Jag vill ju ha valp, ja det har jag velat länge, det är ca 18 år sedan sist och idag fick jag låna en. Men herregud, det är ju värre än att ha bebisar.

En bebis kissar i blöjan och så byter man den. En valp ska passas, springas ut med, väntas ut till den gjort det den ska och sen få en godis för det. Och de inte alltid den vill göra det den ska när man krängt på sig kläderna, åkt ner i hissen och tagit sig ut till för rastning av valp tillåtna ställen.

En bebis sover i sin korg/säng/vagn, kanske behöver lite hjälp med sövningen men sen sköter den det själv. En valp somnar där den vill somna, precis där man ska gå, stå eller hade sin fot just då. En valp vaknar också väldigt lätt, betydligt lättare än en bebis. För här är det inte bara dammsugning som ska undvikas under sovstunden utan sådant som öppna kylskåpet, bläddra i tidningen eller byta sittställning på stolen..ja tro inte du kan gå omkring när valpen sover.

En bebis roar sig genom att titta på omgivningen, låta lite och tugga på en leksak. Valpen tuggar också visserligen på leksaker men inte företträdesvis de egna leksakerna utan det kan vara helt andra leksaker, eller andra saker så som stolsben, tapeter och telefonräkningar (ja den kan den i och för sig gärna få).

Sen är ju bebisen välkommen överallt, ok jag har hört att vissa restauranger i fina Hufvudstaden gärna ser att barnen stannar i hemmen med inhyrda barnvakter då föräldrarna ska ut och äta fint, men de har jag ändå inte tänkt besöka... valpen däremot får inte följa med någonstans förutom en och annan djurtillbehörsaffär och då är de (valparna alltså) ändå kopplade till skillnad från de flesta barn. 

Så vid närmare eftertanke..... nä inte en bebis heller   

Bjöd på kyla men strålande sol.

Först skulle provtagning ske, man kan ju undra varför de behöver så mycket blod från en de misstänker ha kraftig blodbrist, så att de till och med tar ett extra rör. Ja de fick i alla fall ta så mycket de ville och nu väntar jag på svar. Sen var det ett spännande möte, och hur det var för den andra parten har jag ingen som helst aning om men för mig var det gott fika, lugn miljö men kanske inte så spännande för vi hade lyckats gå till var sitt fik och satt och väntade på varandra... bra början på eventuellt samarbete   .

Så vi åkte till Teknikens Hus, först åt vi lunch jag och dottern och vi hann precis klart med det så kom Anna-Carin med Alva och Oskar. Mirja tog hand om Alva och visade henne allt som finns att göra medan jag och Anna-Carin höll ett vakande öga på Oskar. och jag vet precis varför jag inte åkte med Mirja till Teknikens Hus när hon var runt året och precis lärt sig gå.

Sen blev ju mammas stora flicka ännu större, hon gick själv på rymdföreläsningen i planetariet och var mäkta stolt över sin bedrift när hon kom ut igen. Sen att det hade varit intressant och fascinerande gör ju inte saken sämre. Men sen var det en trött flicka som ville sitta nära mamma i bussen hem. Och jag var också trött och kunde inte riktigt förstå varför jag efter en dag med höga ljud från lekande barn, lite småtjafs med dottern om städning och läggning sätter mig och ser Familjen Annorlunda - var ju liksom inte lugnare där.

Men allt var mödan värt när jag i dag på morgonen kommer in i dotterns rum och det första hon säger är "det var en bra dag igår".

Ps, ja jag är lite trög...men nu kommer jag att lägga mina blogginlägg i kategorier så att ni kan skilja ut de ni vill läsa, tex familj, hund, företag...... Eller så läser ni alla!

Var något vi alla behövde - ja kanske inte Tyra, hon var mer i behov att göra av med en del. Efter en flunsa-vecka, lågt blodtryck och kanske lite vatten över huvudet när jag försökte spela hela föreställningen på hundträningen på lördag förmiddag var det dags att hitta lite kraft och energi. Söndagen bjöd ju på en strålande sol så att ligga i soffan var otänkbart, och en hund som inte bara haft en orkeslös matte utan till råga på allt en sjuk husse i veckan hade nog protesterat högljutt om hon skickats till bädde än en gång.

