Jag har insett att då min tillvaro är lugn och flyter på, då har jag gärna lite stökig inredning. Mycket färg, många prylar, kuddar, filtar, krukväxter, böcker osv. Men när det är som nu, tillvaron är fullspäckad med stress, måsten och borden då vill jag kasta ut allt. TV-möbeln som jag älskade då vi köpte den lever farligt, alla gardiner likaså. Vill ha vita väggar (till skillnad från de mörka vi tänkt oss) och inte en pryl i onödan får stå framme. Nästan så att till och med kaffemaskinen snart förpassas in i ett skåp - och då är det illa.

Hamnade på en inredningsbildblogg där jag hittade massa inspiration och en del no no´s. Se, njut och inspireras:

Bilderna kommer från http://mossiere.tumblr.com/

Så här vill jag inte ha det nu. men visst är det läckert?

ett riktigt drömkök, både för små och stora barn.

Sen två bonuskök till storasyster som våndas över köksinredningar just nu.

Skafferier är något som tilltalar mig som ni säkert vet, här kommer ännu ett att drömma om...

Till sist till er alla odlingsfantaster, skulle skörden slå fel i år så ställ ut de tomma krukorna, de är också snygga.

Nä den rubriken kan omöjligt stämma, måste komma på något annat... jo just det:

VD för Friskola vikarie i förskoleklass!

Så där mycket bättre. För i går när Dottern hämtades på skolan så undrade jag först varför barnen var ute ensamma, men det var de ju inte för mitt i högen av barn på skolgården, rockandes rockring efter bästa förmåga (som faktiskt var bättre än min) stod VD´n för skolan. Han var vikarie i förskoleklasserna och hur bra är inte det. Han lär känna barnen och verksamheten mer än någon som sitter på ett kontor i en byggnad långt från "sina" skolor och framförallt - barnen lär känna honom.

Sen en extra eloge till dotterns skolas ledning, när de får så betydelsefulla uppdrag som att ta hand om våra barn då står de inte bara i ett hörn och glor utan ger sig med liv och lust in i leken.

Och så funderar folk varför man väljer friskola?

Sätter jag i gång. Sen har jag två timmar till lunch. Man hinner inte mycket på två timmar men det som kommer med, det kommer med.

Spotify är laddad med Winnerbäck, maken kommer hem med sushi som belöning.

Snart, den 4 juni är jag åter ute i verkligheten. Känns ganska skrämmande men också skönt. Då är jag ledig då jag är ledig. Inget som ständigt hänger över en, inget som väntar.

Måste bara få mig ett jobb, hittat några att söka - visserligen innebär det pendling, men va tusan - det är ett otroligt intressant jobb och här hemma kanske jag inte skulle få det, men nu ligger det på en mindre attraktiv plats. Sen vet ju alla all jobb leder till jobb.

Det jag inte vill är att behöva gå till arbetsförmedlingen, nä jag är ju vuxen och vill klara mig själv. Statens pengar finns det så många andra som behöver bättre än mig, jag kan ju arbeta, har arbetslivserfarenhet och sitter snart med en relativt bra utbildning på högskolenivå. Men vem vill anställa mig? Någon borde vilja ha någon med ekonomisk utbildning med HRM-inriktning. Jag har inga småbarn, dottern är snart 7, jag har en make som villigt tar sin del av VAB-dagar och utvecklingssamtal, och de enda bebeisarna som numer kommer till vårt hus är hundbebisar och de av mänsklig sort som hälsar på. Jag har bra referenser och anser mig vara ganska trevlig. Har 19 års arbetslivserfarenhet och den är ganska bred. Och jag kan börja IDAG!!!

Hur svårt ska det vara?

Oj tre minuter kvar, bäst att spara detta och plocka fram uppsatsen.

Har tagit en paus i mitt skrivande. Har en massa att göra men ska analysera nu och känner att huvudet måste vara klart. Hoppas det fungerar en bra bit in på natten.

Skulle ha fått en massa gjort i går, men då familjen har drabbats av sjukdom som tack o lov är under kontroll nu så blev det lite ändrade planer. Maken klättrade oroväckande mycket på väggarna och jag förstår hans oro så jag la ner böckerna och slog igen datorn och sa att nu skiter vi eventuella efterverkningar och åker.

Ett bra beslut, jag tror vårt besök var välkommet och jag hoppas vi kunde vara, om inte nu så mycket hjälp men i alla fall sällskap i ensam stund. Hoppas också att vi kunde lugna andra i familjen - de som befinner sig betydligt längre bort.

Men faktum kvarstår, eller rättare sagt 10 sidor uppsats kvarstår, tack o lov blev det inga efterverkningar - vi hade mer tur än andra i vår närhet på den fronten, fast det kanske är klockan 01:00 det är värre.

Ska avsluta med ett grattis till alla Nordanvinden och Prästbackenhundarna som visat sig från sina vackraste sidor i helgen. Dagens resultat har inte kommit in än - men självklart är de också bra.

Ett grattis till L& L, så som i Leif och Lillis som nästan fixade uppflyttet idag. Ni är så duktiga som tar er i väg, en annan sitter bara här och skulle vilja.

Sen sist så har sommaren kommit och årets andra grillning gått av stapeln, den var mycket noga bevakad och frågan är om det var därför köttet blev så gott, eller om det beror på att oxen var så väl omhändertagen då den var i livet? Hur som helst så smakar det mesta gott när sällskapet är trevligt. Tack Farmor för ytterligare en trevlig dag hos dig.

