det här att blogga i sängen.

Hundarna rastade, matade och nöjda med att sova en stund till (för Peppes del - ett antal timmar till).

I går var det premiär, jag startade en för mig helt ny sorts valpkurs. Tävlingsförberedande Valpkurs.

Tack vare att jag har så bra hjälp av Linn som håller på att utbilda sig till instruktör så kunde även Peppe få gå på kurs. I och med att jag ändå jobbade och självklart hjälpte deltagarna så fick han välbehövliga pauser mellan träningarna. Erkänner redan här och nu att kursetta kommer Peppe inte att sluta som, undra om han alls får sluta överhuvudtaget. Nä det ska lekas, skällas, tuggas, hoppas och en massa annat kul. Och så gör han fina sättanden och perfekta positioneringar då och då när han (eller matte) kommer på att vi är ju faktiskt på kurs.

I kväll kursas det vidare, fast då får Peppe hålla ställningarna hemma med husse. Då ska vi ha vardagslydnad och framför allt koppelträning. Jag och Linn har planerat ett par hårda timmar som innefattar livremmar, kattstrypare och silvertejp - en helt vanlig dag på jobbet med andra ord   .

Har ju köpt ny dator. Min gamla trotjänare har gett upp och oavsett jag ville eller ej så var det bara att skaffa hem en ny. Och en fördel finns det med en ny dator - nytt batteri. Nu kan jag flytta runt i hemmet utan att släpa på sladdar, leta kontakter och vara rädd att en liten lurvig sak ska ta sig en smakbit på en dinglande sladd. Just nu sitter jag i sängen och skriver och håll med om att morgnar kan startas på ett sämre sätt. Ja jag har ju visserligen varit ute med och utfodrat hundarna men det räknas inte om man inte är riktigt vaken, eller hur?

I går kom hösten, fy så kallt det var. Trots kaffe och muffins så längtade jag både efter vantar och långkalsonger i går på jobbet. Börjar få en aning om hur det kan kännas i slutet på oktober. Men nu är planerna i full gång och målet är att ha det varmt och skönt samt tak över huvudet från och med den 1 november.

Sen till gårdagens stora dilemma, och jag har förstått att det inte bara här hos oss ambivalensen har varit stor. Först klockan 20:00 var det säsongspremiär för Färjan och nystart av Robinson. Själv var jag upptagen med planering inför dagens kursstart men jag hörde hur det zappades frenetiskt mellan kanalerina inifrån tv-rummet. Sen kom nästa vånda, DALLAS eller Ensam mamma söker.... valet var ganska lätt. Självklart var man ju tvungen att se hur elak JR kunde vara trots sina 148 år eller så... om Sue-Ellen såg lika rädd ut, eller om Bobby försökte se arg och hård ut utan att riktigt lyckas... JA det var precis som vanligt fast Sue-Ellen tog inte av sig örhänget en enda gång vad jag kunde se i alla fall, och jag såg nog ingen gå till drinkbordet för att hälla upp en whisky som aldrig dracks ur... de verkar ha gått över till Champange istället.

I kväll fortsätter TV-kampen, Dallas avsnitt två eller Svenska Hollywoodfruar.

Idag har det varit sökkurs och Tyra fick visa hur ett färdigt sök går till. Vilket hon gjorde med bravur trots att det var längesen hon sist var i sökskogen, det kanske är som med cykling?!

Tror hon redan längtar till nästa söndag då hon ska få söka igen. Och visst bli man sugen på att sätta i gång på riktigt, särskilt när man ser en och annan söktalang bland kurshundarna. Peppe fick valla ruta, och det klarade han av galant. Bajsade inte ens i rutan, dock på stigen   .

Men än är inte arbetsdagen slut, vi har en Balans- och socialpromenad att klara av också innan vi får göra kväll, jag och Peppe. Tror det får bli en repris på förra tillfället med lite inkallningsövningar på slutet.

Det är tur att man tycker om sitt jobb, särskilt med tanke på arbetstiderna, kvällar och helger. Fast när man sitter vid elden, precis ätit en nästan grillad korv och bara njuter i det fina höstvädret - ja då är det rätt ok att jobba helg.

Nä dags att få i sig lite mat så man orkar med slutspurten.

behövde en vilostund så det blir ett inlgg till idag...

