Ingen träning, nä du ska få följa med på fest istället, lockar matte och husse med. Fest HA HA HA!!!! Jo man får vara barnvakt åt ett par efterhängsna småtjejer så de där människorna får sitta och äta sin goda mat i lugn och ro. Det kallar de att få följa med på fest. Och hur trött skulle inte ni, kära läsare bli av en mops hängande i mungipan i två timmar??? Gissa!!!

Och sen var det dags för vår pary mat, ja ni vet barn-bordet serveras sist, människobarnen, de fick minsann köttbullar de, och fick sitta med de stora människorna. Men vi hundar vi fick fick som sagt vänta till sist och då kom det verkligt smaskiga fram, kokt kött. Men tror ni jag fick, jag som underhållt de där småtjejerna, tagit med dem ut, låtit dem bita mig... nej då det var visst Siris mat, vadå Siris mat, Einar fick ju men inte jag... Matte sa att jag inte skulle må bra av det, lurad matte - du såg inte allt gott Håkan smugglade till mig :o)

Siri satt i mattes knä, fick äta kött från sked (matte ville visst inte röra det - men hon är ju som hon är) och jag fick äta torra kulor. Sedan fick det vara nog, jag la mig i kökssoffan med utsikt över HELA bordet, låga nära Håkan, så nu är även jag mätt. (Håkan är oskadd om nu någon fick för sig något annat)

Men någon träning det fick jag inte....

Hälsningar från en lite sur Tyra, men mätt...

maken hade tänkt springa med Tyra igår så jag planerade en lugn och stilla tv-kväll. Jenny sms:ade och ville ta en promenad, jag bad att få återkomma efter överläggning angående makens planerade joggingtur. Annalena hade ringt, ville ta en promenad men var nu på väg till arbetet.  Maken kommer hem, är trött. Bra då går jag och jenny ut.... Telefonen pep, Jenny fick förhinder.

Så jag och Tyra vandrade ut ensamma i vinternatten (ja klockan var 19:30), det var lagom kallt, vindstilla, mysigt och Tyra var duktig...... helt ok trots allt mao.

Jag förstår varför NÅGON tycker att jag är så sträng - kände ju nästan igen mig... Kolla in premiären av Mia och Klara på SVT-play, nästa söndag kommer jag att sitta som klistrad.

Tränade med Tyra igår och åter igen idag och hon är så het så het. Det bara sprutar lydnadsmoment ur henne oavsett jag vill eller inte. Det är så roligt. Ju mer vi tränar desto mer vill hon.

Problemet som egentligen jag ska vara rätt så nöjd med är att jag hittar ingen passande leksak. oavsett vad jag väljer så går hon upp i varv och har fokus BARA på leksaken och har svårt att fokusera på mig - fast jag ser att hon vill. Visst jag kan ge godis, berömma och klappa henne men ibland är det bra att ha något att kasta, låta henne hämta osv för att få till rätt beläning. Tennisboll - fullständigt uteslutet, annan boll - funkade 1 gång sen var alla hämningar släppta, kamptrasa - oj oj oj. Förslag emottages tacksamt :o)

Och tänk alla de som kämpar och kämpar för att få sin hund att leka.

I övrigt är jag väldigt nöjd med vår träning och att ta LP II på två tävlingar är inga orealistiska mål utan det borde gå om inget oförutsägbart händer - stallkatten i ridhuset odyl. Rutan är riktigt riktigt snygg och inkallande med ställande likaså. Det som kan gå fel är platsliggningen, hon har ju haft lite fuffens för sig på senaste tiden och nu kommer vi att gå ut från ridhuset så det skrämmer mig lite. Sen kan det ju hända att jag får ta till ngt DK på fjärren. Annars så..... SÅ Leif - kom igen nu!!!!!

Ta på er, först ett knäskydd, sedan joggingkläder, därefter en reflexväst. Sätt på hunden en sele med reflex över. På med joggingbälte och koppla Tyra. Då är det er hund!!!

Egentligen räcker det att ge Tyra sin middag före familjens middag - det betyder att hon ska få ut och springa. Efter det är hon som ett plåster på husse ända till de tar sig ut - de båda måste ju få smälta maten ordentligt först.

Och allt detta har de gjort nu - så jag önskar dem en trevlig joggingtur!!!

min Tyra-Myra.

I kväll tog jag och jenny våra hund-damer ut på en promenad - en koppelpromenad med höga krav på uppförande, och de alla överraskade stort. Visst gav Tyra pudeldamerna en och annan utskällning men det var mer sorten "nu tar vi och sticker från de här tråkiga mäniskorna och busar lite" istället för det smått förväntade "jag vill äta upp er".

