jag vill skriva...

En hel del om det genustramset som härjar på bloggarna, jämställdhet - JA, klänningar på killar och tjejer som tvingas att leka med bilar - NEJ!!!

Jag vill också skriva om PEDAGOGER, om bra lärare och idioter till PEDAGOGER. När ska ni fatta att er titel faktiskt kräver lite av er - ni ska till exempel ta hand om våra barn - ifall ni nu har missförstått det. Jag är så glad att jag har min dotter på en skola där ledningen kan handplocka sin personal så att barnen får lärare som engagerar sig och faktiskt tycker om barn och att utbilda.

Jag vill skriva om hundträning, två kanonkurser som just har avslutats och om den tävling som går av stapeln i morgon.

Eller varför inte skriva om det förslag jag fick i går, som är jättespännande... nej det gör jag inte - vågar inte än...

Finns så mycket att skriva om och så lite tid... kanske ska hitta en blogg som är lättare att använda från telefonen, tips emottages tacksamt, för i så fall skulle det bli fler bilder också.

Nu gör jag i alla fall fredag, ska putta bort den sjuke maken från tv-soffan och hitta en bra kanal att titta på.

Inleddes med en sovmorgon, fast 7:30 stampade Tyra kraftfullt ner klorna i parketten och med detta meddelade till oss andra att det var dags...

För en snabb morgonrastning och sen frukost.

Efter frukosten KRÄVDE dottern att få städa sitt rum. Och då detta aldrig har hänt förr så höll jag och maken andan och lät dottern hållas.

Städat och fint packade vi oss in i stora fina volvon och styrde färden mot svärmor, med oss hade vi hamburgare att grilla. Vilka grillades i ren tändvätska för att få någon värme i alla fall, och åts huttrande och hoppandes för att hålla kroppstemperaturen så nära 35 som möjligt (37 var ju bara att drömma om) - men ute skulle det ätas.

Rundtur hos djuren, skogstur med Tyra och till sist fika INNE innan färden gick vidare mot Mopsön.

Dottern motionerade mopsar, eller kanske tvärtom, maken hittade en kamera och jag hittade en varm plats framför kaminen.

Sen ville Tyra och volvon hem och vi andra följde med.

vilken söndag det blev.... nästa tänker jag också äta ute men med vantar och såväl som mössa på mig.

Det var så dåligt med uppdateringarna bland de bloggar jag avnjuter morgonkaffet till så jag får väl blogga själv.

Jag har insett att det är inte våra nära och kära som är de värsta energitjuvarna, inte heller de som befinner sig i periferin av våra liv heller. Nej den absolut största energitjuven som bara tär och tär och som man aldrig kan komma åt är "NÅGON".

Tänk bara alla gånger man sagt "Kan NÅGON plocka upp i hallen?" Jag lovar, någon dyker aldrig upp och gör som denne blivit tillsagd och så får man vackert plocka undan skor, väskor, jackor, hundkoppel, skitiga tallrikar.... och sur är man, muttrar gör man och så tappar man en massa energi.

Eller om man undrar vem som har lämnat halva frukosten framme och får svaret "Inte jag, NÅGON annan" - ja hur mycket energi går det åt att röja bort den, inte mycket till själva arbetet men en himla massa till att vara irriterad på NÅGON.

Och det allra värsta, NÅGON säger en hel del och tycker ännu mer, "Någon sa till mig att...." Hur mycket energi går det inte åt att tackla det, jämfört om personen sa "Jag tycker..." då kan man ju ta den diskussionen där och då och den är ur världen.

Nä jag har bestämt mig, NÅGON bor inte hos mig, NÅGON jobbar inte med mig och NÅGON ska överhuvudtaget inte existera i mitt liv mer.

Tänk vad energi jag ska få till en massa roliga saker och som jag kan dela med mig av till verkliga människor - de som är värda min tid och energi.

NÅGON - DU ÄR SPARKAD!!!

Regnet öser ner, allt är blött, regnkläderna hinner aldrig torka upp. Jag är fortfarande arbetslös, tänkte fel med lönen (fast hade ju glömt en annan lön), hundhår överallt, fönstrena är skitiga.... och ungefär nu inser jag att det är svårt att komma på fler negativa företeelser i mitt liv, och det kanske för att jag är på ett så otroligt bra humör idag.

Men så är det när man börjar dagen med en kvittrande åttaåring som studsar av glädje in på den i dag uppstartande dramaklubben och undrar om de kan sätta upp "en midsommarnattsdröm. Eller när dagen fortsätter med en trevlig timma fylld med hundträning och Tyra visar sig från en riktigt bra sida, även om hon inte riktigt än vill pussa på den nya träningskompisen... men det kommer. Som kronan på verket, eller grädde på moset görs trevliga planer upp om goda middagar (och lite vin). Och än är klockan bara kvart över elva. Hur ska denna dag sluta?

Vem vet det kanske kommer en ännu mer positiv blogg om det ikväll.

börjar undra om jag inte håller på att förvandlas till en 40-årskrisande ungdomswannabe-stalker.... håret är ju numer åt det granatäppelliknande hållet, jag gottar ner mig i unga framgångsrika kvinnors bloggar och nu till och med hämtar jag ÄNNU en idé från Elsa, nämligen:

Bäst den här veckan!

1. Att jag fortsätter med mina promenader och har utökat dem till att även innehålla träningsstunder med Tyra.

2. Ingen migrän (peppar peppar)

3. Att dottern har sin favoritdag idag och är lycklig för det.

4. Att allt verkar flyta helt ok.

5. Världens bästa kursare.

6. Att maken har fixat läxläsning, rumstädning samt läggning TVÅ kvällar.

Vad har varit bäst för dig?

