Dottern är 8 snart 9, liten och utan bekymmer kan tyckas. men så är det inte alltid. När man är 8 år är kompisar det viktigaste i världen. Och är man utan kompisar, ja då är man ingen. Man kanske försöker passa in på det ena eller andra sättet. En del är populära fast andra kan inte riktigt förstå varför. För de populära kanske inte alls är snälla kompisar. När man är 8-9 år börjar man inse att fina kläder, dyra leksaker och pappan med bästa jobbet är viktigare än att vara snäll (om än kortsiktigt men vilken 9 åring tänker långsiktigt).

Sen högstadiet, där är problemen ännu värre tror jag. I alla fall vad jag minns. Där kan fel idol göra att man hamnar utanför. Eller om man inte haft pojkvän på gymnasiet, inte vågar (eller är förnuftig nog att låta bli) tjuvröka eller dricka alkohol.

Gymnasiet kan bli lite bättre, där samlas de med samma intresse och förhoppningsvis gemensamma mål. Men samtidigt är man ung och nu blir världen utanför jobbig. Nu ska man inte bara passa in i den egna gruppen, nu ska man hitta sin plats i samhället, världen. Veta vad man vill bli, ha en plan för framtiden och hur lätt är de när det är nog jobbigt att bara stiga upp på morgonen.

Mellan 20 och 30 år, då börjar man inse att man inte vet vad man vill bli. Men då kommer kraven, har du ingen kille? När ska ni ha barn? Har du fått löneförhöjning? Ska ni inte skaffa hus? Och så köper man det där huset, på fina gatan där alla andra nybildade familjer bor. Sliter som djur för att ha råd med hus, husvagn,fina bilar, resor med grannarna, nyaste inredningen, reimakläder till barnen...... Allt för att passa in.

Men så kommer den 40 -årsdagen. Man börjar inse att jag faktiskt får välja själv. Jag kan bo där jag vill, lägga pengarna på vad jag vill, H&M´s kläder är helt ok, jag väljer mina vänner och struntar om andra tycker att jag är knäpp. Jag vet helt plötsligt vad jag vill bli när jag blir stor - och genomför det, fast andra kanske tycker att jag leker en lek.

och om 40 känns så här bra (fast det är några månader kvar) hur bra kommer inte 50 kännas då? Ingen aning men inte vill jag bli yngre i alla fall.