GRYNET!!!

Vi behöver dig.

Kommer ni ihåg den här tjejen?

Som talade om för alla barn och ungdomar att de duger som de är och får vara som de vill och inte ska ta någon skit!

För nu ska man inte få vara som man vill, nä nu ska man ordna sig i genusordningen, ha brun-beiga kläder, och har man en riktigt genustänkande mamma eller pappa ska de små barnen ha klänningar om de är pojkar och små kostymer om de är flickor. Jo jag hittar inte på. Han och Hon heter det inte längre, nä nu ska det heta HEN! Det är tydligen väldigt oviktigt att veta vilket kön man är samtidigt som man får veta att ju mer manligt, dvs i mörka kläder utan den minsta volang, man klär sig som flicka - desto mer på allvar blir man tagen. Samtidigt som pojkar gärna får sminka sig, ta mammas handväska och en klänning - för det ska minsann världen acceptera... är det fler än jag som tycker att något gått fel?

Varför kan inte barnen få bestämma själv, vi vuxna kan väl ta ett litet kliv bakåt och uppmuntra det egna valet i stället. Oavsett du älskar rosa och tyll eller tycker att det är jättesnyggt med 70-tals plysch - svälj din stolthet och låt ditt barn vara stolt över den han/hon är eller vill vara. Lär ditt barn att tro på sig själv, lär ditt barn att alla människor duger och att man gör inte ner dem i bloggar eller andra offentliga medier bara för att de har en annan åsikt.

För hur man än vrider och vänder på det, rosa är bara en färg!

Helgen började med rally (som i rallylydnad), instruktörskollegan skulle ha kursavslutning med sedvanlig tävling för sina adepter och det kan man ju inte missa. Och sen innebar det att man även fick träffa den familjens senaste tillskott, torka lite golv och städa upp en rejäl oreda gjorde ju inte dagen sämre.

Sen var det bara att slänga sig i bilen och styra färden mot landet. Middag skulle lagas hos svärmor men först en sparktur. Tyra var överlycklig, att få rusa omkring och leka snöplog i djupsnön måste vara alla schäfrars favoritsysselsättning, det kan inte bara vara min som gör så. Däremot var de passerande hästarna ganska läskiga (de är ju så stora) men Tyra fick vackert inse att det var hon som lånade deras väg och inte tvärtom. Sen middag och en massa fika. Tack Kajsa för den smarriga tårtan - väntar på receptet!

I går söndag skulle det handlas inför den kommande veckan och dottern var på allt annat än handlingshumör. Hon skulle vara hemma - ENSAM!!! Efter att ha bdubbelkollat att detta infall inte bara var något som gjordes i ilskan utan att hon verkligen trodde sig kunna och vilja vara själv den dryga halvtimme det tar att handla så åkte jag och maken iväg. Fy attans så jobbigt det var, och stressigt - för mamma och pappa. När vi kom hem (och vi hade skyndat oss) hördes från TV-rummet; "är ni redan hemma?". Nu är det någon som ALDRIG mer ska åka och handla.

Sen efter lunch var det dags för födelsedagsfirande nummer två för helgen. Bästa vännen Anna-Carin fyllde 40 och skulle så klart uppvaktas, fast jag tror att det var jag och dottern som firade mest. Det kak- och bullfatet gick inte av för hackor och jag var ganska mätt när vi tackade för oss. Hemma hos Anna-Carin fick jag nästa kvitto på att min lilla bebis är ganska stor, för tillsammans med lilla Alva 3 år så framstod Mirja som ganska "vuxen". Usch!!!

Middag, och dottern fortsatte att chocka - åt saffranskryddad kyckling och bulgur som om hon aldrig ens tittat åt falukorv och färdiga köttbullar, och sen när det var läggdags kom sista smällen - hon gick själv och la sig!

Nä det är nog dags för en hundvalp nu! 

Vaknade i morse, ledbruten, trött och nedstämd. Kände att nu ger jag upp, skiter i allt -- lägger mig igen, drar täcket över huvudet och låter alla andra fixa allt. Men nej, så kan man ju inte göra.... ut med Tyra, hopp i duschen, väcka barn, bråka barn till skolan (inte bara jag som vaknade på fel sida idag) och sen få en kopp kaffe i lugn och ro... fast då började tankarna mala, nu måste jag ta tag i saker inte bara fega ur och återgå till ruta ett med drömmar som förblir oförverkligade. Så jag satte mig vid datorn, plockade fram telefonen och började ringa. Ja visst, många var tveksamma, andra extremt dyra eller hade inget jag ville ha. Men en skulle ringa senare.... Sen skickade jag iväg ett meddelande, en konkurrent kan ju faktiskt bli en samarbetspartner - varför misströsta innan man vet hur det blir.

