Brukar ju sammanfatta året här i bloggen och planen var att återigen låte er ta del av alla de glädjeämnen som passerat det gågna året men nä det funkar inte, detta år har mest gått åt till att hålla oss över ytan, lösa problem och ta oss genom ännu en dag så oskadda som möjligt och varför dra ned er i skiten en dag som denna. Därför glömmer vi det som varit och blickar framåt istället.

År 2011 inleds med ett möte, ett som kanske inte innebär ett jobb men i alla fall något meningsfullt att göra och nya kontakter och vem vet kanske jobb i förlängningen. Det innebär också att jag kan slutföra påbörjade saker som på grund av diverse "arbetsskapande regler" har fått stoppats undan ett tag. Det innebär mest troligen att jag kan minska det idéella arbetet och få en krona extra i plånboken och det tackar jag inte nej till.

På hundfronten intet nytt - men det ska ändras. Planer har satts i verket och än är jag lite försiktigt lågmäld men vem vet, kanske vi ses på en brukshundklubb nära dig i sommar. På kurssidan har jag däremot mer storslagna planer och en ny kurs börjar ta form och denna tror jag verkligen på, både för mig som instruktör och för deltagarna och deras hundar. Sen är det så underbart att höra till en förening igen. Även om jag kanske inte är den flitigaste besökaren så "är jag med".

Det nya året kommer också innebära förändringar i hemmet, vi ska äntligen tapetsera om. Jag ska ALDRIG mer ha gröna tapeter där jag bor. Jag mår dåligt av gröna tapeter, jag blir sjuk av gröna tapeter. Ändå har samma gröna tapet förföljt mig i de senaste 4 hemmen jag bott i - men nu är det SLUT med gröna tapeter. Däremot är jag extremt sugen på limegröna gardiner till köket - men det är ju en helt annan sak.

Annars lär det väl flyta på som vanligt med barn, skolor, städning, bakning och annat som hör vardagen till - inte mig emot, det välkända är tryggt. Och så vill jag ha det.

Och så hoppas jag att ni också får det - tryggt!

Gott Nytt År till er alla!

Jag städade skafferiet igår, jag gillar att städa skafferiet, oftast, eller jag gillar att ha ett välstädat skafferi med välfyllda burkar i stället för tomma burkar och ett gäng halvfulla halvtrasiga påsar. Kan meddela att mitt skafferi innehöll bland annat 4 halvfulla påsar med grahamsmjöl och tre öppna paket med ströbröd.

Men jag skämdes, och gör det än. För resultatet blev även 4 proppfulla kompostpåsar med torrvaror som passerat bästföre-datum sedan länge, mycket länge. Med andra ord så fick jag kasta hur mycket mat som helst. Vilket slöseri. Både rent miljömässigt, mat som producerats och tärt vår miljö kastas nu bort, men även ekonomiskt och det kan jag säga utan att skämmas - att ekonomin i vårt hushåll är allt annat än god just nu (även om vi ser en liten ljusning). För att döva mitt dåliga samvete började jag nitiskt sopsortera med största noggrannhet. Inte en smula i hushållsavfallet utan det var plast för sig, kartong för sig och så komposten. Så kära parkförvaltning - jag har en stor del i jorden ni ska använda till sommaren.

Men härmed avlägger jag kommande års löfte: Jag ska ALDRIG slänga så här mycket mat igen. Jag ska hålla koll på vad jag har i fyl, frys och skafferi och se till att det blir använt före bästföredatum.

Sen har vi faktiskt köpt tygpåsar för att använda när vi handlar istället för att lägga dyra pengar (ja räkna ut hur mycket det blir) på plastkassar i affären.

Men nog om miljö och ekonomitänk nu och över till ett litet bloggtips:

Alex Schulman är tillbaka och bloggar igen, Alla får PLUS!

Ha en bra torsdag, den sista på året - det ska jag för idag kommer min prinsessa hem.

På anställningsintervjuer får man ofta redogöra för sin positiva och negativa sida. Jag som ständigt försöker motarbeta jantetankarna har haft svårt med det negativa, särskilt som de i en intervjusituation bör vara dolt positiva.

Men nu har jag det: Jag kan inte säga nej!!!

I går, en helt vanlig måndag efter jul, syster kom på besök, systerdottern var på mellandagsrea så vi mindre shoppingsugna kom på att vi skulle beskåda mopsvalpar på Nordanvindens Kennel. Detta var en händelse jag verkligen hade sett fram emot då jag äntligen skulle få träffa min lilla skydsling Siris valpar. Och de var ju så bedårande och inte blev jag det minsta besviken däremot fruktansvärt Iris-sjuk. Valpar i all ära men en valp som Iris finns det bara en av. Tack o lov ska hon stanna på Nordanvinden så jag kan hålla ett vakande öga på henne och kanske smuggla hem henne då och då?   

Men vid fikabordet började det, jag fick ta emot ett samtal från en potentiell praktikplats och med tankarna lätt distraherade satte mitt sällskap igång en övertalningskampanj. Först lockades dottern med ett moster-besök och sen, ja jag vet inte riktigt hur det gick till, sen hade jag helt plötsligt sagt att det var ok för henne att åka bort i 3 TRE!!!! dygn. Hon som aldrig har rest bort utan mig.

Det har varit fruktansvärt, men jag är stolt över min duktiga stora flicka som vågar och tar för sig. Men nog längtar jag efter henne något så rent obeskrivligt.

Men en sak vet jag, nästa anställningsintervju, när de frågar efter mina negativa sidor då har jag ett svar: Jag kan inte säga nej!

