Var något vi alla behövde - ja kanske inte Tyra, hon var mer i behov att göra av med en del. Efter en flunsa-vecka, lågt blodtryck och kanske lite vatten över huvudet när jag försökte spela hela föreställningen på hundträningen på lördag förmiddag var det dags att hitta lite kraft och energi. Söndagen bjöd ju på en strålande sol så att ligga i soffan var otänkbart, och en hund som inte bara haft en orkeslös matte utan till råga på allt en sjuk husse i veckan hade nog protesterat högljutt om hon skickats till bädde än en gång.

Vad gör man då, jag behövde vila (och dricka kaffe enligt läkaren), dottern behövde leka i lugn och ro då förkylningar av någon anledning sätter hennes nerver utanpå kroppen, maken behövde hämta sig även han och Tyra...ja Tyra behövde springa. Då åker man till farmor, där satt jag på en spark och filosoferade över livet, dottern lekte med sina smådjur i snön och maken fotograferade en springande Tyra. Sen en snabb kopp kaffe och hem. Det är skönt att åka dit, man behöver inte ens vara trevlig   Man kan vara som man vill, göra det man vill och säga hej i förbifarten. Ingen känner sig tvungen att underhålla någon.

Och resultatet av dagen då? Jo dottern orkade sin karateträning, även om det var lite jobbigare än vanligt och idag är hon piggare än piggast och efter att jag har varit och lämnat några rör blod ska vi möta upp Alva med familj på Teknikens Hus. Där kan mammor ta det lugnt medan barnen springer - det ser jag fram emot.

Och så avslutar jag med att chocka er... här kommer en BILD!

Ett stycke lycklig känguru. Foto R Ekman

Några hundägare hade hyrt en lokal och ville ha lite råd och tips om träning. Självklart ställer man upp och får chansen att myspysa med fina hundar en lördag förmiddag. Och oj vad tiden gick fort, helt plötsligt hade 4 timmar gått och en hel del träning avklarats men även en supergod lunch och massa massa hundprat.

I morgon fortsätter "hundtjänsterna", då kommer lill-Fia på besök medan hennes matte och husse ska till Haparanda och göra av med pengar på servetter och värmeljus. Har inte riktigt bestämt mig om jag ser fram emot den lilla virlvelvindstornadons framfart här hemma, men jag misstänker att Tyra kommer att ta det som sin uppgift att hålla henne kort.

Sen är det ett spännande hundrelaterat möte på måndag... så det rullar bara på det här och kul är det och desto roligare ska det bli. Så även om jag nu är ombytlig, omständig, kräsen, noggrann, planerande och inte särskilt handlingskraftig på vissa områden, och inte alls är likadan som hon....ja ni vet...eller hon vet i alla fall... så händer det faktiskt saker och Tyra trivs utmärkt ensam i sin bädd.

Annars så virkar jag mest, och det är så kul. Nu har jag börjat våga ge mig på upptäcksfärd utanför de färdiga mönstrena och det är ännu bättre - för nu kan jag ju göra lite som jag vill. Nu ska här snart virkas ett par corgis, en hel mopskennel (vilket innebär många mopsar), shelties och kanske en och annan tollare..... och det bästa med mina valpar är att de är rumsrena vid leverans   

Har varit en underlig vinter. Först en regnig höst som var lååååååång. Aldrig blev det vinter, aldrig kom snön. Men sen kom snön - allt eller inget kan man säga och nu kom ALLT!!! OCh sen blev det kallt, fast jämförelsevis med förra vinterna var kylan som en liten vindpust - fast var den tvungen att komma precis under marknaden? Eller jo, klart den var - det är ju kallt på marknaden, mycket korkat av mig att ens ifrågasätta det. Och så lite mer snö och en massa vind.

Men nu  och normala temperaturer. Det är så underbart så man nästan glömmer den regniga hösten, den snöiga inledningen av vintern, kylan, blåsten...ja ja bara nästan.

Nu vill jag välkomna den stundande våren med en piasavakvast och ett vädringsställ - det är nämligen årets första investeringar som ska göras till balkongen, sen ska jag ut på utemöbeljakt, vitt har jag äntligen bestämt mig att det ska vara. I år ska jag nöja mig med lite blommor, som ska inhandlas i form av färdiga plantor. Det får räcka.

 Men i och för sig är det ju bra med kryddor, tomater är kul och squash växte ju helt otroligt bra och det är ju ganska kul att driva upp plantorna själv......undra om fröerna har kommit till butikerna än?

