kanske man skulle bli.

1. Förbjuda TV före klockan 9 på morgonen, för tänk vad kreativa barnen skulle bli. Bygga lego, leka med kottar eller baka en kaka. Hur som helst jag skulle slippa Cartoon Network-skriken.

2. Ingen TV efter 9:45 på helgerna, för då skulle ju barnen vara ute och bygga kojor, spionera på grannarna och reta en och annan skata. Framför allt - jag skulle slippa Cartoon Network-skriken.

3. Bara SVT Barnkanalen på TV, pedagogiska, public service program som sköter barnuppfostran på bästa sätt så att jag som mamma kan ta mig ett glas Rosé på balkongen och läsa en bok. Eller i alla fall slippa Cartoon Network - skriken.

4. Ingen TV alls, nej vi kan göra dockteater eller ännu bättre stum-film i mobiltelefonen, ja vad som helst bara jag slipper Cartoon Network-skriken.

och ni som inte fattar vad jag menar - passa på och njut!

Lugnt och stilla ute när jag och Tyra tog vår morgonpromend och då börjar tankarna lätt vandra. Och landade i uppfostrings/träningsmetoder för hundar.

Något som florerat en tid, ja en ganska lång tid, för mitt första möte med det på ett direkt sätt var på en föreläsning med den kända Barbro Börjesson på 90-talet. Där visade hon bilder, tecknade, på en schäferliknande hund som med munnen tyrckte ner en schäferliknande valp. Så här gjorde tiken och så ska vi människor göra om vi vill lyckas med våra hundar. Och så gjordes, det dängdes hundar i backen till höger och vänster, någon hade sett en tik bita en valp i örat - och så bet man valpar i örat, någon hade sett tiken ruska en valp - och så ruskade man om valpen.

Men så kom det nya rön, så kallade positiva metoder. Man skulle belöna rätt beteende och nonchalera fel beteende. Hundar skulle få godis och leka, alla goda hundtränare hade en kampstock modell jättestor i fickan på de moderätta träningsbyxorna.

Men nu hör man det viskas igen, göra som tiken... ta vid där tiken slutar i sin fostran... och då börjar jag fundera:

1. Hur vet vi egentligen hur tiken gör? Kan vi verkligen ge samma signaler som tiken? Att tiken kanske håller fast sin valp, ja visst men kan vi härma kroppsspråket, hur tiken griper och göra det vid samma tillfälle som tiken gör det. Kan vi verkligen göra som tiken - nä jag tror inte det, för vi är inga hundar.

2. Gör tiken alltid rätt? Jag har mött åtskilliga valpar under mina år som instruktör och ingen har varit den andra lik och väldigt få har fått samma uppfostran av sina mammor. För om tiken inte är den stabila hund-hunden som man förhoppningsvis utgår från, då tar vi ju inte vid. Med tanke på alla kullar som föds av olika tikar. Alla är inte stabila, en del överger sina valpar, en del är hårda, en del är mjuka osv osv. Hur ska du som valpköpare veta hur just den här mamman varit så du kan ta vid?

3. Men tänker du kanske, jag tror på det här och hundar ska uppfostras som om det var hundar som uppfostrade dem (ja det lät ju klokt, eller???) då kanske det är läge att studera ett antal kullar och räkna minuter. Hur många minuter under 8-10 veckor tvättar tiken sina valpar? Hur många minuter leker hon med dem? Hur många minuter ger hon dem mat? och hur många minuter biter hon dem över nacken och trycker ner dem i marken?

Jag säger inte att dessa metoder inte fungerar, bevisligen gör de det men om man har en hund och har intentionen att tillfoga hunden smärta för att få den att lyda så säger det nog mer om dig som människa än dig som hundägare.

PS. Sen skulle jag gärna vilja se den tik som kastar burkar, sparkar och rycker hårt i kopplet på sin valp.

kom redan 8:30 (men den är svårslagen).

Jag och dottern går till skolan och ser en rätt så tillplattad daggmask.

Dottern: "vad gör den här ute?"

Jag: "den ville väl kräla lite"

D: "träna? hur gör de då?"

J: "Kräla!"

D: "Aha, tyckte du sa träna, ja de kanske gör sit-ups - men armhävningar gör de då inte"

när jag har mycket att göra och det händer massa olika saker runt omkring mig, ja då har jag inget att blogga om.

Vackan som var, har varit fylld av spännande saker och möten med nya människor och kommande vecka fortsätter i samma fart.

Jag har bland annat träffat två trevliga killar på Ekoringen i Luleå, egentligen odlar de ekologiskt och har ekologisk uppfödning av får men just de här två killarna är jätteduktiga på datorer, hemsidor och layout så de ska fixa hemsida och logga till mitt företag. Det ska bli spännande att få se resultatet.

Nu kommande vecka ska jag ha en uppföljning med en hund och dess ägare som jag har hjälpt en tid. En supermysig vovve som bara har lite svårt att hitta sin plats i en flock av tre någorlunda jämnåriga hanar.

Sen ska jag på AF och göra klart för Starta Egetbidraget, till Entrepenörscentrum för hjälp med registreringen av företaget och till banken så att jag kan köpa in lite hundgodis   .

Det är verkligen kul och jag får tvinga mig att göra och tänka på annat. Nu jobbar jag helt åt mig själv, och jag vet att det blir tungt men allt hänger på mig och bara mig och det är en ganska skön känsla efter år i klorna på diverse myndigheter som bestämt vad och hur man ska göra.