Vad gör man då, jag behövde vila (och dricka kaffe enligt läkaren), dottern behövde leka i lugn och ro då förkylningar av någon anledning sätter hennes nerver utanpå kroppen, maken behövde hämta sig även han och Tyra...ja Tyra behövde springa. Då åker man till farmor, där satt jag på en spark och filosoferade över livet, dottern lekte med sina smådjur i snön och maken fotograferade en springande Tyra. Sen en snabb kopp kaffe och hem. Det är skönt att åka dit, man behöver inte ens vara trevlig   Man kan vara som man vill, göra det man vill och säga hej i förbifarten. Ingen känner sig tvungen att underhålla någon.

Och resultatet av dagen då? Jo dottern orkade sin karateträning, även om det var lite jobbigare än vanligt och idag är hon piggare än piggast och efter att jag har varit och lämnat några rör blod ska vi möta upp Alva med familj på Teknikens Hus. Där kan mammor ta det lugnt medan barnen springer - det ser jag fram emot.

Och så avslutar jag med att chocka er... här kommer en BILD!

Ett stycke lycklig känguru. Foto R Ekman

Några hundägare hade hyrt en lokal och ville ha lite råd och tips om träning. Självklart ställer man upp och får chansen att myspysa med fina hundar en lördag förmiddag. Och oj vad tiden gick fort, helt plötsligt hade 4 timmar gått och en hel del träning avklarats men även en supergod lunch och massa massa hundprat.

I morgon fortsätter "hundtjänsterna", då kommer lill-Fia på besök medan hennes matte och husse ska till Haparanda och göra av med pengar på servetter och värmeljus. Har inte riktigt bestämt mig om jag ser fram emot den lilla virlvelvindstornadons framfart här hemma, men jag misstänker att Tyra kommer att ta det som sin uppgift att hålla henne kort.

Sen är det ett spännande hundrelaterat möte på måndag... så det rullar bara på det här och kul är det och desto roligare ska det bli. Så även om jag nu är ombytlig, omständig, kräsen, noggrann, planerande och inte särskilt handlingskraftig på vissa områden, och inte alls är likadan som hon....ja ni vet...eller hon vet i alla fall... så händer det faktiskt saker och Tyra trivs utmärkt ensam i sin bädd.

Annars så virkar jag mest, och det är så kul. Nu har jag börjat våga ge mig på upptäcksfärd utanför de färdiga mönstrena och det är ännu bättre - för nu kan jag ju göra lite som jag vill. Nu ska här snart virkas ett par corgis, en hel mopskennel (vilket innebär många mopsar), shelties och kanske en och annan tollare..... och det bästa med mina valpar är att de är rumsrena vid leverans   

Har varit en underlig vinter. Först en regnig höst som var lååååååång. Aldrig blev det vinter, aldrig kom snön. Men sen kom snön - allt eller inget kan man säga och nu kom ALLT!!! OCh sen blev det kallt, fast jämförelsevis med förra vinterna var kylan som en liten vindpust - fast var den tvungen att komma precis under marknaden? Eller jo, klart den var - det är ju kallt på marknaden, mycket korkat av mig att ens ifrågasätta det. Och så lite mer snö och en massa vind.

Men nu  och normala temperaturer. Det är så underbart så man nästan glömmer den regniga hösten, den snöiga inledningen av vintern, kylan, blåsten...ja ja bara nästan.

Nu vill jag välkomna den stundande våren med en piasavakvast och ett vädringsställ - det är nämligen årets första investeringar som ska göras till balkongen, sen ska jag ut på utemöbeljakt, vitt har jag äntligen bestämt mig att det ska vara. I år ska jag nöja mig med lite blommor, som ska inhandlas i form av färdiga plantor. Det får räcka.

