Närjag tänker efter kan jag nog ha använt den rubriken förr, men det får ni stå ut med. För så är mitt liv, fullt av planer, listor och almanackor. Sen om allt blir genomfört, avbockat och inbokat, det är en helt annan sak.

Men jag har insett att jag måste bestämma hur jag ska ha det med vissa saker. Sluta vara så förbannat snäll hela tiden. Jag ska ju överleva på detta, att jag har tak över huvudet och mat på bordet hänger ju på min verksamhet (ja en hel del på makens lön också ska väl erkännas). Då kan jag inte bete mig som det är en hobbyverksamhet och vara snäll med konkurrenter, kunder och leverantörer...nu attans. Jag ska inte vara elak, nej det ligger inte för mig. Men jag ska hålla mig till de regler som finns och kräva att andra också gör det.

Så där nu var det bestämt!

Jag ska också se över min marknadsföring, hitta nya vägar och vara lite mer "på". Jag är för feg!!!! Dottern läste "Peppes Pinnar" igår,och satt och gapskrattade (även om hon kanske inte registrerade sensmoralen i inläggen). Ok jag skriver för 9 åringar - inte det sämsta...kanske går att utveckla den idén. (så Bea,låt dina flickor läsa den och så får jag veta vad de tyckte, Mirja är ju så hjärntvättad när det gäller hundar)

Vilken är min målgrupp? Kanske måste rikta mig rakt mot dem, finns det nya målgrupper? Tror jag har en på lut, en kursdeltagare kom med en massa bra idéer på kurser och en av dem utveclades till en annan i mitt huvud och för den behövs en skärskild sorts människor... mer om det längre fram, men jag tror det blir bra.

Har lite lugnt nu ett par veckor - då ska jag fila på detta, hemsidan, jobba med lokalen ochs en har jag nog hittat min grej  - kanske, men det är kul att prova sig fram.

Ok det här inlägget kanske inte har något allmänintresse men jag fick fundera lite fritt, så jag blev i alla fall gladare, mer inspirerad att gå ut i regnet och hålla kurs. Tack för att Ni läste i alla fall!

(och mamma jag är inte dålig om det är stavfel här och där, hinner inte korrekturläsa idag ;-)  )

går till Biltema! Jättekul tycker dottern, eller inte.

Men som den uberpositiva lilla människa hon är (när andan faller på) så kom hon med den goda idén att vi kunde ju fika på Biltema. Det är ju så billigt. 5 kr för Kaffe och bulla. Sen tyckte hon nog inte att hon övertygat mig nog så då kom hon med nästa besparingsåtgärd, "jag kan ta bullen så delar du och pappa på kaffet". (tror det blir på Trend Café om det blir fika idag)

Fina blåa volvon är lite krasslig. Inte så att det märks men farbror doktorn på bilbesiktningen hittade lite småsaker som måste åtgärdas om vår kära bil ska må bra - därav utflykt till Biltema. Och vad gör man inte för att bidra till miljöförstöringen och oljemagnaternas plånböcker? Tänk om man skulle klara sig utan bil, vad billigt det skulle bli, bekymmerslöst, miljövänligt....

Övrigt ägnas tiden åt att lida sig genom lite ischias och annan värk, typiskt höstfenomen innan kroppen är van vid kylan och jag lär mig att klä på mig ordentligt. Men roliga saker händer också. Lokal till företaget är på gång, möbler införskaffas, det är så underbart att andra företag tycker att de ska ha nya fina möbler så då får vi överta deras gamla fina möbler. Och det är vi verkligen glada över. Alla kapade kostnader innebär lägre träningspriser i varm inomhuslokal i vinter. Nu ska vi bara nosa reda på lite porslin, främst kaffemuggar. Har gärna ert företags logga på dem så får ni lite reklam på köpet....

Ska bli så kul att få ställa i ordning och ta emot de första besökarna. Bara nu allt blir klart till veckan så...

Mer rapporter kommer....

Dottern är 8 snart 9, liten och utan bekymmer kan tyckas. men så är det inte alltid. När man är 8 år är kompisar det viktigaste i världen. Och är man utan kompisar, ja då är man ingen. Man kanske försöker passa in på det ena eller andra sättet. En del är populära fast andra kan inte riktigt förstå varför. För de populära kanske inte alls är snälla kompisar. När man är 8-9 år börjar man inse att fina kläder, dyra leksaker och pappan med bästa jobbet är viktigare än att vara snäll (om än kortsiktigt men vilken 9 åring tänker långsiktigt).