Men idag är det söndag, vilodagen så då ska jag inte arbeta... men kanske skicka några mail, uppdatera facebooksidan, boka in lite kurser, skriva kurspl.........

om än säkert bara tillfälligt.

idag har jag jobbat på "kontoret" hela dagen.

Fått en hel del gjort och ännu bättre gick det efter att AF ringde och meddelade att jag fått beviljat Starta Eget-bidrag i 6 månader. Jippeeyyy...och sen HJÄLP!!!!!! Nu blev jag ju ännu mer nervös.

Fast nu kan jag äntligen planera på riktigt, sätta datum och snart kalla mig "egen företagare".

Ensam har jag inte varit, Lotta (undulaten) var/är lite vissen så de fick sällskapa med mig  på "kontoret" (gillar att skriva "kontoret"). Svenne (hennes uppvaktande rumskompis) gillade verkligen utsikten och har gjort sitt bästa för att locka till sig fiskmåsar, gråsparvar och skator medan Lotta mest tagit det lugnt. Fast lite piggare verkar hon, kan ju vara att hon försöker ligga lite lågt för att slippa all uppvaktning från en viss herre - värre har jag nog aldrig sett, riktigt avelsmaterial tror jag.

Sen kom maken hem, till dukat bord och lagad middag måste tilläggas (mest för att jag glömde bort tvättiden i arbetsivern) och nu står han och bakar... kanske tar ut datorn i köket och kollar utsikten där...

Tjuvstartade och la upp "företaget" på Facebook idag. Sök på Ekman Hundägarutbildningar och skicka en vänförfrågan om ni vill.

Droppar in en del intresseanmälningar så jag kände mig tvungen att kolla läget med AF, det var på gång fick jag som svar så det är väl bara att fortsätta vänta.

Och medan jag väntar så irriterar jag mig över sandiga golv så till helgen ska ett nytt skaft inhandlas, hinken finns och moppen finns (alldeles särskilda saker) men skaftet verkar vi ha lyckats slänga på tippen i någon rejäl rensning någon gång. Moppen vi har nu är ganska gles och tar väl ca 1,4% av smutsen och det efter 4 varv. Och jag hatar sandiga golv.

I övrigt så knallar allt på, Tyra är på G att löpa, dvs hon markerar som en galning, är ovanligt trevlig då vi möter hanhundar och är betydligt mer kärvänlig än normalt... så om ca två månader lär hon väl sätta igång - ja jag vet, lång startsträcka men då har hon ju hunnit sprida "nyheten" under en lång tid. Dottern är glad för att lovet är över, äntligen får hon vara med alla kompisar igen. Och det är Pokémonkort, minecraftsnack och drakklubbar som gäller just nu. Som förälder fattar man inte särskilt mycket men barnen har kul så då måste det väl vara bra.

Mer intressant än så här blir det inte ikväll... så god natt!

Har varit väldigt aktiv på träningssidan idag - och tur är väl det.

Började morgonen med ett styrkepass, kändes väldigt tungt att komma igång men jag gav mig själv kaffeförbud fram till passet var kört och jag hade duschat. Tur att jag lyssnar på mig själv och gör som jag säger.

Sen kom rastlösheten, kände att väggklättringen var nära, och det måste förhindras. Maken hade bokat köket och skulle träna så jag och dottern flydde till Södra Sunderbyn och familjen Mukka.

Där vankades det fika i massor, mys med Albin och en massa bus för de andra barnen. Jag och frun i huset gjorde vårt bästa att ostört planera helrenoveringar av deras hem och herrn i huset såg mest rädd ut   .

Sen när vi kommit hem igen så var det Tyras tur, dryga halvmilen i snöstorm, regnoväder och solsken - ja det är april.

Så nu känner jag mig laddad för den grillade och gratinerade Polentan med köttfärssås som maken gjort till middag och sen en nybakad Jitterbugg till Mästarnas Mästare som börjar i kväll.

Och mamma.... räcker med en??? Vi funderar på tre    (Robert måste bara baka något riktigt himmelskt att muta med först)

.. nej mamma de har inte ringt än..

Men företagsplanerna går bara bättre och bättre. Blivande kursdeltagare hör av sig både från när och fjärran så lite resa verkar det också bli. Kul!!! Jag längtar verkligen efter att få köra igång på riktigt.

Sen kanske jag hittat ras, velar mellan två olika nu. De är ganska lika - samma rasgrupp men skiftar i storlek och tyvärr finns det inom båda raserna två grenar, utställning kontra arbete och jag vill ju kombinera båda men måste jag välja så får ju utställningsbiten stryka på foten. Oavsett vad det blir (om det blir någon av dessa) får jag även chansen att nosa lite på nya hundsporter, kan vara kul det också även om jag är tävlingslydnaden trogen.

På tal om tävlingslydnad... pratade med frun på Mopsön i går, hamnade i lite hundsnack (ja ja) och hon undrade om jag och Tyra tränade inför trean. Nej då blev mitt tvärsäkra svar och jag berättade om våra klickerövningar. Men tanken väcktes och kanske kanske kanske startar vi i lydnadstvåan för att ta vårt LP i sommar och ännu mer kanske tränar vi in trean under sommaren så att den finns klar om vi vill vidare. Maken hejar på och dottern som är betydligt större än förr meddelade att hon mer än gärna lånas ut till en kompis under tävlingsdagarna - undra om någon är less på brukshundklubbar?

Ja vem vet... tål att tänkas på. Nog för att Tyra blir sju till sommaren, men vadå - hon ska leva många år till och varför ska hon gömmas?

Någon som hänger med?