Nej det blir ingen liten valp för mig, inte nu och ingen ljuvlig liten svart trasselsudd. Det var ett tungt men rätt beslut. Anledningen är återigen min fysik som så många gånger satt stopp för mina önskningar och planer men det var bara att inse att som det är just nu så riskerar jag att inte kunna ge valpen/hunden det den behöver och tanken var just att jag skulle ha "en egen hund" och måste maken ta hand om den så blir det ju fel.

Vi har Tyra och hon är mer än bäst. Just nu får vi vara nöjda med henne och det är vi, mer än nöjd.

Vad som händer i framtiden vet jag inte, men vi får begränsa oss till en brukshund i alla fall och det närmaste året blir det som sagt "bara" Tyra här hemma.

men längtar nog efter det här:

foto: R Ekman

Värmen är inte kul så under gårdagens joggingtur sprang Tyra merparten av sträckan i diket i stället för på vägen, men vattenträning ska ju vara bra för hundar.

Synd bara att det är ingen idé att tro man slipper sand och dylukt inne bara för att det är fint väder.

Nu är det sommar och varmt och det är skönt att cykla verkar det som, här i byn cyklas det som aldrig förr på dagar och eftermiddagar. Tyvärr följer hundarna med och de verkar inte tycka att det är lika skönt :-(

Övrig träning blir det just nu inte så mycket av för Tyras del, lite rapport och sökträning men ingen lydnad då mitt ben inte vill hänga med riktigt än. Ingen idé för mig att banta och träna inför badsäsongen, skadar mig ju ändå så jag är halt, lytt och blåslagen.

Nu är det inte många dagar kvar innan jag får besked, valp eller inte. Men vad i hela friden gör jag om det blir ett INTE??? Just nu finns det inga alternativ... Måste jag vänta i 4 år till då? Eller får husse ge med sig i den andra frågan? Det återstår att se, men runt den 3.e juli ska jag ha svaret i alla fall. Säger som Camilla - tiden står still just nu!!!

en aning för matte och husse!

I vanlig ordning på helgerna packades säcken med mina sökgrejer, godis och leksaker - jag såg tom att de packade ner blodpudding - MUMS!!! Lite fika till dem själva med men ok de måste ju få belöning de med.

Ut i bilen och matte fumlade lite med telefonen, brukar vara så när vi ska ut i skogen, tror det är polarnas hussar och mattar som det ska kommuniceras med.

Men tror ni vi åkte till skogen, ja till en början såg det ut som vanligt, Rufus och Ronins matte dök upp och vi fick ut och rasta oss och springa runt lite, ja inte med varandra förstås... förstår inte, jag skulle kunna lära de där grabbarna ett och annat, kanske främst att veta hut, för det är jag väldigt bra på. Men sen... grabbarnas matte låste upp en grind och in på ett jättekonstigt område  men matte och husse verkade tycka att det var helt ok, tom lite förväntansfulla så jag lät det vara. Chess och Ixa med husse och matte kom också - vad kul med lite nya nosar i gänget!

När husse kom och hämtade mig, tog på mig tjänstetecknet och började värma upp mig ja då fattade jag ingenting, skulle jag söka? här? men var är skogen? var är rutan? Skickades in mellan däck, traktorskopor och lastbilsflak men oj där var matte och hon hade en rulle så lite som vanligt kanske det var. Visade henne för husse och fick blodpudding - smaskens.

Sen var det lite svårare att hitta Marie och Kerstin men tillslut kom även de på plats och ordningen var återställd.

Efter ett tag kom husse och hämtade mig IGEN!!! Men nu fattades lill-matte och då är det ju klart man ställer upp. Nosen i luften och full fart på benen. Hittade henne oskadd, sittandes på ett däck MED EN RULLE!!! De hade lurat mig. men visst kanske även lill-matte hade blodpudding så jag fick vackert visa husse vägen och jajamensan jag fick ännu mera godis. och Lill-Matte var så stolt - men då var hon ju jäteduktig också, fem år och fullfjädrad gömmare. I och för sig är jag fyra år och fullfjädrad sökare.

Sen skulle rivalen Molly besökas men jag höll mig i skymundan och dagen avslutades med mopsinspektion... eller var det shäferinspektion utförd av mopsar? Inte helt säker men mycket låter de och många är de... fast Siri hon är min kompis!!! 

här kommer lite bilder från förra helgen då vi visade sök och rapport i samband med hundhusets loppis.

Foto L & M Ekman

Här ligger Tyra bokstavligen i startgroparna för att få komma i väg och söka reda på den gömda figuranten.

