Första advent i söndags och stora julpyntsdepressionen la sig över hemmet. När ska jag lära mig - några tomtar gör ingen jul!!! Bara för att jag lyfter upp tunga kartonger från förrådet, trasslar ut sladdar, sticker mig på häftstift och får sopa glitter så kommer inte pirret, stämningen och förväntan som fanns där för längesen, då man var liten.

Men för någon annan finns det, någon som tindrar med ögonen, hoppar av glädje och ryser av spänning inför vad som komma skall, mer och mer för varje liten dåligt dekorerad porslinstomte som packas upp och förpassas till den lilla julängelns rum.

Själv håller jag mig till det lilla och det minimalistiska - snyggt och stilrent ska det vara. Meeennnnn jag har ju ingen julstämning och jag blir bara grinigare och grinigare för varje hopknölat papper som hamnar på golvet efter uppackningen.

Maken skickar ut mig och dottern på skyltsöndag - jag förstår honom. Och när vi kommer hem, jag känner ljuvliga dofter från köket, får ett glas gott, mycket gott, rött i handen. Mörkret har lagt sig och mina ljusstakar lyser, det kommer lite fjunigt snö ute....

Ja men då är det ganska fint i alla fall....

Ja då var jag på benen igen och idag ska jag leva lite "citylife" i sann Hollywoodfrustil.

Morgonen började med att jag vaknade i vårt svala sovrum under det varma lyxiga duntäcket och satte ner mina välpedikyrerade fötter på den vita fluffiga heltäckningsmattan och gick till badrummet där maken (eller var det städerskan) hade hällt upp ett härligt bad med väldoftande oljor och tänt minst 70 olika blockljus...

eller det kanske var så här:

Jag vaknade hastigt av att makens ilskna telefonväckning satte i gång, startade morgonen med ett JÄVLAR JÄÄÄÄVLAR.... idag ska ju dottern börja tidigare...jo dottern förresten som legat och trängts med mig sedan klockan 3 i natt så gissa hur gott jag sovit, snubblar in i kläderna för att snabbt ta ut hunden. Vinglar omkring i den närliggande parken och jag kan ju bara tänka mig vad grannarna tror... Sen hem och en snabb dusch i badrummet som borde städas, tre tag i toastolen samtidigt som jag borstar tänderna, hoppas bara jag hade rätt borste på rätt ställe? Dottern vaknar och vill INTE gå på konstklubb, jaha då fick vi en tiimme tillgodo.

Sen skjutsas dottern till skolan av vår privatchaufför medan jag besöker gymmet där min PT tar emot och kör ett hårt och kroppsformande pass som avslutas med en champangesmoothie och lite skvaller med mina inte riktigt lika flärdfulla hollywoodväninnor.

Njaaaaa jag och dottern traskar i slasket till skolan och jag hem igen för att dammsuga, skura sopbehållare och göra den vanliga dagsplockningen - ja det är väl också träning. Men visst lyxar jag till det, med en latte och ett telefonsamtal med mamma.

Nu ska jag gå ner på stan, klart jag går - vill ju visa upp min nya fina Chaneljacka. Där ska det lunchas och shoppas i en exklusiv butik. Så där exklusiv att den ligger på en undangömd bakgata.

Eller så blir det min billiga vinterjacka köpt på REA på Team Sportia och shoppingen, ja visst är det en exklusiv butik - finns bara en i hela stan... jag ska köpa bark och levande maskar till ödlan.

Men lite spännande är väl ändå mitt liv?

I går skulle skräpmonstren minsann få sig. De sitter där i sin fina bur, får maten serverad, färskt vatten varje dag, nyttiga grönsaker som de förövrigt likt de flesta ungar rynkar på näbben åt och kvittrar (skriker) och flaxar dagarna i ända. Nä nu är det minsann slut på sötesbrödsdagarna. I går fick de hirskolv men inte som innan, fint upphängd på lättåtkomligt ställe i buren, gärna nära favoritpinnen. Nej då, nu åkte saxen fram, den åtråvärda kolven delades i ett antal (mycket smuliga) mindre bitar och dessa stoppads in här och där på för en liten undulat krångliga ställen.

