Funderade om jag skulle lägga detta klipp på HUNDIGT eller här, men insåg att även icke hundägare kan lära sig ett och annat av klippet så därför hamnade det på min vanliga blogg.

Sen är det kanske återigen en del i debatten - alla hundar kan lära sig - men jag är fortfarande tveksam om alla männiksor kan?! Och en sista tanke, är det inte en ovanligt snygg mops i filmen? Ganska lik "min" Siri va?

Shoppingen fortsatte på lördagen. Vi drog oss mot centrala stan och dess shoppingstråk och där verkar de göra plats för ytterligare affärer

Foto: R. Ekman 

Rivningen av det så kallade Fritz Ohlsson-huset fascinerade mig en stund, till jag kom på att de river fönster och allt i en enda hög - inget miljötänk och slöseri med snygga fönster.

Sen måste man fika, hur ska man annars orka shoppa? Dottern börjar lessna på att se sin pappa som ett enda stort objektiv och protesterade smått.

Foto: R. Ekman 

Det var inte bara en massa folk på stan, utan vi träffade en verklig stjärna också. Dock kan man fundera över hur mycket han uppskattade den uppståndelse dessa övningar medförde.

Foto: R. Ekman 

Nu tar ju Snygg-Einar det mesta med ro och bjöd såklart på ännu en bild av sig själv och vem ska neka er att se den? Inte jag i alla fall.

Foto: R. Ekman 

Förutom jättesköna löparskor så köpte jag en blomma till ena rumsfönstret, maken ansåg att den minimalistiska looken var total (eller egentligen sa han något mindre snällt men det tänker inte jag återge... men vänta bara.)

Foto: R. Ekman 

Så blev det söndag och Tyra började söndagen (02:00) med att få ont i magen och kräva ett toabesök varannan timme. Och då blir man trött...

Foto: R. Ekman 

och då ska vi inte ens nämna hur trött matte var.

Dottern var inte det minsta trött utan extremt förväntansfull, så här party-snygg var hon i sin nya klänning, sitt finaste diadem och halsbandet hon fick av sin yngsta storebror i julklapp.

Foto: L. Ekman 

dagen avslutade jag med ett pass på gymmet - men det ni, kommer det ingen bild på.              

Jag vet inte om det bara är min dotter, men hon nöter kläder något så otroligt. Finns inga ytterplagg som håller för hennes framfart. Jag har insett att det är ingen idé att köpa det dyraste, för inte ens det håller och jag vet att det måste köpas nytt efter några månader. Mannen på sportaffären trodde inte sina öron när han fick veta att min lilla söta flicka med de gyllene lockarna och de oskyldiga stora bruna ögonen kunde nöta sönder en av de dyrare overallerna på mindre än en vinter.

Nu var det dags för överdragsbyxor, de senaste har hon haft i en måndad och benen är redan fullständigt söndertrasade nertill. Jag kan inte skylla på fabrikationsfel, hon leker helt enkelt på ett sånt sätt att kläderna går sönder.

Hittade ett set med jacka och byxa till ett vettigt pris och hängde undan det över lunchen - behövde lite råd från maken. Vi kom överens om att en ny jacka vara ganska onödigt eftersom hon har tre fina jackor redan (de nöts inte i samma utsträckning) och bestämde oss för att bara köpa byxorna. Men då är det ju så himla kul att handla kläder till barnen så vi kunde ju inte låta bli att köpa ett par jeans (alltid lycklig över att hitta flickjeans som inte är supersmala) och tillhörande träningsoverallsjacka.

Så här snygg kommer dottern vara i vår alltså:

Jag skriver på min uppsats, håller mina kurser, tränar min hund och kanske framförallt umgås med familjen - ialla fall är det den viktigaste sysselsättningen i mitt liv.

Familjen mår bra, snön smälter och jag insåg häromdagen att vi har snart bott i stan i ett halvår - var tog tiden vägen? Men vi trivs och jag har inte ångrat mig en enda gång. Alla fördelar väger upp den enda nackdelen - att soprum i stan är låsta!

Jag och maken firade 9 år den 16:e eller rättare sagt maken påminde mig den 18:e. Men nästa år får vi väl försöka komma ihåg, eller så kan man fira vilken dag som helst, det är väl inte datumet som är det viktiga?

Så där, då har jag visat att jag lever...

det började igår, men tack o lov så dök min langare upp så jag fick påfyllning i medicinförrådet fram till nästa apoteksbesök. Det är tur när ens vänner har samma krämpor som en själv, eller i alla fall samma medicin.

Maken räddade också kvällen, kom hem från jobbet, hade handlat, ställde sig direkt och lagade mat åt mig, dottern och den mycket imponerade vännen. Ja han åt själv såklart. Det var ju fredag så det var självklart Pommes Frites på menyn. Och det ska jag säga till er alla småbarnsföräldrar som har kräsna barn som bara äter den smaklösa, halvfabrikatsbaserade dagis- och skolmaten, det fungerar inte med att "barnen får vara med och laga", "sätta grönsakerna i skålar", "hitta på roliga namn på maten" och alla andra snusförnuftiga tips man matas med i föräldratidningar och kvällsbilagor. Nä det enda som fungerar är MUTOR: "Ät det vi serverar under veckan så får du pommes frites på fredagarna".

Nu var ju tanken att mina och vännens storslagna idéer skulle sättas i verket, men mätta och diklofenakhöga (jag) så var inte motivationen så hög (det där ska jag ta med i min c-uppsats, "låt inte de anställda äta lunch - mättnad sänker motivationen"). Istället tog vi ut bästisarna Tyra och Siri på en promenad och Siri fick minsann visa sin matte hur väl hon anpassade sig i stadens fina kvarter - man trippar fint, bakom mattes fötter. Matten ville genast återbörda hunden till landet igen.

Sen fick en av mina köksstolar byta färg, från vitt till ljust kopparfärgat. Vännen valde samma färg för sitt hår och jag ska innan den gnagande huvudvärken ska trotsas och solen avnjutas se om jag kan få en annan stol att bli mahognyfärgad.

Ha en skön helg alla läsare.

Klockan är 07:26 jag har duschat, klätt mig, bäddat fått upp ett antal barn, ätit frukost, satt i gång två tvättmaskiner, dammsugit (sorry grannar men jag hade inget val) och nu bloggar jag... nu är det bara att hoppas att dagen fortsätter i samma tempo för idag är det fullspäckat.

Skolarbete - massor

Kursstart

Redovisningar på dotterns skola där deras vattenprojekt som pågåti stort sett hela läsåret ska redovisat

Mera skolarbete

Sen tänkte jag avsluta dagen med en myspromenad med Tyra-Myra.

Var och tränade lydnad med Tyra idag, var på "vårt" ställe, en stor plan här i närheten. Medan jag och Tyra tränar för fullt så kommer det en lastbil och ut kliver vad jag antar är en lastbilschaufför och dennes hund. Han rastar hunden, en bra bit från oss så jag och Tyra kan träna ostört. Då hans hund gjort sitt ställer de sig och tittar på oss en stund. Där tränar lilla jag med min stora schäfer som kampar, ylar, kastar sig efter sakerna osv och där står han, lastbilschauffören med sin Chihuahua på armen.

om någon nu undrar så gick träningen jättebra!

eller sagan om en gardinlängd. Hur som helst nu är det bevisat, ett nytt kök kostar bara 20:- och en och annan svordom.