Sen var det dags att åka till Råneå (för andra gången i mitt liv). När jag fyllde på busskortet med resor för dagen fick jag det glädjande beskedet att jag hade två resor till Jokkmokk på kortet (tack snälla chaufför som inte dragit kortet ordentligt) så helt plötsligt blev marknadsresan väldigt billig. Helt ok busstur och sen en (ja faktiskt) oförglömlig lunch på grillen i Råneå. Godaste skrovet på evigheter - rekomenderas det varmaste!

Mätt och belåten styrde jag stegen mot målet för dagen Älvdalens Hundhälsa, där framtida planer lades upp och jag fick förmånen att se en liten glad Cairn Terrier simma glatt runt i poolen. Så det blir fler Råneåresor i framtiden.

Hemma blir jag uppringd, och nästa vecka ska jag titta på lokaler, som verkar vara det jag söker och till ett pris som är helt överkomligt. Och nu alldeles nyss - fick jag svar på meddelandet.... javisst!

Bäst att gå och lägga sig, roligare än så här kan det bara inte bli!

Har inget att skriva, finns inte mycket att diskutera och det jag verkligen retar mig på just nu är så fruktansvärt "inte politiskt korrekt" att reta sig på, så jag vågar inte ens yppa det minsta om det.

För egentligen skulle jag vilja vända ut och in på mina tankar och funderingar men ibland måste man helt enkelt hålla käft och det gör jag i detta läge.

Annars så ägnar jag mina tankar åt företagande, en överraskning (som jag inte har en aning om vad det ska bli) som ska fixas, avslut, nystart, hundraser (ringer dig sen Håkan...om något år eller så), stundande vintermarknad och om det ändå inte ska bli sommar snart???

Men först ska jag ta ut Tyra en sväng och sen möta upp maken för en lyxig utelunch på tu man hand - LYX!!!!

ha en bra dag!

över en vecka sedan jag bloggade sist. Inte för att det inte händer något men frågan är hur intressant mitt liv är just nu???

Kan ju berätta om 200 verifikat, kvitton på vift och tvivelaktiga uträkningar *suck* - nej det vill jag helst glömma och det ska jag snart, bara revisorn har sagt sitt kan jag lägga detta bakom mig  och bara ta med mig erfarenheten vidare in i framtiden. En sak kan jag i alla fall säga... det är lättare att organisera i en organisation med en chef som faktiskt har rätt att säga "så här ska det vara", än när det arbetet sker på frivillig basis. Men jag lär mig, jag lär mig!

Dottern håller på med sin karate och veckans bästa var väl när de fick slå med all kraft de kunde uppbåda in i instruktörens mage under förutsättning att de gjorde slaget korrekt. Hoppas verkligen intresset för karate håller i sig, för jag ser redan nu förbättringar i koordination, koncentration och kondition.

Så var det ju det där med min egen träning. Kom ju igång med promenaderna så bra till jag fick den ljusa idén att Tyra likt vännens mopsar skulle bygga muskler. Tog henne på en rejäl snöplumsning, och Tyra klarade ju detta galant och var inte det minsta trött men jag ville redan halvvägs lägga mig ner i en snödriva och gråta en stund och sen dö. Men det var väl bara att kämpa sig hem med en lycklig schäfer och vila knän ett antal dagar. Men nu är det dags att komma igång igen. Tur jag har en make som gillar att motionera så Tyra slipper en ofrivvillig vila bara för att hennes matte är korkad.

Vårt "heelwork to music" går sakta men säkert framåt. Nu går Tyra "fot" framåt mellan mina ben. Hon tycker att det är jätteskoj så nästa utmaning blir att hon går felvänt mellan mina ben så om jag backar går hon framåt och tvärtom. Det svåra verkar vara att få henne att gå fot på höger sida - där ser man att det snurrar rejält i den lilla schäferskallen. Inte lätt att efter 6 år byta sida,

Så där, en enkel uppdatering så att bloggandet kommer i gång igen.....

Såg ni programmet om och med Patrik Sjöberg på TV3 i går? Där han berättade om de sexuella övergrepp hans tränare och sedan tillika styvfar utsatte honom OCH många andra pojkar för under flera år.

När jag satt där och tittade blev jag så fruktansvärt arg på mig själv och min förmåga att rätta mig i leden.