 Men i och för sig är det ju bra med kryddor, tomater är kul och squash växte ju helt otroligt bra och det är ju ganska kul att driva upp plantorna själv......undra om fröerna har kommit till butikerna än?

Men i väntan på ännu mer vår och ännu mer värme så har jag helt andra saker för mig, men det tar vi en annan gång.

tur att agendan är fullproppad. Idag ska jag och fru Nilsson ut på äventyr som innefattar 4 små söta små valpar och jag tänker INTE ta med mig en endaste hem. Sen tänkte jag få lite mjukkaka bakad för jag har ju en förhoppning om skogsturer och skogsstekpannor och kött här framöver och då MÅSTE man ha mjukkaka!

I morgon ska jag till AF för att uppdatera min handlingsplan, blir nog ett snabbt besök - har nämligen min plan ganska klar för mig nu - sen hur det slutar är en annan sak, bäst att hålla alla vägar öppna.

I morgon kommer också världens bästa storebror/morbror för sushi och karateträning innan han flaxar vidare på semesteräventyr - vi är inte det minsta avundsjuka, nädå inte alls.

och så fortsätter det och dagarna går.....

förtroendeuppdraget i föreningen. Och trots att det ska bli skönt och att jag länge velat bli av med det så känns det lite vemodigt. För hur man än ser det så är det en plats där människor med samma intresse samlas och att inte vara en del i det längre känns trist.... men det kommer nya saker och de ska bli kul.

Fast just nu velar jag hit och dit, jobb/företag eller båda. Vissa saker är bestämda och det känns skönt. Tappar inte helt hunderiet men hur det bli övrig tid vet jag inte riktigt men en vettig plan börjar faktiskt ta sin form i mitt huvud. Ska bli spännande att se hur det slutar, det är ju så mycket jag vill göra.

Sen har jag kanske hittat en ny hobby... ska inhandla lite grejer så kanske ni kan få se lite alster här i bloggen sen. Så nu sätter jag mitt hopp till släkt och vänner att bebisar fortfarande kommer att födas i min närhet så jag har någon att förära dessa alster om de blir bra och om de som jag misstänker blir väldigt många - och var inte rädd, det är inte undulatungar - de ska systerdottern få   hon vill så gärna ha ett gäng, de sa hon till mig minsann och tro inget annat   

Utöver ovanstående så är jag mest förkyld och går omkring med bomull i huvudet, lock för örat och fryser - är uppe i 3 veckor nu så jag är less, min omgivning är less och det enda som inte är less är tydligen förkylningen. Så nu har jag gett upp det här med att vara sjuk och försöker fördriva de elaka bacillerna genom positivt tänkande och inbillningstillfrisknande. Måste ju funka, omvänd hypokondri!

Tyra gillar min plan - då den innebär promenader och tigerskutt på isen och det får gärna fortsätta vara dryga -10 grader för det verkar vara smärtgränsen för flexikoppelhundarna så hela fjärden är Tyras vissa tider på dygnet i alla fall. Tidiga morgnar delar vi den med en Norrbottensspets och en gammal jämthundstik, kvällarna med en massa galna flattar ( det kanske bara är en men man hinner inte se när den/de springer) men annars så är det schäferrace och tigerskutt som gäller!

Nu är det dags för den inspirerande uppgiften att skala potatis.... ses!

Så nu ska jag peppa mig, först genom att läsa lite i denna blogg: http://elsa.elle.se/ där även ni kan läsa om när Elsa (som i Billgren) sa upp sig från sitt jobb och startade eget för ett halvår sedan. Elsa är lite som jag - vill göra mycket på en gång och helst nu och trots alla år yngre så är hon en förebild för mig när det gäller kämparanda, kreativitet och viljestyrka. Sen läser jag lite här: http://bloggar.aftonbladet.se/hannahwidell/ Hanna är väl mer i min ålder och i samma läge i livet med småbarn, familj osv men gör ändå karriär. Och till sist en låt som man inte kan bli mer än glad av: