Å vad jag skällde på storasyster och svågern då jag bodde hos dem en vecka och gjorde en kartläggning av delar av ders företag. Skällde, förmanade, skällde.... för de pratade jobb hela tiden. Dygnet runt. och eftersom de jobbar tillsammans och driver företaget tillsammans så likställer jag detta jobbpratande med att jobba.

Jag förklarade mer än en gång om vikten av att skilja på arbetstid och fritid, och så skällde jag lite till.

Nu, efter inte ens en månad som egen företagare så har jag hamnat i fällan. jag jobbar hela tiden men ändå aldrig. Ena foten i jobb-jobb och andra i hem-jobb. Skurar badrum med ena handen och svarar på mail med den andra.

Det där med arbetstid och fritid existerar inte utan det som finns nu är "för lite tid". Minnet är bortblåst, kommer inte i håg ett dugg - tack o lov skriver jag upp allt - men på vilket papper? Känslan av att aldrig bli färdig hänger över en hela tiden och ändå tycker jag att jag är ju ledig jämt?

Så nu blir det ändring. I morgon jobbar jag mellan 9 - 16, sen är jag ledig till på måndag och då jobbar jag 9-14 och 17-20 och sen kommer det att fortsätta så. Mina hellediga fredagar skiter jag i. Två timmar jobb på morgonen ska schemaläggas  annars kommer jag tycka att jag latar mig.

Ordning och reda, planering och listor - det ÄR min grej, bäst att fortsätta med det, om inte annat så att resten av familjen får något att ha roligt åt, jag bjuder på det!

har jag klippt idag, 4 mysiga kaniner som gosade ner sig i mitt knä, lite protester men lättare att klippa 4 kaniner än en schäfer kan jag lugnt påstå. Jag fick ovärderlig assistans av katten Plåster som satt bredvid mig på bänken i stallet och puffade till min arm ifall han ansåg jag klippte för mycket eller för lite, vi var väl inte alltid överens jag och Plåster. Men han är så go och snäll och kaninerna hade ingenting emot hans sällskap så inte kan man bli arg då inte.

Dottern hade med sig en kompis och eftersom vädret inte inbjöd till några längre uteaktiviteter så placerade de två tjejerna sig i kaninburen (en fd hästbox) och lekte med Svante och nykomlingen Rosa. Och sen ja som vanligt - fikade vi. Världens bästa Svärmor, alla kategorier (dvs min) hade köpt mazariner, ååååå jag älskar mazariner och det var svårt att välja mellan dem och makens rulltårta (fråga inte om receptet - det tar en halv dag att förklara) så jag var ju tvungen att ta av båda sorterna. Men när Svärmor tyckte jag skulle ta med resten av mazarinerna hem (ca 20 st) hade jag faktiskt karaktär nog att tacka nej - men lite ångrar jag mig nu.

En skön dag med andra ord, trots ihållande regn. Tyra fick sig en tur med husse i skogen - mitt planerade uppletande får vi ta en annan dag. Så nu återstår bara dusch av dotter och undertecknad, Mästarnas Mästare och sova gott för i morgon startar en ny vecka - en fullspäckad sådan och jag hoppas framtiden som följer ser likadan ut.

Avslutar med företagets logga så att mamma får se den.... hon som inte har Facebook än. men nu när alla hemligheter är avslöjade (kanske) så är det väl bara en tidsfråga...

Eller historien om hon som grät på storgatan.

Vi fick med den shoppingallergiska dottern på stan för att hitta avslutningskläder idag. Visserligen fick vi muta med mjukglass men det kändes helt ok för att snabbt få årets näst värsta shoppingtur överstökad (vinterkläder är värre). Snabbt fixat skor (basketkängor) och överdel (en t-shirt) sen lite glass och skor till maken. Kjol hittades också snabbt och en glad flicka och lättade föräldrar var på väg hem.

Då ringer telefonen, och ja jag erkänner jag svor, vem ringer NUUU!!!!! - svarar och det är då det händer, jag börjar gråta, inte hejdlöst men lyckotårarna börjar rinna. Det är ju storasyster, inte nu min yngre storasyster utan STORASYSTER borta på andra sidan sundet. Vet inte sist vi pratatdes vid men som vanligt, det var min storasyster och jag är lilla syster och det hade lika väl kunnat vara i går vi pratatdes vid sist. Och hon ringde verkligen vid rätt tidpunkt, behövde känna att familjen är stor just nu.

I morgon ska hon ringa igen - längtar redan!

Ta hand om era familjer, de är de närmaste man har!

Så det är väl bäst att göra som mamma säger.

Men hur gör man när man egentligen inte har något att säga, eller inte har retat upp sig på något på sista tiden. Det är ju så trist att upprepa samma saker som jag berättade för mamma i telefon i morse... då blir det ju ändå inget spännande inlägg.

Företaget då??? Ja mamma vet allt (telefonsamtalen blir långa) och ni andra läser det på Facebook: http://www.facebook.com/#!/ekmanhund (gå in och gilla) och snart kommer hemsidan ut, adressen blir: www.ekmanhund.se.

