Mataffären hade "helgskinka", bra pålägg tänkte jag, julmat tänkte maken och eftersom han mutade mig med knäckebröd så då blev det julmat, med lax, med köttbullar och prinskorvar och självklart julmust.

Men först var det kreativitet på hög nivå, dottern och hennes kalaskompis målade skyltar inför stundande tivolikalas, här trodde vi mammor att vi skulle komma undan enkelt med ihopslaget kalas, vilket resulterade i att det blir två kalas, massa planeringsträffar och som sagt en hel del 7års-kreativitet, och dessa flickor skapar utöver det normala. Tack o lov gick färgen bort från golvet.

Så det blev en bra lördag.

Idag ÄNTLIGEN ska jag få åka till svärmor, vi ska våga köra dit med Röda Forden, håll tummarna snälla!!! Men först simskola!

Nä vi har aldrig långtråkigt!

Igår blev det en riktigt bra dag.

Först lyxlunch med M från staden högt uppe i norr - väldigt högt uppe. Vi lyxade i oss sushi under en lång tid och brydde oss inte det minsta att alla bord var upptagna, vi egentligen hade ätit färdigt och det kom nya kunder.

Sen skogstur med M som i M&V (och J), galna hundar som gör glädjerus och tokTyra som försökte sig på årets sista dop i varenda vattenpöl hon hittade.

Fick ett erbjudande om kompetensutveckling i en riktning som både främjar min fritid så väl som yrkesmässigt - vem tackar nej till något sådant?

En glad dotter hämtades hem. Just nu spökar det bara på hennes fritids - det Halloweenpysslas till max och trots att både jag och maken tydligt poängterar att det är ingen högtid vi firar så har jag fallit till föga och köpt hem en minipumpa som ska bli en lykta ikväll. För att väga upp denna utsvävning har redan julpysslet planerats.

Efter middagen åkte vi i väg med Röda Forden - DEN FUNGERAR (och ruinerade oss inte den här gången) - skulle leta jacka till maken, någon sådan hittade vi inte men däremot ett fik och lite långkalsonger.

Nu har vi bott ett år på "fina gatan i stan", och inte ångrat oss en enda dag. Så nu kanske det är dags att ta itu med tapetseringen...

Modeord? Energitjuvar! Fanns de förr eller var det så att man hade riktiga saker att oroa sig för då, om skörden ska slå fel eller om man skulle frysa ihjäl eller svälta. idag oroar vi oss för andra saker, förr var 7-åringar ute och högg ved, skulle väl aldrig sätta en yxa i händerna på min dotter. Men jag är extremt orolig när hon går med sin klass till badhuset.

Sen kan man irritera sig på saker, oftast gör man det på sånt man ändå inte kan göra något åt. Har det alltid varit på ett sätt, lär det alltid förbli så också. Men ändå kan man inte låta bli att förvånas och irriteras varje gång det händer. Särskilt när man både direkt och indirekt berörs av det.

och jag är expert på att oroa mig för saker som KANSKE händer - ja jag vet, har skrivit om det förr. Oroar mig även för sånt som kanske inte händer.

Men jag ska försöka ändra tankebanor, och tänka...

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!

och sen ska jag lägga energi på att söka JOBBET, det jag gärna vill ha som jag har chans att få och som jag blivit rekomenderad att söka av en person som faktiskt har något att säga till om.

Då kanske jag får något annat att tänka på!

men tyvärr - vi hann helt enkelt inte.

Tyra har lärt sig lite nya saker och snart är hon en fullfjädrad hushållerska. Filmen kommer, bara lite senare.

I går hade hon fullt upp med att vakta matsäcken från hungrige Viktor och då kan man ju inte agera filmstjärna. Sen skulle "apan" (en leksak) demoleras fullständigt, hellre det än att Viktor skulle ta den.

Vi andra hade också en hel del att göra, Röda forden fick sig en urstädning av maken, en väl behövlig sådan, inför verkstadsbesöket på torsdag. Dottern hade simskola och kalasplanering och jag själv hade den mycket tröttsamma (hm not) uppgiften att agera trevlig fikande och ätande värdinna hela dagen.