Hade spårkurs i går, för valpar. Även om nu inte spår är min favoritgren så var det en väldigt lyckad kväll och Peppe var nöjd och trött när vi kom hem. Sen om det var mina spårkunskaper, Peppes förmåga att ragga upp karlar eller makens rombakelser som utgjorde succén må vara osagt.

Men på denna kurs insåg jag att Peppe kan ju ingenting. Jovisst han är väldigt noggrannt socialtränad, har åkt buss, varit på stan, på landet, träffat massa snälla hundar av olika raser, hört skott osv osv. Vi tränar hantering och jobbar mycket med att pälsvården och kloklippningen ska upplevas så positiv som möjligt men han kan inte ett enda kommando.

Jag har shejpat sitt, ligg, stå och fotgående men inte lagt på något kommando. Till idag - då var det dags för sitt och ligg. Nu inser jag att jag har igen att jag tagit det lugnt. Varit noga med att beteendena verkligen sitter och utförs på rätt sätt innan jag lagt på kommando för snabbt gick det, snyggt är det och han skiljer på sitt och ligg 10/10 gånger. Skynda långsamt helt enkelt.

Senare idag ska vi gå ut och jobba med inkallningen. När Peppe leker, till och med med andra hundar är inkallningen ovillkorlig men när han spårar något (pinnar, fågelskit, solande karlar) då slår han igen öronen totalt och är helt upp i sitt arbete. Visserligen ska Lagotton inte distraheras av yttre påverkan då de letar tryffel - men det står ingenting om fågelskit i boken.

På tal om något helt annat, träffade en kvinna idag som tyckte Peppe var så fin och söt (vem tycker inte det?) men så säger hon: "jag kan då inte skaffa hund, jag brukar titta på Cesar och så sträng skulle jag aldrig kunna vara". *SUCK* Kan ingen stoppa den där karln snart??? Försökte snabbt förklara hur jag jobbar och vad följderna kan bli av Cesars så kallade flockledarskap. Kanske just hon fick en annan syn på saken - men alla andra då och än värre, de som anser sig kunna vara så stränga - vad gör de med sina hundar och vilka konsekvenser blir det av det.

Stående morgonrutin oavsett helg eller vardag:

Vaknar ca klockan 6 (utan väckning), drar på mig första bästa byxor (helst mina egna), letar fram och stoppar på mig ett par bajspåsar (med fördel oanvända), väcker Peppe (som djupsover), lyfter upp Peppe (son vill bli kliad på magen), släääääpar ut Peppe (som vill sova lite till), springer till gräset med Peppe (för nu är det bråttom), vandrar runt med Peppe som kissar lite mer, bajsar, rullar sig i gräset, tuggar på en pinne, hittar något äckligt, kissar ännu en gång, bajsar, sätter sig och tittar på alla som cyklar till jobbet, tuggar på något äckligt.... sen går vi hem. Peppe (om det är vardag) attackerar husse och jag och Tyra går ut, Tyra kissar, bajsar, kissar och så går vi in.

Mat till hundarna, Peppe drar ut alla leksaker ur buren och somnar med dem under sig.

Men sen då, sen far alla rutiner all världens väg. Önskar att jag hoppade snabbt in i duschen, sminkade mig, klädde mig i något representabelt, åt en näringsrik frukost, städade undan här hemma och sen satte mig och jobbade.

Istället sitter jag nu i soffan, med en kopp the och datorn. Iklädd en t-shirt som gör reklam för ett för väldigt många år sedan nedlagt kommunalt it-bolag.

Men var tacksamma - sprack inte mina rutiner hade jag ju inte bloggat!

Maken har återgått till arbetet, nästa vecka tar min verksamhet fart på riktigt och om två veckor blir det fritids för dottern igen.

Ganska skönt faktiskt, jag gillar rutiner, blir liksom mer gjort och lugnare då.

Men även om rutinerna har varit efterlängtade så har det varit en bra sommar i alla fall.

Stockholmsresan med Syster och döttrar, Intensiva dagar men så roligt vi hade och så mycket vi gjorde och såg. Hoppas vi kan göra om det någon annan gång.

Peppe har flyttat in till oss, hunden med stort H, det var ju han jag väntade på. Visserligen torkar vi pölar än och måste införskaffa spackel och vitfärg men ändå han är ju helt ljuvlig. Jag måste bara hejda mig och komma i håg att han bara är en valp som måste få busa och leka för när man tränar med honom så går det så bra och så fort så att det är lätt att ställa för höga krav på den lilla krabaten.