Skulle kunna berätta om hundlivet här hemma, men storasyster har väl ändå inte tid att läsa nu när hon tränar stenhårt på solstolsmaraton på Kreta så varför ska jag skriva om hennes lilla prinsessas framfart då? Inte är väl ni andra intresserade av undulatvallning, äggkartongsmord och pudelrace.

Nä och eftersom allt annat som pågår i våra familjer är stora hemligheter som man absolut inte berättar för varandra så då blir det väl inget bloggande då.... nä mamma du får vänta till det händer något mer spännande eller så kan du ju alltid skaffa Facebook   

I går var jag på en inspirerande föreläsning som i det stora hela gick ut på att "det enda du kan förändra är dig själv". Och det är ju sant, och vill man ha till en förändring måste man nog börja hos sig själv. Facit på det har jag, ingen "gav" mig ett jobb, ingen "löste mina problem" och lottovinsten är nog ganska långt borta.

På tal om lottovinster, läste att det gjorts en undersökning bland unga människor där de tillfrågades om bästa sättet att bli rik på, majoriteten trodde på lottovinst eller liknande....skrämmande, man sitter på sin ända och väntar att allt ska ramla i knät på en och jag lovar det kommer inte att hända. De få som nu vinner på lotto har åtminstone spelat   .

Och även om allt vi fick höra igår var rena självklarheter så är det precis det där vi glömmer bort. Hur ofta klagar man inte på dålig stämning på arbetsplatsen, dåliga chefer med bristande förmåga att lösa problem osv... men vad har man gjort själv? Vill man ha det bra så får man ta och fixa det själv!

Tror att "fina gatan" har fullkomligt invarderats av harar - till Tyras stora lycka så väl som frustration eftersom hennes mycket stränga matte förhindrar henne att leka tafatt med de hoppande varelserna.

Vilken tur för matte, att hon fyndade Eva Bodfäldts "Kontaktkontraktet" i går - för nu ska jag verkligen sätta mig in i hennes skvallermetod så 1. Tyra upptäcker hararna före mig. 2. Tyra tala om att de är där. 3. Tyra tycker hon har gjort sitt "harjobb" klart.

I övrigt härjar ett elakt litet förkylningsvirus här, dottern är visserligen nu frisk som en nötkärna och livet kretsar återigen runt Pokémon, Minecraft, kompisar och lek. Men hennes stackars föräldrar är det lite sämre med. Ja jag klarar mig... lite nezeril och alvedon så fixar sig det mest, tex ta ut hunden klockan 7 en lördagmorgon i snöstorm och det första man träffar på är - just det en HARE. Men den andra hälften.... där är det säkert mycket värre för där har jag inte sett några som helst tecken på vakenhet eller lust till harjakt än.

Hoppa lugnt!

dotterns förkylning. Så nu kan jag sätta i gång med ännu mer roliga inplanerade saker.

I morgon bankbesök och föreläsning med Memea Mohlin. Härligt att få inspiration inför uppstarten av kurserna. Gillar hennes böcker och hennes tankesätt men har aldrig lyssnat på henne så jag ser verkligen fram emot föreläsningen.

På lördag ska vi till Bella och Tore, äntligen får vi se hur de bor, träffa Bellas hästar (kanske inte min främsta anledning till besöket) och Tyra ska få bekanta sig med Gunde, Tores schäfer som jag hoppas ger Tyra en rolig stund med riktig schäferlek.

Söndagen är oplanerad men jag hoppas det blir hundträning i alla fall.

På måndag smäller det, fast lite lågt - då börjar Rånekurserna på Älvdalens Hundhälsa. Först ut är en vardagslydnadskurs.

Nästa måndag börjar jag på riktigt - då kör mitt företag i gång, Ekman Hundägarutbildningar. Tänk jag, egen företagare. Kan inte riktigt fatta det än. Men än finns mycket kvar att göra.....

Har ännu ett samarbete på gång med en framstående kvinnlig företagare här på orten. Tror att det här kan bli bra, gäller bara att skilja agnarna från vetet....

och så blir väl hemsidan klar snart också... en hel del roliga händelser inom snar framtid med andra ord!

Nedanstående sele med beskrivning verkar bli allt mer och mer populär. Och som jag förstår det så är det för att tvinga hunden att gå med näsan i backen då den ska spåra. Jag i min enfald trodde att hundar per automatik har nosen i backen då de spårar (annars är det ju andra saker de pysslar med) och att "lära" sin hund att spåra går ut på att motivera den att leta spår på marken och då åker nosen ner.... Men jag kanske har fel? Vi kanske ska strunta i hundens naturliga instinkter att följa ett spår, vi struntar i att motivera hunden att göra just detta - nä vi tvingar ner nosen så att det ser snyggt ut och så kan vi ju hoppas att hunden slagit på näsan och hittar apporterna.

Måste också erkänna att sista meningen i beskrivningen är ganska lustig - TRYCKER ner nosen för BEKVÄM spårställning...

Enligt mig är detta inget annat än ännu ett quickfix i sann Cesaranda!