Sen har jag landat i mitt dåliga samvete, stackars Tyra har fått gå från vältränad sökhund till lallande familjehund och det har jag, maken OCH Tyra mått dåligt över. Men nu har vi hittat en balans där Tyra får det hon behöver av såväl motion som hjärngympa (även om hon säkert skulle uppskatta ännu mer) på en sådan nivå så att vi tvåbenta känner att vi mäktar med det och att ingen annan får lida för det. Jag har också förlikat mig med att jag är ingen bruksförare, jag ska i mitt framtida hundägande ägna mig åt lydnad, rallylydnad och trixande på olika sätt och då ha en hund anpassad efter det. Men nu har vi Tyra och ser till att ge henne det hon behöver - och det är ju inte på något sätt en uppoffring, det tog bara ett tag att acceptera att man kan inte göra allt.

Men vem kan motstå henne?

Världen är tillräckligt full av de som klagar och gnäller så därför tänker jag göra tvärtom och lyfta de som gör rätt... resten får ni tänka ut själva:

Jag vill lyfta de..

...som älskar sin/sina hundar och ser dem som fullvärdiga medlemmar av familjen.

...som utgår från den hund de har oavsett den får fina priser eller ej, kämpar med just denna hunds egenskaper och förutsättningar och anpassar efter dem även om allt inte går enligt boken.

... som har förstått att en hund behöver vila och slappna av, precis som vi. att även en hund kan ha en dålig dag och inte ska belastas för det.

...som uppmuntrar hundens "bra" beteende och inser att det "dåliga" beror på att ÄGAREN inte har lärt den bättre.

... som kan garva då det blir galet.

...de som gör ALLT som står i deras makt för att hunden ska må bra men som ändå kan inse då det är dags att hunden får ett värdigt slut på sitt liv.

För dessa människor finns, och tack o lov är de i majoritet - annars skulle vi inte ha så många fina, välmående, väluppfostrade, glada och sociala hundar omkring oss. Glöm inte det nästa gång ni ser någon som råkar göra fel.

Först vill jag bara säga:

Stort GRATTIS på födelsedagen

till världens bästa storasyster - nämligen MIN!!!!!

Sådär var var jag...

Jo igår pratade jag med den ömma modern om min blogg och mitt bloggande och om att ibland får man idéer men är inte i närheten av datorn eller har inte tid att skriva. Och när man väl sätter sig och bloggar så är det bortblåst. Men en idé som var kvar i huvudet när jag IGÅR satte mig för att blogga var det här med att få tiden att räcka till, och jag insåg att om man kunde effektivisera användandet av tiden mellan alla måsten och borden så skulle man ju hinna hur mycket som helst. Ifall man istället för att sätta sig och blogga kanske sydde sig en klänning (inte jag då kanske) eller istället för att slö titta på "Mannen som talar med hundar" (som jag ändå bara blir arg på) pysslade i hop ett fint kakfat av gamla koppar och tallrikar osv. Då kanske jag skulle kunna leva lite mer som Underbara Clara eller nya bloggidolen Elsa Billgren. Men det får nog bli en annan dag...

Men sen fick jag en annan idé, jag kan ju förena mellantidernas bloggande med att göra som tex Elsa, hon tömmer sin mobilkamera då och då och kastar ut bilderna i sin blogg. Jättefina, snygga, intressanta bilder från festivaler, bohemiska fester, loppisar, äppelplockning på Österlen och kändisfester... ok håll i er nu:

Mitt skrivbord, här bloggar jag, skriver jobbansökningar och kurslistor.

Köket innan jag blivit less på den stökiga diskbänken, missade tyvärr de autentiska shabby Chic-inspireradehundhåren på golvet, ni får föreställa er dem.

Här är vår lilla mysiga pluttehund som INTE åker handväska, går på hundcafé och hon har aldrig prytt Amelias omslag men den som väntar...

Det närmaste konst jag kommer.... Bilden är till salu till rätt köpare.

Nä det gick inte så bra det där va? Tror inte jag får några "presenter" skickade till mig för detta inlägg, eller blir nominerad till årets bloggprovokatör men jag kanske får en kommentar av mamma och det är inte illa det heller.

Underlig dag, började med att dottern satt sig på en geting och eftersom det var hennes första getingstick fick hon vara hemma för observation. och jag kan meddela att hon mår betydligt bättre än getingen.

Sen åka iväg och påbörja en hög kostnad för staten, jag ska nämligen återigen få en jobbcoach, var ju tvungen att fråga VARFÖR??? Jo för att trots att arbetsförmedlarna har inte tid att stötta de arbetssökande så har man rätt att få det stödet ändå   , det får mig ju att undra vad en arbetsförmedlares uppgift egentligen är, de ska inte förmedla jobb, de ska inte stötta de arbetssökande....VAD SKA DE GÖRA??????

ja jag lämnade in ett papper och så får vi se.

Har ägnat mig åt visst pappersarbete och pusslande idag och har suckat stönat osv men då halkade jag in på en hemsida, en annan förening och en annan förenings bildgalleri. Där satt, stod och var de... de där från förr, gröna skogsbrallor, kängor, korta koppel, kepsarna, brukshundarna....nä jag insåg helt plötsligt att jag gillar mitt nya liv, med klicker, köttbullar och rosa träningsbrallor (nja inte riktigt det kanske). En förening för ALLA, även kamoflageklädda är välkomna, där man får ha sin hund till vad som helst utan att någon ser ner på en. Där Agdas lilla tax är lika fin som tuff-steffes rottis. Så nästa gång jag suckar över mina papper då ska jag plocka fram den där hemsidan och vara tacksam.