Sen högstadiet, där är problemen ännu värre tror jag. I alla fall vad jag minns. Där kan fel idol göra att man hamnar utanför. Eller om man inte haft pojkvän på gymnasiet, inte vågar (eller är förnuftig nog att låta bli) tjuvröka eller dricka alkohol.

Gymnasiet kan bli lite bättre, där samlas de med samma intresse och förhoppningsvis gemensamma mål. Men samtidigt är man ung och nu blir världen utanför jobbig. Nu ska man inte bara passa in i den egna gruppen, nu ska man hitta sin plats i samhället, världen. Veta vad man vill bli, ha en plan för framtiden och hur lätt är de när det är nog jobbigt att bara stiga upp på morgonen.

Mellan 20 och 30 år, då börjar man inse att man inte vet vad man vill bli. Men då kommer kraven, har du ingen kille? När ska ni ha barn? Har du fått löneförhöjning? Ska ni inte skaffa hus? Och så köper man det där huset, på fina gatan där alla andra nybildade familjer bor. Sliter som djur för att ha råd med hus, husvagn,fina bilar, resor med grannarna, nyaste inredningen, reimakläder till barnen...... Allt för att passa in.

Men så kommer den 40 -årsdagen. Man börjar inse att jag faktiskt får välja själv. Jag kan bo där jag vill, lägga pengarna på vad jag vill, H&M´s kläder är helt ok, jag väljer mina vänner och struntar om andra tycker att jag är knäpp. Jag vet helt plötsligt vad jag vill bli när jag blir stor - och genomför det, fast andra kanske tycker att jag leker en lek.

och om 40 känns så här bra (fast det är några månader kvar) hur bra kommer inte 50 kännas då? Ingen aning men inte vill jag bli yngre i alla fall.

Vill göra höstfint i köket. Ska mysa till det i köket fast lite stilistiskt, svart, vitt och en färg att bryta av det med - lutar åt cerise, men jag vet inte än.

Men innan slutpiffet ska kökssoffan målas och kläs om (ja jag vet - igen).

Fast först av allt ska det blir rent i varje skrymsle och vrå. Har inlett kampen mot smutsen i köksskåpen idag. Och det var ju inte en dag för sent. Trött blir man och så fort man stänger skåpen så syns det ju inte hur fint det är där inne i dem. Inte särskilt inspirerande jobb. Ska försöka samla kraft till att ta tag i diskbänksskåpet nu innan jag ger mig för dagen. Då återstår bara skafferiet och DET DÄR skåpet. Det som alla har men ingen vill ha, det där skåpet där allt man inte vet var det hör hemma hamnar. Nu ska det bort!!!! Sen ska glasburkar, plastburkar och matlådor få ett alldeles eget skåp att husera fritt i.

Sen... blir det måla och sen ÄNTLIGEN slut-piffet.

Fast som det känns nu så kanske jag ska låta det pastellfärgade cupcakes-tyget vara kvar på soffan för undra om inte det här projektet kommer att dra ut på tiden och till våren vill jag nog ha det färgglatt igen...

Har intalat mig själv att jag var ledig i helgen. Känns lite bättre så. Fast egentligen känns det ju bäst när jag är överhopad med jobb så det är lite ambivalenta känslor där.

Men hur som helst, blev ledig i helgen sådär apropå och då ska det ju vilas... eller??? Fredag började bra, hade jobb-förbud från kl 13:30, allt enligt dotterns önskemål. Och det klarade jag väl ganska bra förutom någon mailkoll eller något inlägg på FB. Lördag var det kalasdag, och om det var vila det vet jag inte men väldigt trevligt med Alvas första kompiskalas som även jag fick vara med på (även om jag inte nu var med i lekarna eller fick någon godispåse).

I går söndag så skulle vi åka och kolla hur det var med svärmor. Fast vi gofikade och tog en promenad med hundarna så innebar den turen en del jobb. Affischerades efter vägen och skogsmarker rekades inför en uppletande-kurs. Tack snälla Yvonn för att jag får ha kursen hos er, många Pite-bor vill gå kurs på hemmaplan och tack vare Yvonne och Janne (såklart) är det möjligt. Mirja begravde sin lilla Lotta som tyvärr avled i somras och makabert nog legat i frysen sen dess (i en låda). Kanske inte så stämningsfullt med två hundar yrandes omkring den lilla fina begravningsplatsen men nu ligger hon där tillsammans med Topsy, Betty, Tomten och några till. Och till Jul kommer farmor att tända en lykta för de små djuren.