Kokat gröt och bakat mjukkaka idag så en doft av jul lägger sig som en dimma över vårt hem. Haft lite ångest över mjukkakan då jag och ugnen har vissa samarbetssvårigheter och tvister angående gällande temperatur. idag fick ugnen sparken - bildligt käre hyresvärd, bara bildligt. Testade min Jamiestekpanna istället och attans så effektivt det var, detta var den bästa mjukakehäll jag någonsin kunnat tänka mig och 8 kakor blev klara i ett nafs så jag ångrade mig bittert att jag inte gjorde större deg. Sen att mamma just nu står i köket och diskar bort baket är ju inte sämre.

Dottern börjar bli julpirrig och tycker att det är alldeles för långt till morgondagen och julafton. Paketen ligger lockande under granen och det har slängts mer än en trånande blick på dem.

Men nu är det för jobbigt att vänta så jag får offra mig och spela lite spel innan den sista nyttiga måltiden på flera dagar ska lagas - tomatsoppa!

Det var något arrangemang på Folkets Hus, jag var där kanske med en kompis eller med stora syster. Mamma var hemma och städade. När jag kom hem, var det så fint, ljus var tända, näverstjärnan var uppe och från grammofonen strömmade detta:

Jag är extremt sugen på chips, OLW dill och gräslök, krypa upp i soffan då dottern lagt sig och vräka i sig som besatt och fullständigt strunta i hur de fettbelagda smulorna faller likt snö omrking mig.

Men det är -20,2 grader ute och lusten att ta en promenad till konsum är mindre än vad chipssuget är stort så det får vara.

Men om DU också är chipssugen och inte räds köldens pinande smärta, kom förbi med en påse. Jag kan lova att du får hälften, på ett ungefär...

Jag är arbetslös, i en lågkonjunktur (även om vissa påstår att det är på väg att vända - vardå?), i ett land som styrs av en regering som inte arbetar för nya jobb utan för att de som redan har ett arbete, en tygghet, ett människovärde, en fungerande ekonomi (om de lyckas mätta mun efter matsäck) ska få det ännu bättre. Har du dessutom en förmögenhet, fin villa osv så ska ännu mer pengar rulla in. Inte mer än rätt enligt de styrande. Vill man arbeta så ska man belönas.

Så med andra ord, arbetslös = arbetsslö! eller???

Och då får man självklart behandla dessa arbetslösa hur som helst. Vi arbetslösa som kanske ändå genom åren pumpat in massor till vår a-kasseförsäkring, skattepengar till arbetsmarknadspolitiska projekt och arbetsförmedlares löner. Vi har också betalat de jobbcoacher som idag tjänar massor på att plocka fram arbetsförmedlingens hemsida och visa på lediga jobb, den sidan man som arbetslös går in på minst två gånger om dagen själv, hemma... Men jobbcoacherna har jobb och då ska de få mer pengar, de är ju sååååå duktiga och vill jobba - till skillnad från de arbetsslöa, ursäkta arbetslösa.

Sen ska vi utstå skam och förnedring då vi får ringa till a-kassan för att snällt be dem, om de har tid och lust att rätta till de fel som de har gjort. För är vi inte trevliga, fjäskande och tar på oss hela skulden själv, ja då är det ju lätt hänt att det blir ett fel till, och ett till.... Men gissa vilka som får ut sin lön med jobbskatteavdrag och allt oavsett hur många fel de gör.

Sen får man inte jobba, ja om man nu skulle råka få jobb någon timme här och där. Nej då träder deltidsdagarna till och vips är de slut och då är det heltidsjobb som gäller, fram till a-kassedagarna är slut och då jublar de styrande (och a-kassan som slipper just dina besvärande samtal) för nu kan de få små slavar till sina fina arbetsplatser, som gör skitgörat för 3200 kr/månad och då hinner ju de som vill jobba, ja de som har ett riktigt arbete, ta en långlunch och shoppa upp sina extra pengar de fått, på märkesvaror och känna att de gör gott för marknadsekonomin. I samma veva kan de ju ta en latte och ondgöra sig över de där andra företagen som ger slavlöner till invandrae, för de har de minsann sett på Uppdrag Granskning - för så gör ju inte de på deras företag nä då, de hjälper ju en stackars arbetsslö (oj nu var jag där igen) och det är ju minsann inte de som bestämt lönen - nej det är ju staten som för övrigt betalar ut den också - så de är ju HELT oskyldiga.

Men tack o lov så blir det ibland bra, även för oss odugliga, lata idioter - ibland ringer  det en trevlig människa och säger att just DU är bra, dina kunskaper är användbara och du duger. Det hände mig i går - hoppas det händer dig också snart!

Om du känner för dansk fläskstek med sockerstekt potatis och brunsås så börja med att hitta ett recept på ovanstående men gör INTE följande:

1. Boka tvättstuga så att tvättiden sammanfaller med matlagningen.

2. Tjuvstarta på "mat-vinet", antingen häller man vinet i maten eller dricker det till maten - ABSOLUT ingen annat.

3. Tro att ingen gillar sockerstekt potatis - alla gör det och ta minst dubbla mängden du tror går åt.

4. Använda en billig stektermometer för att hålla koll på köttet.

5. Glömma att hälla i sky från köttet i den smaklösa förberedde såsen, glömmer du är det risk att såsen förblir rätt så smaklös, vilket kräver ännu mer sockerstekt potatis för att komma någorlunda till sin rätt.

6. Skippa rödkålen, för även om ingen äter den rosa smetiga geggan så ska lukten finnas där för att måltiden ska bli perfekt.

Men om man nu liksom jag ändå genomför ovanstående så se till att ha mer vin och en massa efterrätt så är allt snart glömt och förlåtet - och du har ju i alla fall ren tvätt.