Då var det dags, igår började skolan på riktigt - ettan.

Det var en spänd förväntan i klassrummet, mest hos alla de föräldrar som stod och satt runt väggarna alla med ett fånigt leende och med kameror i högsta hugg. Ja jag var inte sämre själv.

Ny fröken, nytt klassrum, skolbänkar och nu var det lektioner och mindre lek. Barnen gav sig in i skolvärlden med liv och lust och bevisade att de faktiskt är kreativt tänkande varelser, något som jag tror fröken förbisett i sin planering - men hon lär sig med tiden, det lovar jag.

Sen undrar jag hur många barn som på sin första skoldag i klassrummet får besök av rektor, skolchef och skolnämndens ordförande samt före detta rektorn? Nu går min dotter på en friskola så det var ju inte riktigt så för henne men däremot var rektor, föredetta rektor, VD´n och styrelsens ordförande där och hälsade på ALLA barn i skolan.

Återigen fick vi ett kvitto på att vi valde rätt och ärligt talat så njuter jag skadeglatt varje gång det händer. Tidningarna slog upp rubriker som: Friskolorna är orsaken till det minskade elevunderlaget. Nej de är absolut inte orsaken. Skulle de kommunala skolorna fungera skulle de flesta välja att ha sina barn där men så länge de bara skyller ifrån sig och inte tar tag i problemen då får de räkna med konkurrens från friskolorna. Alla friskolor är inte bättre och alla kommunala skolor är inte dåliga...men i vårt fall är det så och då är valet lätt.

Snart ska vi cykla! iväg till andra skoldagen och den är efterlängtad även den. Så passar vi på att skicka en hälsning till syskonen lite längre bort och hoppas att även de har de bra i sina skolor.