När dottern skulle börja på dansträning för ca ett år sedan fick vi veta att föräldrarna inte fick vara inne i dansloklen för att det kunde störa barnens koncentration. Nu var det säkert den anledningen MEN hur kan jag som mamma vara så förbannat korkad så att jag låter någon annan bestämma huruvida jag får vara i min dotters närhet eller ej? Det hade ju lika väl kunnat vara av en helt annan anledning som föräldrarna utestängdes från träningen - det förstod man ju igår.

Nu avskydde dottern dansträningen, och jag misstänker att en av anledningarna var att hon hade inte tryggheten av mamma eller pappa.  För karaten, där vi föräldrar sitter på rad efter väggen och spelar wordfeud, löser korsord eller bara tittar på våra barns framsteg, den är kul och inte har barnen problem med koncetrationen heller.

Nä jag ska ALDRIG gå med på att utestängas från mitt barns aktiviteter igen - om hon nu själv inte ber om det förstås   

eller något helt annat.

Mötte upp Anna-Carin för lunch i går. E och lilla Oskar var med. Hungriga som vi var kastade vi i oss maten och hade inte mycket tid för att prata. Men efter lunchen var vi mätta och belåtna, E avvek och Oscar somnade sött i sin vagn då kändes det som läge för ett "affärsmöte" (har ju bestämt mig att inte ligga på latsidan). Stegen styrde mot ett av favoritfiken och över en kopp kaffe satte vi i gång att avhandla familjen, jobb, nöjen, depressioner, glädjeämnen och mycket mycket mer. Så skönt det är att ibland ta sig tiden att sitta ner i lugn och ro och bara prata, prata och prata. Och så mycket värt det är att ha en riktig vän att spy lite galla på även om det innebär att man får samma dos tillbaka - men det är väl ändå det vänner är till för?!

Tack för den stunden Anna-Carin.

Fylld av energi hämtades dottern, lagades middagen, städades och promenerades det med en himla fart och klockan åtta kunde jag sjunka ner i soffan och känna mig nöjd med dagen.

Idag har jag en betydligt tråkigare uppgift att göra - ska räkna kassor och banka pengar för föreningen, men det är sista gången så nu vill jag bara ha det gjort så jag får lägga det bakom mig och sikta framåt igen.

Men räkna inte med att jag har ork att fara omkring som en furie ikväll!

Måste noga se över mina TV-vanor - ser visserligen säkert samma program som många andra men det är skälen till att jag ser dem som skrämmer mig själv.

I går såg jag:

Unga Mödrar, en danska serie om unga flickor som blir mamma allt för tidigt. De röker som borstbidare (eller som danskar generellt kanske) har underliga förhållanden till män (inte alltid barnens fäder) och en allmänt barnslig inställning till livet, framtiden och föräldraskapet. Vilket är ganska naturligt med tanke på deras låga ålder. Då kan man ju fundera på varför jag ser på det, inte är det för att jag är otroligt intresserad av ungdomars liv, inte heller för att jag skulle kunna varna dottern. Nä helt enkelt för att få lyssna på språket. Det är också av den anledningen jag tjuvlyssnar på dansktalande på bussen, förföljer dem i affärerna osv osv.

sen såg jag stycken från en repris av lyxfällan, gillar egenligen inte det programmet men i går handlade det bland annat om shoppingmissbruk. Och inte såg jag det för att ta tag i min ekonomi (vilken förresten?) eller för att lära mig något om hur man sparar pengar. Nä jag tittade för att få bekräftelse att mina enstaka impulsköp och mitt lilla shoppingintresse inte var så farligt ändå (även om stadens näringsställen lever gott på mitt shoppande).

Till sist var jag ju bara tvungen att titta på "How clean is your house", och efter det kunde jag lugnt gå och hälla upp ett glas rött, luta mig tillbaka i soffan och inse att lite fröskal på golvet inte var så farligt ändå och kan vänta till morgondagen.

Arga Snickarn är också en favorit - varje gång jag ser det inser jag precis varför jag bor i lägenhet.

Böda Camping - sitter och gottar mig åt de där korkade varelserna som tränger i hop sig på en dyr och överreklamerd campingplats.

Svenska Hollywoodfruar - bara för att man har pengar behöver man inte vara smart.

och så där fortsätter det... så jag inser att jag ser dessa fördummande program bara (ja med undantaget Unga Mödrar) för att stärka mitt självförtroende... och när jag tänker efter så är jag nog inte ensam om det - för det är nog därför de här programmen är så populära - och det är mer skrämmande än något annat...