efter en tids frånvaro och mycket saknad har han återvänt - och det gör han med besked också. Jag jublar och mina smaklökar och  min mage jublar, för nu finns han åter där i köket utrustad med en ny Italiensk kokbok:

Den matlagande maken!

Häromdagen bjöds jag på en utsökt spagetti med pesto, Haricort Vertes och potatis. Idag och följande två dagar ska jag nuta av:

* Risotto di Biete e Parmigiano, Crostata di Ricotta e Cigliegie

* Polenta Pasticciata con Ragú di carne

* Pollo Arrosto al Balsamico, Carcioti e Patate

(och så fick Någon användning av Google Translation igen   )

eller i alla fall nära, ska jag och dottern sortera idag. Och det behövs, farligt nära detta tillstånd:

från tv 3:s Extrema Samlare

Men det är ett ganska lagomt jobb en mulen dag med en sommarsnuvig dotter.

I övrigt bråkar jag med A-kassan, tänk vad det skulle sparas pengar i detta samhälle om de gjorde rätt från början. Jag misstänker att de skulle kunna minska personalstyrkan avsevärt (fast då blir det ju i och för sig fler arbetslösa) och de arbetslösa skulle slippa all denna oro att stå utan pengar då räkningarna kommer och barnen ska ha mat och kunna rikta sin energi på att skriva positiva jobbansökningar istället. För det är svårt att vara positiv då det kommer nej tack-brev på ens ansökningar samtidigt som man inte vet om man klarar månaden överhuvudtaget. Nu är ju jag lyckligt lottad som har en man och en familj så helt kört är det ju inte för mig - men jag är definitivt inte ensam om detta. 

Ska jag tillägga att jag även söker jobb....

Men sommarens höjdpunkt planeras lite smått:

Återigen ska vi besöka grannkommunens största (enligt mig) attraktion: Western Farm - är ni i närheten och har ett barnasinne (ålder är obetydligt) så får ni inte missa det.

I dag blir det pizza till middag, maken är som vanligt pizzabagare - den bästa och han har till och med skaffat hem en flaska rött som får samsas med pizza med tonfisk och lök samt ruccola i massor. Kan en måndag sluta bättre?

Dottern har roat sig på stranden idag, det var krokodilöverfall och vulkaner tillsammans med nyfunna vänner.

Men innan lugnet faller över vårt hem ska en del tvätt tas om hand... dags att göra det nu!

Hörs.

Jag är absolut ingen cineast. Ser jag en film så gör jag det helst i soffan där jag kan ligga ner, slumra en stund, hämta något att äta eller helt enkelt gå och lägga mig om jag blir less. Att film skulle vara bäst på bio anser jag vara en klyscha, en bra film är en kort film hemma är snarare min devis.

Men ikväll har jag faktiskt ändrat lite inställning, jag har sett en film  i 3D. En ganska otrolig upplevelse som jag gärna gör igen trots att det var...

I dag var det dags för ett steg vidare i dotterns ridträning och under faderns överinseende åkte grimskaftet av och dottern fick själv styra kompis runt "hinderbanan" i hagen.

Nu är Kompis en snäll och klok ponny som verkade kunna banan utantill så fixade banan galant.

Tack snälla Farmor, utan dig vore inte detta möjligt.

Foto: L Ekman  

Har det varit riktigt förjävligt så kan det ju bara bli bättre. Och idag är det en sådan dag då allt bara blir bättre.

Efter ett Da Capo med 10 års jubileum, och en stor dos ilska och irritation så blev det näven i bordet och jag hoppas det löste sig till det bättre, i alla fall för dem jag bryr mig om.

Efter en massa ilska och dålig energi gentemot min A-kassa och den inkompetente person jag pratade med sist så lyckades jag idag får prata med en mycket kompetent, kunnig och framförallt trevlig Monika idag som hjälpte mig på bästa sätt. Reglerna kan hon tyvärr inte göra något åt men det får man ju acceptera men jag fick saklig och riktig information och det tackar jag för.

I dag klockan 16 får maken semester, så nu väntar 4 veckor med sol, bad, vila och kanske en och annan mops (dags att hon kommer hem nu). För att inte tala om middagen som tyvärr blev inställd - den tar vi igen med råge, eller hur?

Så idag ska jag köpa en lott, söka ett jobb och glädjas åt det goda i livet - gör det du också.

Men jag tar mig tid att blogga, ja det går faktiskt...

Fast jag hade ju egentligen inget att skriva... men jag bloggar ändå.

Var bara det jag hade att säga

att jag bloggar...

om hon var i min situation just nu, dvs väntar på att mamma ska komma på besök. Det är det minnet jag har av mormors besök när jag var liten. Inte själva besöket men allt stök innan mormor kom och att mamma fernissade trägolven, tur för mamma att mormor inte kom så ofta   . Min mamma är nog inte lika nogräknad (även om jag är helt övertygad om att att mormor hade helt andra mål med besöken än att inspektera städning och blanka golv) jag tror att det jag kommer lågt med att erbjuda en kopp kaffe och en balkong med lite sol på. Och idag blir det full pott. Vädret är helt underbart.

Men... nu är det en halvtimme kvar, kanske jag skulle dammsuga i alla fall, för säkerhets skull.