Men i väntan på ännu mer vår och ännu mer värme så har jag helt andra saker för mig, men det tar vi en annan gång.

tur att agendan är fullproppad. Idag ska jag och fru Nilsson ut på äventyr som innefattar 4 små söta små valpar och jag tänker INTE ta med mig en endaste hem. Sen tänkte jag få lite mjukkaka bakad för jag har ju en förhoppning om skogsturer och skogsstekpannor och kött här framöver och då MÅSTE man ha mjukkaka!

I morgon ska jag till AF för att uppdatera min handlingsplan, blir nog ett snabbt besök - har nämligen min plan ganska klar för mig nu - sen hur det slutar är en annan sak, bäst att hålla alla vägar öppna.

I morgon kommer också världens bästa storebror/morbror för sushi och karateträning innan han flaxar vidare på semesteräventyr - vi är inte det minsta avundsjuka, nädå inte alls.

och så fortsätter det och dagarna går.....

förtroendeuppdraget i föreningen. Och trots att det ska bli skönt och att jag länge velat bli av med det så känns det lite vemodigt. För hur man än ser det så är det en plats där människor med samma intresse samlas och att inte vara en del i det längre känns trist.... men det kommer nya saker och de ska bli kul.

Fast just nu velar jag hit och dit, jobb/företag eller båda. Vissa saker är bestämda och det känns skönt. Tappar inte helt hunderiet men hur det bli övrig tid vet jag inte riktigt men en vettig plan börjar faktiskt ta sin form i mitt huvud. Ska bli spännande att se hur det slutar, det är ju så mycket jag vill göra.

Sen har jag kanske hittat en ny hobby... ska inhandla lite grejer så kanske ni kan få se lite alster här i bloggen sen. Så nu sätter jag mitt hopp till släkt och vänner att bebisar fortfarande kommer att födas i min närhet så jag har någon att förära dessa alster om de blir bra och om de som jag misstänker blir väldigt många - och var inte rädd, det är inte undulatungar - de ska systerdottern få   hon vill så gärna ha ett gäng, de sa hon till mig minsann och tro inget annat   

Utöver ovanstående så är jag mest förkyld och går omkring med bomull i huvudet, lock för örat och fryser - är uppe i 3 veckor nu så jag är less, min omgivning är less och det enda som inte är less är tydligen förkylningen. Så nu har jag gett upp det här med att vara sjuk och försöker fördriva de elaka bacillerna genom positivt tänkande och inbillningstillfrisknande. Måste ju funka, omvänd hypokondri!

Tyra gillar min plan - då den innebär promenader och tigerskutt på isen och det får gärna fortsätta vara dryga -10 grader för det verkar vara smärtgränsen för flexikoppelhundarna så hela fjärden är Tyras vissa tider på dygnet i alla fall. Tidiga morgnar delar vi den med en Norrbottensspets och en gammal jämthundstik, kvällarna med en massa galna flattar ( det kanske bara är en men man hinner inte se när den/de springer) men annars så är det schäferrace och tigerskutt som gäller!

Nu är det dags för den inspirerande uppgiften att skala potatis.... ses!

Så nu ska jag peppa mig, först genom att läsa lite i denna blogg: http://elsa.elle.se/ där även ni kan läsa om när Elsa (som i Billgren) sa upp sig från sitt jobb och startade eget för ett halvår sedan. Elsa är lite som jag - vill göra mycket på en gång och helst nu och trots alla år yngre så är hon en förebild för mig när det gäller kämparanda, kreativitet och viljestyrka. Sen läser jag lite här: http://bloggar.aftonbladet.se/hannahwidell/ Hanna är väl mer i min ålder och i samma läge i livet med småbarn, familj osv men gör ändå karriär. Och till sist en låt som man inte kan bli mer än glad av:

I börja av förra veckan hade jag en plan, detta år skulle jag fotografera värre än den värsta japanska turist på årets vintermarknad och ge er läsare ett bildregn ni aldrig skådat. Detta innan temperaturen hamnade under -35 grader. För att ta av sig vantar, plocka fram mobilen och försöka ta fina turistfoton när det pendlar mellan-35 och -42 är inte särskilt kul... det är inte ens kul att vara utomhus och därför var jag det så lite som möjligt.

Men berätta kan jag ju göra:

Det började på torsdagen med bussfärd, och en buss fullastad med förväntansfulla marknadsbesökare är alltid trevligt, stämningen i bussen var god och det kändes som resan gick ovanligt fort. Största upplevelsen var kanske när vi åkte in i Vuollerim, där hade man gjort islyktor som var ställda längs vägarna, på gårdarna och även på åkrarna i hela byn. Vilket arbete! Och så otroligt vackert.

