med tanke på arbetstiderna, kvällar och helger. Fast när man sitter vid elden, precis ätit en nästan grillad korv och bara njuter i det fina höstvädret - ja då är det rätt ok att jobba helg.

Nä dags att få i sig lite mat så man orkar med slutspurten.

behövde en vilostund så det blir ett inlgg till idag...

Hade spårkurs i går, för valpar. Även om nu inte spår är min favoritgren så var det en väldigt lyckad kväll och Peppe var nöjd och trött när vi kom hem. Sen om det var mina spårkunskaper, Peppes förmåga att ragga upp karlar eller makens rombakelser som utgjorde succén må vara osagt.

Men på denna kurs insåg jag att Peppe kan ju ingenting. Jovisst han är väldigt noggrannt socialtränad, har åkt buss, varit på stan, på landet, träffat massa snälla hundar av olika raser, hört skott osv osv. Vi tränar hantering och jobbar mycket med att pälsvården och kloklippningen ska upplevas så positiv som möjligt men han kan inte ett enda kommando.

Jag har shejpat sitt, ligg, stå och fotgående men inte lagt på något kommando. Till idag - då var det dags för sitt och ligg. Nu inser jag att jag har igen att jag tagit det lugnt. Varit noga med att beteendena verkligen sitter och utförs på rätt sätt innan jag lagt på kommando för snabbt gick det, snyggt är det och han skiljer på sitt och ligg 10/10 gånger. Skynda långsamt helt enkelt.

Senare idag ska vi gå ut och jobba med inkallningen. När Peppe leker, till och med med andra hundar är inkallningen ovillkorlig men när han spårar något (pinnar, fågelskit, solande karlar) då slår han igen öronen totalt och är helt upp i sitt arbete. Visserligen ska Lagotton inte distraheras av yttre påverkan då de letar tryffel - men det står ingenting om fågelskit i boken.

På tal om något helt annat, träffade en kvinna idag som tyckte Peppe var så fin och söt (vem tycker inte det?) men så säger hon: "jag kan då inte skaffa hund, jag brukar titta på Cesar och så sträng skulle jag aldrig kunna vara". *SUCK* Kan ingen stoppa den där karln snart??? Försökte snabbt förklara hur jag jobbar och vad följderna kan bli av Cesars så kallade flockledarskap. Kanske just hon fick en annan syn på saken - men alla andra då och än värre, de som anser sig kunna vara så stränga - vad gör de med sina hundar och vilka konsekvenser blir det av det.