På kvällen var det dags för Balans- och socialpromenad. 9 hundar tillsammans med sina ägare var det som intog stadens gator, murar och gallertrappor. Här vill jag höja ett varningens ord, gör ni detta själv eller tar med kompisen på en runda. Vet vad ni gör. Ha koll på hur hunden reagerar och se till att det blir bra. Det som samtidigt kan höja din hund och stärka den kan också lätt förstöra massor om det inte blir på rätt sätt. Är man det minsta lilla tveksam så låt bli eller ta hjälp av någon som verkligen kan och vet hur man jobbar med en hund i eventuellt skrämmade situationer.

Men nu är det en ny vecka med en ny kursstart och en avslutning och så kaske vi skaffar lokal.....

näpp varken bebisar eller hundvalpar   . Utan vi väntar på att det ska bli dags att åka på kalas. Dottern är bjuden på Alvas första kompiskalas så jag kan tänka mig att det är en förväntansfull fyraåring som just nu ställer i ordning för fullt. Jag passar på att följa med, jag och lillebror Oscar ska ha ett eget kalas för mammor fick visst inte vara med på kalaset och knappast småbröder också.

Inte länge till dotterns nioårskalas, och tack o lov så kan man som förälder fortfarande kräva sin närvaro på kalaset, men den dagen är väl snart förbi - då det ska vara föräldrafritt. Hm....

Sen blir det ännu ett kalas, men det är en helt annan historia som vi tar en annan gång.

Livet är fullt av prioriteringar. Jag prioriterar en bra vardag med god mat, trevligt boende och en skön soffa framför en vecka utomlands per år. Jag prioriterar mysiga stunder med familj och hundar framför ett kliniskt rent museum (fast lite renare hade det fått vara). Jag prioriterar friheten att få bestämma över min tid framför en fast lön och 7-4 jobb.

Någon annan kanske tycker att mina val är helt vansinniga och hellre äter korv och makaroner 358 dagar per år för att få sola och äta entrecote på mallis en vecka.

I mitt liv kommer familjen först, ingen kommer ivägen för den. Behöver min familj hjälp släpper jag allt. Inget är viktigare. Det här är något som jag tror en del har svårt att förstå - vilket jag för min del tycker är underligt.

Är det familjen eller företaget som gäller då är valet lätt. Nu behöver jag inte ens fundera för jag har världens underbaraste familj som prioriterar MIG, som stöttar och hjälper mig så att jag får förverkliga min dröm och skapa min egen framtid.

Så tack alla! För att ni finns, tror på mig och stöttar mig.

Läste precis i Alex Schulmans blogg om hans dotters besatthet av en viss barnfilm, en film där det vackra är idealet och alla flickors mål i livet borde vara att bli prinsessa och lära sig niga på rätt sätt. Han tyckte själv (med all rätt, jag har sett filmen) att det är en skitfilm, men hans dotter vägrar att se något annat.

Så är det ibland, barnen vill en sak och föräldrarna något annat.

Men då kommer vi till kommentarerna, han ska sätta ner foten, vara bestämd, ta sitt ansvar som förälder, gömma filmen, slänga filmen osv. Han kommer att förstöra sin dotter totalt om hon får se den här filmen. BAHHHHHH

Filmen är visserligen urdålig, både i kvalitet och handling, men den är inte läskig, elak. Inget barn lär få några mardrömmar av den.

Blir inte barnen starkare av att få göra sina egna val? Att få känna att det de tycker om duger, att det är ok, till och med riktigt bra? Oavsett de gillar prinsessfilmer eller Byggare BOB? Att de är fina vilka kläder de än sätter på sig. Att de får gilla vilka färger som helst, vilken musik som helst. Att plocka bort vissa filmer - är inte det också att tvinga in barnen i ett fack? Är det verkligen bättre för barnet, även om föräldrarna kanske beter sig politiskt korrekt i denna genusfixerade tid?

Dottern har nästan kunnat liknas vid Picasso, hon hade sin rosa period, då det var pluttigt, prinsessigt och en massa My Little Pony, sen kom den lila perioden och då gjorde dinosaurierna intåg i hennes liv. Nu är det rött och svart som gäller och hon spelar Mine craft, hästspel, Star Wars, inredningsspel, leker med bakugan och småhästar, ritar och skriver, skjuter pilbåge och tränar Karate. För att hon vill. Hon har gjort det valet, och känner sig trygg med det, för hon har fått välja själv (inom vissa gränser förstås) hela sitt hittills nioåriga liv.

Så vilken skada gör en prinsessfilm, hur dålig den är? Att tala om för sitt barn att denne har dålig smak är nog betydligt värre.