Här springer Kerstin ut på påvisning, Ronin har hittat figuranten och visar vägen för Matte, väl hos figgen vankas det godis och pip-banan :-)

Den ena fotografen

Även sökhundsförare kan ta sig tid att studera naturen på närmare håll.

Nu har Robert sadlat om till Rapporthundsförare och kollar säckens innehåll - finns det verkligen två av allt?

Även Rapporthunden har tjänstetecken, här är det Troja som ska debutera i Rapportskogen, något hon gjorde med bravur - den hunden kan springa hon.

Ronin på väg till start.

Åskådarna får instruktioner om vad som kommer att hända och varför... sen får man hoppas att det blir så också, med hundar kan man ju aldrig veta.

Sen får även åskådarna med sina hundar prova. Här är det mysiga Velvet som får lite godis före transport till B-stationen.

Har ju blivit dåligt av den varan sedan min fadäs vid spårläggningen i början av veckan. Så förutom fysträning och mopsvallning så har inte Tyra gjort så mycket.

Men ikväll gick vi ut på åkern (inte samma som sist) Tyra, maken och jag för att köra några korta rapportsträckor. Tyra sprang som en skållad råtta, låg som ett sträck efter marken. Inga tjuvstarter och inga tveksamheter.

Vi körde 3 gånger mellan B till A och tillbaka. Sen "tappade" jag en boll lite lämpligt och Tyra fick göra ett "uppletande", då tog Myra-orken slut. Hon letade letade och letade men orken räckte inte till. Behövs mer träningskondis med andra ord. Då passar det bra att vi tänker öka på söken lite så hon får bygga på uthålligheten mer. Visst idag klarar hon säkert en hel appell-tävling då det ofta är vänte/vilo-tid mellan de olika momenten men det skadar aldrig med mer kondition.

I morgon är det sök igen, då blir det i helt ny miljö så vi kör på som innan och ökar svårighetsgraden nästa gång då vi är i skogen  igen. Till träningen i morgon finns en plåt saffranssemmelbullar klara så även vi förare ser till att fylla på energiförråden :-)

Såg en annons om blandrasvalpar, jag har inget emot blandrashundar dock en hel del åsikter om blandrasavel (men det är en annan fråga).

Detta var en korsning mellan 25% brukshund (vakt), 25% mkt utpräglad vallhund och 50% älghund av mycket hård typ.

Ett av de första råden man ger en blivande hundägare är att tänka över vad man ska ha hunden till och sedan anpassa ras-val efter ens intressen, tanke och mål. Vem väljer ovanstående blandning? Vad har du för tanke med den hunden? "Ja men jag ska bara ha en sällskapshund" säger många, "då kan jag lika väl ha en blandras". jaha men en hund blandad av tre extremfall inom repsektive rasgrupper - är de lämpliga sällskapshundar? Ingen av raserna är det då det är fråga om den enskilda rasen - blir de automatiskt lämpliga då man blandar dem?

Men annonsören har tänkt till, denne vill ENDAST bli uppringd av seriösa spekulanter...

Önskar Tyra till er alla bloggläsare.

Funderade länge och väl vad jag skulle göra med Tyra igår. Valde mellan uppletande och att lägga ett spår. Just i går kändes det som om att spåra skulle vara enklast och mest bekvämt då dagen rusat iväg och jag var ganska trött.

Oj vad jag ångrar mig idag!

 Tänkte ut hur jag skulle gå, tanken var att lägga spåret över ängarna här ute. Inga konstigheter alls och började gå, la ut första apporten, en rätt flack vinkel, andra apporten, snäv vinkel OOOOPPPPPSSSSS så satt jag med hela vänster ben i ett hål. Det gjorde förj. ont men jag satt inte fast och efter att ha andats lite så tog jag mig upp. Kändes som om någon dragit åt taggtråd runt benet. Kollade att jag kunde stå, vilket gick bra men gjorde ont. Satte mig och vilade innan jag haltande tog mig hem igen.

När jag är utanför huset kommer en häst utan ryttare springande och jag inser att den har kastat av sin ryttare. Jag glömmer min egen smärta och skyndar mig för att ringa till stallägaren för att berätta, men då kommer ryttaren springandes.  Grannen kommer ut, han hade sett hästen och sedan att jag kom haltande. Vi klarade ut de skilda olyckorna och jag stapplade upp för trappan. La mig på soffan efter att ha kollat de synliga skadorna - skrubbsår. A-L ringde och när vi hade pratat och jag skulle göra mig färdig för sängen - då tog det stopp!!! Då gjorde det riktigt ont.

En tablett och en halv natts krampaktiga försök att sova. Men idag är det bättre. Jag är öm riktigt öm men jag kan röra mig. Fast det blir ingen kurs ikväll och jag ska absolut inte spåra.