Ibland blir det helt enkelt inte bra. Dagens träning var ett sådant exempel. Tyra var taggad när jag bytte om, när hon fick vänta på att jag satte ut rutan, när hon gick och kissade. Sen medan jag stoppad undan kopplet sprang hon helt perfekt in i rutan helt på eget initiativ. Underbara underbara Tyra. Självklart blev det en massa beröm och sedan hade Tyra tränat färdigt. Då skulle hon leka, äta snö, rulla i snön alldeles ensam - matte kunde gott springa i rutan själv var det som om hon tyckte.

Först försöker man ju motivera, ja men matte är ju mycket trevligare att vara med en en snöhög, sen nonchalerade jag henne och när jag till slut känner att ilskan är nära att bubbla upp inser jag att nu är det dags att bryta. Detta var inte vår dag, inte vår stund. Så vi gick in igen.

Vad den ständigt arbets- och sammarbetsvilliga Tyra fick för sig idag har jag ingen aning om men det blev ganska mycket lydnad igår (hann med ett pass på kvällen också) och vem vet kanske det räckte, att hon helt inte orkade, för hon har ju världens längsta "förlöp" eller ska jag kalla det PMS :)och då brukar hon uppvisa underliga beteenden. Sen kanske jag utstrålade något negativt, för hon är ju även den absolut mest signalkänsliga hund jag någonsin stött på och ska jag vara alldeles ärlig är jag själv inte på topp idag och skulle hellre än något annat krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet.

Ja ikväll får hon sträcka ut i en härlig löprunda (ja jag menar fortfarande att husse och Tyra tycker det är härligt, jag själv är kanske av en annan åsikt) och i morgon kommer L&L till byn och då ska vi träna igen. Då får vi hoppas att Tyra är lite mer sugen på att jobba ihop med matte.

Skönt ute, ledig tidig eftermiddag och en träningssugen granne. Ja vad gör man, hopp i träningskläder, ladda med roliga leksaker och ut med en galen hund.

Först så fick jag lösningen på våra tävlingsproblem, ja det är erat fel J och L att det gått så dåligt på de sista två tävlingarna. Ni måste vara där, för idag när vi gick ut var grannens katt på loftgången och Tyra var beredd att jaga iväg honom, då fick hon höra J, på en bråkdels sekund ställdes hennes lilla hjärna in på träning istället för katt-jakt. Så nu vet ni, för att Tyra ska arbeta måste ni vara med.

Vi tränade egentligen bara fjärrdirigering. Dagens övningar gick ut på att kunna vistas bland andra hundar dvs J:s tre pudlar och ändå ha full fokus på mig oavsett vad vi håller på med. Och det gick över förväntan så jag och Tyra fick en mysig timme ute. Hon busade, lekte, tränade allt med en underbar glimt i ögat och svansen som en propeller, och pudelgänget existerade inte i hennes värld, det var leksaken och matte (i nämnd ordning).

På onsdag blir det träning igen, nu på ny plats. Någon som vill hänga med? Hör av er för tid och plats!!! I morgon har husse bokat henne på kvällen men vem vet vi kanske hinner lite momentträning i vår ensamhet på förmiddagen.

Såg ni det igår, om hundavlen och de defekter som det helt lagligt avlas på. Detta handlade om Storbrittannien och även om vi i Sverige har liiite strängare regler och faktiskt har lagstadgade (för registrering av valpar) sjukdomsprogram för en hel del raser så tycker jag att vi ska fundera en hel del på vart aveln är på väg. Vi importerar ju faktiskt hundar från England och det är inte helt ovanligt att svenska kullar registreras i andra länder för att undkomma registreringskraven här.

Men vems fel är detta då? Ja först och främst är det kennelklubbarna som inte har hårdare krav på att föräldrarna (och gärna syskon med) ska vara friska för att valparna ska vara registrerade.

Sen även uppfödarna, de föder upp hundar av en specifik ras för att de gillar rasen och dess EGENSKAPER - hoppas jag. Och då borde det ligga i deras intresse att denna ras får fortsätta finnas kvar och vara frisk och ha kvar sina egenskaper och förmåga att utföra det arbete den är tänkt för. Eller i vissa fall kunna röra sig obehindrat i skog och mark.

Och så har vi domarna på utställningarna. Om de dömer efter funktionsduglighet också så måste ju uppfödarna ändra sin avel om de vill ha sina championat - enkel matematik!!!

Och så hundägarna, ställ krav. Klarar föräldrarna till din tilltänkta valp av en normal promenad? Är de rumsrena? och framförallt ÄR DE FRISKA???

Men sen har vi några som i går på programmet klagade mest och jag anser att även de är skyldiga till detta - veterinärerna. Vägra behandla sjukdomstillstånd som ändå bara förbättras lite. De exempel vi fick se i programmet igår var hemska och detta var ändå hundar som medicinerades och hade opererats och ände led de så fruktansvärt. Den veterinärvården är inte human. Och så länge man får vård kommer uppfödarna fortsätta avla som de gör.

Jag är i alla fall glad att man har börjat uppmärksamma detta och kanske kanske finns det ett litet hopp att en förändring kommer.

Idag talade Tyra om med det allra bestämdaste att hon skulle följa och handla. ja men självklart får hon väl det då och i fortsättningen lär hon nog kräva det också - för det gav nämligen utdelning för en liten schäfer-tös.

Först inhandlades det tuggben i massor - har hittat lite början till tandsten och tänkte att det ska vi stoppa snabbt. Tyra kan vara lite petig när det gäller tuggben så det blev en av varje sort ungefär.