I Jokkmokk möttes vi upp av storasyster som väntade med en varm bil - underbart efter den kalla bussen... sen att någon liten dam använde MIN jacka som täcke gjorde inte resan varmare, men vad gör man inte för sina barn?

Färd till Mattisudden för Tacos och valpmys (ja Zorro fick sin beskärda del av kramarna han med), hos storasyster var även där stämningen på topp och förståndiga lillasyster som mycket bestämt hade planerat en lugn hemmakväll blev allt mer "gå ut sugen" (och en förutseende storasyster hade såklart ordnat biljett). Systersonen agerade chaufför på bästa tänkbara sätt och vi fraktades varmt, säkert och tryggt till nöjesetablissemanget. Där var det väl sådär... att jag aldrig lär mig - man ska sluta när det är som bäst och det är ju oftast på förfesten. Kul att träffa såna man inte träffat på länge i och för sig och kul att träffa Anna-Carin, som jag träffar rätt ofta men det är ALLTID kul att träffa henne.

Fredag och marknadsbesökardag! Dottern skulle bestämt till Ajjte, museet i Jokkmokk och jag förstår henne, det är ett otroligt fint och barnvänligt museum där man kan gå i timmar och fast man är där minst två gånger per år så hittar man nya saker varje gång. Fast jag vet inte, 10 minuter i utställningshallarna (och de är många) och 2 timmar i lekrummet... men dottern var nöjd. Sen visade jag henne min gamla skola där moster och morbror och kusinerna också har gått och kusin A går där än. Där var det våffelservering och vem kan motstå våfflor med hjortron och en JÄTTE-klick grädde??? Inte vi i alla fall. 10 minuters promenad genom marknadsplatsen, vi stannade inte en enda gång och tittade på något. Handlade kaffe till mamma och dottern köpte sig en mjukisvarg på ICA - det var vår marknad det. Och vi frös inte en enda gång!.... trodde jag.....

Sen var det köttsoppemiddag hos storasyster, ingen marknad utan köttsoppa. Och utgång igen. Ikväll skulle vi på Opera, en pizzeria??? som fixar lite trubadurkvällar och sånt. Härligt inomhus och varmt, istället för de kåtor som är uppställda på marknadsplatsen där det serveras öl och annat... Men det var det värsta jag någonsin varit med om, minusgrader inomhus, vi satt med jackor och frös. Jackor i graderoben slarvades bort och den allmänna stämningen var grinig. Tidig hemfärd och efterfest i form av varmkorv och the - kanske det bästa på hela helgen.

Lördag då var det stopp, jag och dottern var färdig med marknaden så hon lekte med en kompis och jag la beslag på köket och bakade istället mellan valprastningsturer. Vilka var väldigt korta för vilken liten valp, om än ulltuss, vill vara uten när det är -40? Paltmiddag, melodifestival och marängtårta - en perfekt avslutning på en visserligen kall men otroligt trevlig helg!

Bussfärd hem på söndag förmiddag, inte samma stämning utan nu var bussen full av trötta frusna och hemlängtande marknadsbesökare, men tack o lov körde den direkt till Luleå utan stopp så restiden kortades avsevärt!

Tack storasyster och Bertil för er gästfrihet! och tack alla andra för sällskapet.

GRYNET!!!

Vi behöver dig.

Kommer ni ihåg den här tjejen?

Som talade om för alla barn och ungdomar att de duger som de är och får vara som de vill och inte ska ta någon skit!

För nu ska man inte få vara som man vill, nä nu ska man ordna sig i genusordningen, ha brun-beiga kläder, och har man en riktigt genustänkande mamma eller pappa ska de små barnen ha klänningar om de är pojkar och små kostymer om de är flickor. Jo jag hittar inte på. Han och Hon heter det inte längre, nä nu ska det heta HEN! Det är tydligen väldigt oviktigt att veta vilket kön man är samtidigt som man får veta att ju mer manligt, dvs i mörka kläder utan den minsta volang, man klär sig som flicka - desto mer på allvar blir man tagen. Samtidigt som pojkar gärna får sminka sig, ta mammas handväska och en klänning - för det ska minsann världen acceptera... är det fler än jag som tycker att något gått fel?

Varför kan inte barnen få bestämma själv, vi vuxna kan väl ta ett litet kliv bakåt och uppmuntra det egna valet i stället. Oavsett du älskar rosa och tyll eller tycker att det är jättesnyggt med 70-tals plysch - svälj din stolthet och låt ditt barn vara stolt över den han/hon är eller vill vara. Lär ditt barn att tro på sig själv, lär ditt barn att alla människor duger och att man gör inte ner dem i bloggar eller andra offentliga medier bara för att de har en annan åsikt.

För hur man än vrider och vänder på det, rosa är bara en färg!