I kväll har jag insett att jag har inget val. Jag kommer inte undan, jag har väl haft mina misstankar att det är så här men in i det sista försökt förtränga det.

Med Peppe ska jag spåra.

Att han har näsa har jag förstått, att han gärna tar spår före vindvittring har jag också insett men hela tiden tänkt att det är ju inga problem, det går alltid att lära och lära om.

Men i kvällen kom den sista MYCKET tydliga vinken. Fick förfrågan av en klickertränare hur jag skulle träna in spårmarkeringar och jag plockade fram spårapporterna från frysen (de är ju vittringspinnar också) och funderade.

La ner apporten på golvet och hux flux la sig Peppe ner framför den och jag klickade, kastade belöningen och så sprang han tillbaka för att åter lägga sig vid den.

Äh lyckträff, vi har tränat mycket ligg så det var väl inget. Men då får jag frågan om hur jag skulle göra om jag ville att hunden skulle apportera. Håller apporten i handen, Peppe griper, jag klickar och belönar. Sen lägger jag ner apporten på golvet, Peppe lägger sig såklart vid den, klicket uteblir, då lyfter han upp den, klickar - belönar, och så gör han det igen.

Kan det bli tydligare????

Så där nu har jag fått skryta lite....  

passar jag på att blogga lite.

Vilken helg det varit!!!

Fredag kväll piffade, städade och garvade jag och kollegan i lokalen för på lördag stundade den stora

INVIGNINGEN

Tänk så många som kom

för att lyckönska oss, uppvakta oss och för att kika på vår fina lokal.

Tack ALLA!

Lördagkväll var jag trött men lycklig. Vi hade vår sliskkväll fast de tenderar att spåra ut, det blir allt mindre och mindre slisk - vi klarar inte av det här sliskandet så bra.

Söndagen, 1:a advent, skyltsöndag inplanerad men det kom vi snabbt på att vi hoppar över - nu skulle här möbleras om, inte bara det - vi började flytta rum helt enkelt. Vi bytte sovrum med dottern. Nu har hon fått lite mindre rum men hör och häpna, det har rensats något så oerhört, trodde aldrig att det skulle gå men dottern rensade med liv och lust. Nu är det så fint och anpassat för en nioåring.

Klockan 21 (ca) kunde vi äntligen sätta oss i soffan, tända ljus, dricka glögg och bara njuta av det fina julmysiga hem vi har och med en skönsovande dotter i sitt nya fina rum.

Nu är det en ny vecka, en alldeles speciell vecka... mer om det i morgon!