Sen tog vi tillfället i akt att avbefolka storheden. Ja tanken var att Tyra skulle få lite socialträning så jag promenerade från COOP till WIllys med henne och såg till att gå på de absolut mest folktäta ställena (löningshelg så jag kan lova att det var massor av folk trots marknad inne i stan). Men av någon underlig anledning, kan inte förstå alls, så när vi närmar oss folksamlingarna så skingras dem likt röda havet. Alltså här är jag ute och ska socialträna min lilla söta hund och så kan inte allmänheten ställa upp och hjälpa till - taskigt!!!

Tyra passade på att se till att alla hundar som kan tänkas besöka storheden närmaste tiden skulle veta att snart löper hon, det var ett vilt markerande, nästan så att jag väntade mig att hon skulle lyfta på benen och sprätta med baktassarna. Trots endast en kort promenad, dock med en hel del "uppföra sig-träning" var hon ganska nöjd att få hoppa in i bilen igen.

Väl hemma har det varit tuggbensrace, la fram alla så hon kunde välja och det första tog slut på en gång (ja det var sån sort), det andra som normalt brukar få ligga orört i minst ett halvår till någon liten mops kommer och visar intresse för det försvann på en timme, det tredje har jag gömt undan till ett annat tillfälle.

I morgon ska jag passa på att träna lite lydnad när vi ändå ska till farmor.

Vi hörs!

En tanke slog mig på morgonpromenaden. Många ställer så otroliga krav på sina hundar, högre än vad hundarna mäktar med. tex det verkar vara viktigt att kunna lämna hunden liggande i stora samlingar av hundar och människor.

En fråga, skulle ni lämna ert barn ensam på en lekplats full med eventuella mobbare? Eller skulle ni följa med barnet, leka med det och inge trygghet till barnet fått kolla in läget kanske hittat en kompis som är snäll och sedan känner sig trygg nog att leka en liten bit från föräldern?

Har tränat lite med Tyra, och allt går på räls. Nu har vi ju tränat på hemmaplan och ostört så då är det inga problem. På måndag börjar träningen på allvar.

I kväll är Tyra husses hund - de är ute och springer. Det är så underbart med Tyra att hon fungerar med båda.

Och egentligen har  jag inte så mycket mer att skriva, hoppas vädret är fint i helgen och husse är sugen på att fota lite. Skulle vilja ha lite nya kort på Tyra nu när hon inte längre ser ut som en skabbräv, nu är det bara täckhåren som ska bytas och sen har vi löp att invänta... hoppas vi hinner tävla nu när jag har bestämt mig.

Nä nu slipper ni läsa en massa nonsens, kanske har jag mer att berätta om någon dag...

Ska här tävlas. Nej jag ska inte fega ur pga två misslyckade tävlingar. Tyra kan ju prestera minst tior på alla moment utom apporteringen så varför vänta. det är ju på tävlingarna det blir fel så då måste jag ju rätta till det på tävlingarna också.

Jag misstänker att tävlingsmiljön är så pass stressande för Tyra, massa hundar, massa folk och en nervös matte, nervös för tävlingen och nervös för att Tyra ska "göra utfall" mot hundarna. Så både jag och Tyra måste gå i "tävlingsterapi"... så därför kommer jag att anmäla mig till Piteå igen den 26 mars, snälla maken hoppar över firmafesten bara för min skull så jag får tävla. Ja han är guld värd och jag försöker vara rädd om honom.

Fram till dess blir det hårdträning, ja kanske inte momenten men i miljöer. Nu ska här tränas precis överallt och bland folk, hundar och allt annat jag kan komma på. Så ALLA som vill göra oss sällskap - hör av er!!!

Sen hoppas jag att åtminstone en av mina träningskompisar vill göra mig sällskap på planen den 26:e, en har redan sagt nej (även om jag inte övertalat klart J) och den andra har nästan lovat (visst var det så L?). För vi måste ju skynda oss, misstänker att snart kommer det en BC och springer om oss... fast han är visst bara några veckor nu, men man har ju hört talas om såna där monster, eller hur var det nu A?

Och vill ni se något ljuvligt, rätt ställe men tyvärr fel kull... men den som väntar på något gott... hursomhelst Grattis till världens bästa nuvarande brukshunduppfödare (nu trampade jag väl ingen nära käraste vän på tårna?) Carin på A-Te-Ell´s till A-kullen, tänk 30 år med en och samma ras - bra gjort!!!

Tänk att vissa saker går snabbt att lära sig när man är hund. Normalt är det maken som stiger upp okristligt tidigt på morgnarna, tar ut Tyra och smyger i väg till jobbet medan vi övriga i familjen sover. Men av någon underlig anledning är jag väldigt morgonpigg just nu så att i måndags och i går har jag stigit upp samtidigt som maken (efter att toaletten blivit ledig) och tagit ut Tyra på en morgonpromenad.

I morse ligger jag i sängen och väntar på att maken ska bli klar på toaletten, hör hur han spolar och PANG!!! rusar Tyra upp från sin bädd och in i sovrummet, överlycklig för "nu ska matte stiga upp", DET TOG TVÅ GÅNGER!!!

Sen sänder vi ut underliga signaler. Tyra vet exakt vilka dagar hon och Husse ska ut och springa, redan när han stiger in genom dörren efter jobbet vet hon att "ikväll är det dags". Innan tänkte vi att det är för att dessa gånger får hon sin mat för det att vi äter, men nu vet hon det före maten delas ut. Vi har inte kommit på vad det är för signal hon går på.

Som sagt på vardagarna är det ju maken som tar ut henne (utom denna vecka då) och på helgerna är det oftast jag. och hon vet när det är helg, även om det är före ordinarie klockringning så är det mig Tyra väcker på helgerna???? Hur vet hon?

Så snacka om att hundarna läser oss - tänk bara om vi kunde läsa dem lika bra.