Först satt de bara och tittade, ömsom på kolvstumparna och ömsom på mig - med en mycket förnärmad min. Men sen insåg de att hjälpen skulle utebli så det urartade i ett galet klättrande och klängande och jag kan garantera att undulater kan plocka, skala och äta hirsfrön upp och ner.

Jag njöt och jag tror faktiskt de små pippisarna tyckte det var riktigt kul. Men....

Så ramlar kolvarna ner, och på burbotten kan man ju inte gå - så då kommer hämnden, deras hämnd (trodde ni något annat?). Då sätter man sig på pinnen (ja favoriten) och skriker i högan sky och flaxar med vingarna till någon (jag) blir less och lomhörd och kommer och plockar upp den.

Finns de som påstår att de ägs av sina hundar eller barn.... de har aldrig haft undulater.

Dotterns kompis-kalas närmar sig och inte helt oanat drar jag mig till minnes tidigare kalas hennes egna såväl som hennes små kompisars. Tänkte vara snäll med blivande kalasföräldrar och ge lite viktiga (rent av livsviktiga) tips:

1. Du kan aldrig vara helt rättvis när det kommer till vem som ska bjudas in. Alltid är det någon som "inte får" komma. Skit i det dåliga samvetet, bjud in de närmaste kompisarna eller ha en tydlig avgränsning tex hela klassen, hela skolan, osv osv. Eller så kan man fastna i fällan och ha ett släktkalas, ett klasskalas, ett kompisar utanför klassenkalas, ett grannkalas........ Men det rekomenderar jag inte - jag har provat!

2. Barn äter INTE tårta, ja de vill gärna ha överdådiga tårtor med rosor, prinsess- eller monstertema eller något liknande en amerikanskmiljonärsbröllopstårta - gå inte på den grejen - det gjorde jag och tillverkade lika många marsipanrosor som medverkande barn och resultatet blev orörda rosor, sönderhackad tårta och slut Ballerinakex.

3. Strunta i lekarna, när de är under 7 år vill de inte leka - förutom med födelsedagsbarnets leksaker. och när de är äldre vill de ha disco - helst utan pinsamma föräldrar som ska visa 80-tals moves..

4. Plocka bort oömma saker, varför???? se nr 3, särskilt om föräldrarna ändock bestämmer sig för att delta i dansen.

5. Var klar, tydlig och bestämd med - föräldrarna. De får gärna vara kvar på kalaset, ganska bra om gråt skulle uppstå, men de får vackert klara sig själv. Ett kakfat, en kaffetermos och en föräldrahörna. var lugn, de vill ändå passa på att prata om att deras kalas minsann var mycket bättre.

6. Ha fiskdammen, skattjakten eller hur du nu väljer att dela ut godispåsarna fem minuter innan kalaset slutar. Då tas godisarna med hem och du har fortfarande rena soffor, detta rekomenderas särskilt om det är choklad i påsarna.

Ha ett trevligt kalas!

igår packade vi bilen proppfull med mat och ungar och drog i väg till mopsön. Någon hund tog vi dock inte med oss, tycker att det finns tillräckligt många där redan   .

Massa ätande, lite lagom med vin och framtidsplanering på hög nivå - ja vi satt på barstolar och planerade. Trevligt som vanligt såklart!

Idag fick volvon styra färden mot Lakafors och Älvbacka, farmor och Janne tog emot med öppna famnen som vanligt (fast det var Molly och Vilja som mötte upp för att länsa mina fickor på hundgodis). Vi inledde besöket med en härlig promenad i det kalla, frostbitna vädret, solen sken och iskristallerna gnistrade. Dottern lekte på de stora stenarna i skogen och jag körde uppletande med Tyra medan maken fotograferade en rostig bil, ett löv, frusen lava och lite andra intressanta saker som fanns att tillgå. När uppletandet, som förövrigt gick över förväntan, skulle avslutas skriker Tyra till och vi ser att hon skadat benet - IGEN - på samma ställe som hon gjorde illa sig när hon gav katterna i Mattisudden en löptur. Hon haltade inte så hon fick fortsätta vara lös men då skrek hon igen och kopplet åkte på. Att hon inte fattar när man ska ta det lugnt!!????

Sen blev det GO-fika, tårta, wienerbröd och pepparkakor - tur vi motionerade först.

Hemma igen skurades toaletten, maken lagade mat och jag funderade på att fortsätta med trasorna i köket men nä... nu får det vara kväll.

mmm de där monstren, från inlägget häromdagen. De inte bara skräpar ner och låter. De luras också. De flaxar omkring i buren då man sticker in handen, allt för att varna varandra och skrämma bort den där skrämmande varelsen med fem tentakler som försöker fånga dem.... eller.....

Idag skulle det rengöras i buren, eftersom det produceras en hel del fågelpluppar, i och för sig ganska naturligt med tanke på den mängd mat som försvinner från skålar och hirshkolvar. Även favoritsittpinnen används som toalett (inte världens smartaste pippisar det här) och måste rengöras. Ja då var det inge snack om att vara rädd, nä Svenne (som i Svenne och Lotta) tyckte att det var precis här och nu det skulle sittas på pinnen, och var inte pinnen där så dög min hand lika bra. Jag flyttade fågel, och fågel kom tillbaka, jag flyttade fågel och fågel kom tillbaka. Inte blev det lättare när jag samtidigt som jag skulle krångla lös pinnen var tvungen att hålla ett getöga på damen bakom mig som stod beredd att "valla" fågel om den skulle komma utanför buren.

Men jag vann, pinnen är ren, fågeln ovallad och steget mot handtama fåglar känns lite mindre.

Sen är det någon som är lite sur.... det var ju så längesen hon fick vara med i bloggen så det är väl bäst att göra henne glad:

Varje morgon promenerar jag och dottern till skolan, detta är dagens guldstund. Vi småpratar och har det trevligt. idag tänkte jag göra henne glad. Hunderiet har ju tagit en stor del av min tid och den tiden har dottern ofta tyckt att jag skulle ägna åt henne, eller åtminstone hålla mig hemma så hon kan leka, se tv och ha kompisar i större utsträckning.

Jag berättar glatt att snart kommer mamma har mer tid, jag ska sluta med kurser, styrelse och allt runt omkring, sen väntade jag på jubelrop och tacksamma kramar...

Jag ser på dottern, och jag ser tårarna börja rinna ner för kinden och hör hulkandet och så kommer det:

"jag vill ju vara på hundhuset, jag tycker om att vara där - du får inte sluta"

  Alltså skjut mig någon! Hur korkad får man vara som mamma egentligen?

Jag försöker återigen berätta om hur mycket tid vi ska få tillsammans och hur lugna lördagsmorgnar hon kan ha och att kompisar kan följa hem på tisdagar och inga långa möten, mamma hemma på kvällarna osv osv. Men tårarna fortsätter att rinna.

Tänk det är samma dotter som när jag i en veckas tid våndades över att måsta berätta att de ska få en ny lärare mötte den nyheten med: "VAD KUL!!! Hon (den nya) är ju jättesnäll"

Hur var det där med förändringsbenägenhet?

Jag och dottern åkte ju till Jokkmokk förra veckan, hon för att hänga med mormor på PRO och jag för att jobba. Men vi gjorde ju lite annat också...

När vi åkte upp i Volvon (som förövrigt går som en klocka med nytt batteri) var ALLA ordentligt fastspända i bilen.

Varje morgon (eller i alla fall tre) gjorde jag krampaktiga försök att vara nyttig - jag åt havregrynsgröt

Men för att balansera nyttigheten så frossade vi i klappgröt

och ja vi hade massor med grädde till.

Dottern passade ju på att fylla hela åtta år och nu när vi var i Jokkmokk så var det en självklarhet att fira födelsedag med alla kusiner.

och födelsedagen avslutades med pepparkakor, ädelost och Alfapet

Väl hemma, för att inte Zigge skulle känna sig bortglömd när fåglarna flyttade in, fick han en ny bostad på en ny plats - numer bor Zigge i köket.. var vi ska förvara hans maskar är ännu inte bestämt, dock.