Sen var det lite besvikelse när inte kopplet försvann på de sedvanliga ställena utan Tyra fick snällt fortsätta gå kopplad. Men kontentan av promenaden var i alla fall att det här gör vi gärna om och det kan nog bli en stadshund av Tyra trots allt.

För er som inte känner Tyra vill jag förtydliga, Tyra är inte den hunden som man släpper ihop med vilken hund som helst, hon väljer sina vänner noga - vilka kriterier hon har det har jag inte riktigt förstått, först trodde jag att det var trygga självsäkra hundar hon tydde sig till men nu har hon visat att så är inte alls fallet. Jag är inte så brydd, Tyra ska vara med mig och/eller husse och helst inte ens se andra hundar. Sen ska hon bete sig bra med fam Nilssons hundar - det underlättar lite i umgänget. Några andra kompisar behöver hon inte, men som sagt hon ska inte bry sig. Dumheter godtas ej.

Nu är i alla fall Tyra trött och nöjd - vilket också är bra.

I morgon fortsätter apporteringsträningen, just nu kör vi inkallningar med apportbock i munnen.

Orkade egentligen inte gå en promenad, orkade inte heller träna med Tyra. Men den lilla damen välkomnade mig mycket upfordrande med sin gröna boll när jag kom hem idag. Då fanns det ingen tid så uppvaktningen fortsatte medan jag lagade middag, försök låta bli att skratta åt en jätteglad schäfer med en grön plastboll i munnen, särskilt om hon står med framfötterna på köksbänken och försöker lära sig att göra rösti. Jag kunde inte det.

Efter maten, som blev väldigt god så var det bara att klä på sig, ladda fickorna med godis och bollar och ge sig ut i stormen. Men Tyra var på strålande humör och efter hennes förvåning över att man inte får kissa i djupsnö, gården är fortfarande förbjudet område även om det är oskottat!!! utvecklade sig promenaden till en mycket trevlig tilldragelse. Om ni bara ska lära era hundar en enda sak så vill jag föreslå "GÅ FINT I KOPPEL" sedan vi har blivit benhårda med detta har Tyra utvecklats till en gladare, mer positiv hund även om andra hundar är i närheten. Inte så konstigt, då under de mer fria promenaderna hon egentligen fått ta kommandot, och Tyra är inte hunden som ska ha kommandot. Nu när vi har tagit över det så är hon mycket tryggare, ja det tror jag i alla fall.

Ja väl ute på promenad så styrde jag stegen till en avskild väg med minimal trafik. Där tränade vi läggande under gång med 9 av 10 regeln, och det blev 10 av 10 :o) Duktiga Tyra. För att variera så gjorde jag inte samma avslut varje gång men läggandena blev perfekta och hon avslutade som jag ville. Sedan gjorde jag 5 inkallande med ställande - alla så gott som perfekta!!! Då kände jag att det fick räcka och vi gick hem igen.

Så kan det gå om man uppvaktas av en tokig schäfer med en grön boll.

Jag använder så gott som samma träningsmetod hela tiden. När jag lär in nya saker undviker jag att ge kommando, ja jag undviker att säga något överhuvudtaget. Ibland får man ge några små hjälper men jag försöker i största möjliga mån låta bli. Jag ser ett betydligt bättre resultat då Tyra får tänka själv och prova sig fram, och det går fortare och fortare att lära in nya saker eftersom hon vågar prova.

Sen så delar jag ju upp varje "tävlingsmoment" (eller vad det nu är jag har tänkt lära in) i små små beståndsdelar och lär in en i taget sedan sätter jag i hop dem, först två och lägger sedan till nästa och så nästa.

Så långt går allt bra, jag är noga och tar det väldigt lugnt. Ser till att Tyra verkligen förstår och att det fastnat innan jag fortsätter. Men sen när det är dags för hela momentet det är där jag börjar slarva. Inte bra!!! Men nu är det slut med det.

Nu har jag infört 9 av 10 regeln. Dvs att när Tyra kan hela momentet kvalitetskollar jag det. Jag gör det 10 gånger inomhus (vissa moment måste tas ute direkt) och fixar hon nio av dessa då höjer jag svårigheten och gör det ute men på en lugn plats, fixar hon minst 9 av 10 då höjer jag svårigheten ytterligare och gör det med störning. När det funkar då kan jag nog betrakta momentet som inlärt och då är det underhållsträning som gäller, dvs kolla av då och då att det sitter, jag är livrädd att tjata och tjata.

Denna regel går ju även att använda på smådelarna, för jag anser att det kan vara bra att backa i störningsgraden då man sätter i hop dem för det blir ju en ny sak för hunden och då bör den få en lugn och ärlig chans att lyckas.

Detta tar tid, men Rom byggdes inte på en dag och vill man lyckas och lyckas bra så finns det inga genvägar - det är det som de glömmer att berätta i alla hundtränarprogram i TV. I verkligheten finns det inget klippbord.