Några timmar på stranden har det blivit trots alla moln och allt regn, dock bara sekunder i vatnnet för mig. Dottern däremot har hunnit med en hel del simtimmar och förhoppningsvis blir det fler innan hösten kommer.

Storebror hälsade på oss en HEL dag   , så mysigt att ha honom här...hoppas du stannar lite längre nästa gång. Mamma har hunnit vara här en helg, denna helg. Då passade vi på att fira makens Mormor som fyller 90 idag. Pigg för sin ålder är hon och glimten i ögat har Mormor Arla och det var så kul att tillsammans med stora delar av makens släkt få uppvakta henne.

Sen har ju storasyster med sambo renoverat den lägenhet de ska bo i närmsta året. Bara 10 minuters cykling från mig - UNDERBART!!!! Jag längtar efter att få ha "min familj" nära. Hoppas bara att resten tar sitt förnuft tillfånga och kommer de också.

Nu är det dags att sparka igång företaget på allvar. Fullbokat i höst och mer ska klämmas in. Det är nu det gäller - ska det fungera eller ej?!

Så även om semestern är över och snart även sommaren så är framtiden spännande och jag längtar efter den!

och ibland har man tur att träffa på en förståndig Husse/matte också.

Vardagslydnadskurs i går, repetition av koppelträning/hundmöten, sitt och ligg samt inkallning. Inga konstigheter alls. Förarna visade att de minsann ägat tid till att träna med sina hundar och träning ger resultat. Vi kunde utmana dem rejält på inkallningen och ändå for alla som ett skott till sina ägare utan att slänga en blick mot "kompisarna" eller mot de har-rika marker vi var i närheten av. Sedan tränade vi "stanna kvar" i sittande och liggande och för att göra det mer verkligt och se en nytta med träningen fick de efter en stund förflytta träningen till bilarna, dvs stanna kvar i bilen till de får Ok-kommando att hoppa ut. Det gick såklart också bra och jag ser fram emot att få höra när den ena kursdeltagaren impar på älgjakten då han i lugn och ro kan ta på sig stövlarna, plocka fram bössa och ryggsäck och hunden ligger lugnt kvar i bilen med öppen dörr   .

Varför så mycket om just den här kursen? Jo för här handlar det om tre stycken hundägare som inte riktigt visste vad de skulle få vara med om när de kom till kursen men de har öppet och glatt tagit emot mina idéer, de har alla lärt sig använda klicker (de ägde inte ens någon när vi började) och nu tränas en karelare, en labbe och en affenpinscher med klicker och shejping och det fungerar toppen för alla tre.

En av hundarna är väldigt glad och fysisk men efter tre klick när han stod stilla så slutade han hoppa, detsamma med skällande och hoppande efter andra människor. Klok hund och klok husse som fokuserade på det beteende han ville ha och inte på vad han ville ha bort. Hunden älskar fortfarande människor men gör det lite lättare för människorna att älska honom.

Det är hundägare som dessa som gör mitt jobb till det bästa!

med Peppes träning. Här ser man film efter film på små valpar och deras duktiga mattar på Facebook som tränar och står i. Och vad gör vi??? Belönar ligg och blir glad för varje pöl utomhus ungefär.

Bagarns barn... eller hur var det?

Nä så nu ska här klickas in ordentligt, måste bara hitta bästa klickern först. Sen ska här jobbas!!! I massor!!! Eller i alla fall 2 x 5 minuter om dagen, vill ju inte trötta ut den lille italienske prinsen.

Men spåra ska vi, och träna vidare på söket, jajamensan "ut i skogen ska vi gå", fast en sak i taget, kan ju bli lite stressigt om man gör allt på en gång. Vi kanske sätter oss på en stubbe och tittar på skogen, så han får vänja sig. Det ser ju lite annorlunda ut här än i Italien.

En sak som jag är noga med är ju vardagslydnaden, vänta på maten, sitta och vänta vid ytterdörren, inte hoppa, inte dra i kopplet, inte bita på kopplet osv - stennoga, viker inte en tum - när det gäller Tyra, med en liten Peppe kommer jag på mig själv att bli ständigt bortkollrad av hans lurviga huvud och snälla men dock busiga ögon.

Ja ja han har ju bara varit här i knappt tre veckor, vi hinner - vi ska träna - vi ska också filma och lägga ut på facebook.

Vi måste bara kramas, mysa och lära känna varandra först