som heter "Kvinnor som tänker för mycket", köpte den för att förhoppningsvis sluta tänka (läs oroa mig). Dock halvvägs in i boken ansåg att det enda den gjort var att ge mig ytterligare saker att oroa mig för.

För jag oroar mig för allt, ja visst alla oroar sig för sina barns framtid, kanske för sin egen och några kanske oroar sig för mördare och andra banditer. Men jag oroar mig för ALLT!!! Om de är soligt i morgon, kommer dottern svettas då? Om det regnar i morgon, då kanske hon fryser? Om jag tar den röda tröjan kanske jag hellre ville ha den blå.  Åker jag buss - ja men då kanske jag kliver av vid fel hållplats om jag kommer i tid till bussen (har aldrig missat en buss i hela mitt liv, ibland kan jag ta den som går före den planerade). Kommer jag hinna klar uppsatsen, får jag jobbet och om jag får jobbet hatar min dotter mig för att hon måste vara en vecka på sommarfritids, om jag inte får jobbet hatar hon mig för att hon får vara hemma? Kommer Tyra att uppföra sig på morgonpromenaden nästa måndag..... så där fortsätter det hela tiden...

Och så undrar man varför jag lider av migrän!

Men syster och jag diskuterade detta förra helgen och vi är nog ganska lika - hon har till och med blivit erbjuden ett tidigare flygplan.

Har vi ärvt det eller är det helt enkelt kvinnligt? Ja när till och med någon har skrivit en bok om det.