Med sommaren kommer insekterna, förra våren pågick dotterns insektsfobi i en vecka , denna gång var den över på tre dagar. Det är inte så kul att sitta på en rutschkana och vara rädd för icke existerande myror så då botas fobierna ganska snabbt. Cykelfobin pågår fortfarande och jag sätter stor tillit till den förrymde brodern att han gör något åt detta som tack för mat och husrum i sommar.

Tyra har fått arbeta lite också. Ta hand om Vilja, och denna gången gick det betydligt bättre och Tyra har nu en slags storasyster status. "Snälla Tyra fåååår jag leka med dig?" Vad Tyra svarar är en helt annan femma, men hon får existera och vara runt omkring i alla fall. En tur i skogen resulterade också i lite arbete och nog märks det att sommaren har kommit - varenda vattenpöl ska det badas i, hur liten den är.

Det som går sämst just nu är mitt skrivande, två dagars migrän med alla tillbehör satte lite stopp för arbetet, men ikväll ska jag fixa mitt fina skrivbord - åter tack farmor - och sen blir det arbeta av.

Nä dags att laga middag, idag står det utskuren biff med klyftpotatis och persiljesmör på menyn. antagligen uppskattat av alla utom dottern som fortfarande föredrar korv och köpta köttbullar.

som heter "Kvinnor som tänker för mycket", köpte den för att förhoppningsvis sluta tänka (läs oroa mig). Dock halvvägs in i boken ansåg att det enda den gjort var att ge mig ytterligare saker att oroa mig för.

För jag oroar mig för allt, ja visst alla oroar sig för sina barns framtid, kanske för sin egen och några kanske oroar sig för mördare och andra banditer. Men jag oroar mig för ALLT!!! Om de är soligt i morgon, kommer dottern svettas då? Om det regnar i morgon, då kanske hon fryser? Om jag tar den röda tröjan kanske jag hellre ville ha den blå.  Åker jag buss - ja men då kanske jag kliver av vid fel hållplats om jag kommer i tid till bussen (har aldrig missat en buss i hela mitt liv, ibland kan jag ta den som går före den planerade). Kommer jag hinna klar uppsatsen, får jag jobbet och om jag får jobbet hatar min dotter mig för att hon måste vara en vecka på sommarfritids, om jag inte får jobbet hatar hon mig för att hon får vara hemma? Kommer Tyra att uppföra sig på morgonpromenaden nästa måndag..... så där fortsätter det hela tiden...

Och så undrar man varför jag lider av migrän!

Men syster och jag diskuterade detta förra helgen och vi är nog ganska lika - hon har till och med blivit erbjuden ett tidigare flygplan.

Har vi ärvt det eller är det helt enkelt kvinnligt? Ja när till och med någon har skrivit en bok om det.

Inspirerad av denna:

Mia Skäringers (Mia och Klara, Solsidan mm) bok med krönikor från tidningen Mama och hennes blogg låg jag i går kväll och funderade över mitt egna bloggande. Om hur ytligt det ibland är och idéerna poppade upp i huvudet. Dock var det inte särskilt lockande att stiga upp mitt i natten och skirva århundradets blogginlägg så tänkte jag vänta till en mer lämplig tid på dygnet. Nu är allt som bortblåst så istället rekomenderar jag er ALLA att läsa boken, skapa era egna blogginlägg i era huvuden, eller åtminstone reflektera över vad hon skriver, särskilt det som står mellan raderna. Jag fick en och annan bortglömd aha-upplevelse, blev lugnad, blev skrämd men framför allt berörd för det handlar om mig, om Dig och er alla.

Insåg att det var ett tag sedan sist, så därav en liten uppdatering av läget.

Febern släppte sitt grepp och syster med dotter kom på besök. Rundvandring i stadens parker på onsdagskvällen och frågan "hur långt släpper man egentligen i väg ett barn med ett mindre barn?" hängde i luften. Efter att storasyster känt igen sig insåg vi att det var visst inte så långt.

Torsdagen skulle vikas åt shopping, god lunch och hundkurs, ja ja två av tre är väl inte det sämsta MEN!!! (reklam är ju inte tillåtet men ris då?) Vad ni än gör, hur hungriga ni än är sätt inte er fot på restaurangen Pastabacken här i stan. Har aldrig någonsin blivit så illa bemött och behandlad - aldrig!!! Hur i hela friden Norrbottens Kurirens matpatrull kunde höja dem till skyarna fattar jag inte - men det kanske är skillnad hur man behandlar matskribenter och vanliga kunder, vad vet jag?

Däremot den trevliga killen på MAX i Boden ska ha alla våra komplimanger, trots att han har ett skitjobb, en skitlön och säkert vill göra något helt annat så behandlade han ALLA sina kunder som om de var viktigast  världen.

Jokkmokkresa sen och det var helt underbart, fint väder, god mat och trevliga människor, och så överraskningarna Indra och Ganster, hemmahörande hos vännen Petra. Visste inte vad jag skulle vänta mig men blev glatt överraskad och vore papilloner ca 10 kg tyngre kanske jag skulle kunna överväga det.

Nu hemma igen med krasslig dotter och vardag...men ganska skönt.