Idag mår jag bra, migränen och magkatarren är i schack, jag är utvilad och känner mig motiverad att ta itu med alla spännande jobb som väntar på just MIN ansökan. Inte klokt vad det lossnat på arbetsmarknaden inom min genre - hoppas bara att det betyder att alla andra 500 arbetslösa i kommunen som söker samma jobb som mig redan har fått jobb.

Först ska bara min prinsessa föras till sin skola - en alltid lika angenäm uppgift, just på promenaderna till skolan brukar det bli väldigt spännande samtal med den vetgirige. Förresten måste ju berätta....

Dottern samlar på hästkort - dvs förtryckta bilder med en kod som går att använda på ett onlinespel. På korten finns olika hästar med olika namn. Dottern satt i bilen och berättade om detta och om sina favorithästar. Men ett namn ville hon inte säga, nä det var ett fult ord.

Jag: - Men du kan ju säga vad den heter, det är ju inte som om det är du som säger det fula ordet.

Dottern vägrar.

Jag: - Stava det då?

Dottern vägrar.

Men sen visar hon kortet där det står "Jewel" men när man läser detta med en svensk ton blir det ju faktiskt "ett fult ord".

Ja än lär hon inte börja svära, den lilla söta.

Bakom kameran: M Ekman

I hundaveln och på utställningar premieras ofta hundar som har tydlig könsprägel, dvs en tik ska se ut som en tik och en hane som en hane. Låter väl ok, för visst är det ofta skillnad på könen både i storlek och även till viss del mentalt.

Men går det inte lite väl lågt ibland, inom vissa raser vill man ha väldigt maskulina hanar, de ska vara stora och maffiga men tyvärr så är det inte bara utseendet som påverkas av aveln, mentaliteten gör det också. Så träffar man på en i grunden mycket trevlig hund, av en normalt trevlig och användbar ras men som tampas med så mycket testosteron så han har ingen aning om vad han ska göra med det.

Detta är att balansera på en lina, vad blir slutresultatet, en fortsatt glad och trevlig hund eller en livsfarlig hund? Mycket ansvar vilar på ägaren till denna hund, att läsa honom, hjälpa honom att tygla allt som flödar i honom, visa honom rätt beteende och stötta honom i livet. Kan vi lägga ett så stort ansvar på hundägare - tydligen för det säger lagen.

Och tydligen enligt många "finns det inga dåliga hundar bara dåliga ägare".

Uppfödarens ansvar då? Som tar fram dessa maffiga hanar? Som inte informerar sina valpköpare om följden av denna avel? Eller utställningsdomaren som premierar stora maskulina hanar så att uppfödaren i sin tur tar fram sådana hundar - deras ansvar? SKK? Har de inget ansvar? De är ju ändå detta lands huvudorganisation när det gäller utställningar, domare, uppfödare och hundägare.

För det finns dåliga hundar - men vems ansvar är det egentligen? Det enda jag vet är att de är inte kul att vara ägare till en sådan hund och hundägande ska vara kul!

Har nu i mina ögon en längre tid sökt arbete. Och resultaten hade ju kunnat vara bättre. Tänkte öka mina chanser och hoppade på erbjudandet att få en personlig jobbcoach. I och för sig ingen dum idé men igår kände jag mig lite lagon less.

Går dit och vi kollar igenom vad som gjorts och vad som ska göras gällande mitt jobbsökande, ungefär som ett vanligt besök på arbetsförmedlingen och så säger han orden; "nä vet du jag är inte särskilt orolig för dig det kommer att ordna sig." Smickrande? nä jag vet inte, för om det inte fanns något att oroa sig över - vad i hela friden gjorde jag där, då skulle jag ju varit på mitt jobb, eller hur?

Ja ja en plan lades och jag gick hem, några timmar senare och några trevliga second handbutiker tillsammans med M och en lite sur V (Tyra var ju inte med) senare hittar jag ett brev från Af och där stod det bland annat "Min bedömning är att Lena utifrån sitt mycket aktiva arbetssökande kommer att lösa sin situation."

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Så om ni undrar vad jag ska göra idag, jag ska vara mycket aktiv i mitt arbetssökande så får vi se om de har rätt.