att blogga, så när nästa inlägg kommer det vet jag inte.

Helgen har gått i 190, ömsom full fart med bakning, handling, kalasplanering och kalasgenomförande, och ömson vila ett ömt öra. Så fort jag lagt huvudet på kudden har jag somnat, många power naps har det blivit. Full fart så att löften tyvärr inte kunnat hållas, men B bilderna kommer idag - jag lovar.

Dottern har nu blivit rejält firad av vänner, mormor, moster och kusin. Var riktigt kul att se henne återförenas med de "gamla" dagiskompisarna och tänka sig bakåt några år då de satt i små grupper på kalasen och lekte, i går var det ett gäng halvstora tjejer i glitterklänningar som dansade disco.

Nu återgår livet till det normala, lovet är slut och skolan fyller åter dotterns dagar. Jag ska kasta mig över nya jobb att söka och hoppas på tur.

Men som sagt, bloggen lockar inte så mycket längre så det kan hända att det blir långt mellan uppdateringarna - vi får se.

Jag brukar vara försiktig med att visa upp vår dotter här på bloggen men dagens inlägg kommer att vara en hyllning till henne. Vår prinsessa, solstråle och skatt som i går fyllde 7 år.

Födelsedagen började med presentöppning och sen blev det överraskande nog en minikonsert med Amy Diamond i en av stadens gallerior följt av bio och hamburgermiddag. Kan man ha en bättre födelsedag när man fyller 7 år?

För tiden går så fort, tänk det var inte längesen hon var så här liten:

De första ridturerna fick tas tillsammans med storasyster

Men sen lär man sig

Tänder har bytts ut

Och det är sällan en tråkig stund i hennes sällskap

Fantasin är det inget fel på, här "grillas äpplen över öppen eld"

Så är hon ju bara så fin

Tanken var att jag skulle få följa till farmor, och framför allt till Vilda Vilja. Ok hon är ju lite jobbig och jag har fullt sjå med att hålla ordning på henne, men hon kan vara rätt så kul ändå och snabba lägganden har hon, särskilt när jag visar mina vackra tänder.

Jag var så förväntansfull, ylade i hissen och bar mig åt. Ja men mattes och husses liv skulle bli så tråkigt om jag inte ställde till med ett och annat ibland. In i bilen och iväg. I gamla byn stängde motorn av och husse svor och vände om. Nähej, ingen Vilja i dag heller då.

Men sen stannar han vid sökrutan och jag började självklart kolla efter de andra, men ingen Lillis och ingen Viktor heller. Vi var helt ensamma. Ok, nog kan jag leta matte om det skulle krävas. Fast matte och husse hade en annan plan - rapport. Ett himla springade för de där småsmulorna de hade i fickorna, hört talas om köttbullar eller?

Sen skulle berg bestigas och skogen utforskas. Och mitt i allt var matte och lillmatte borta. Men vadå? skulle jag hitta dem? Hade ju inget tjänstetecken, ingen vallad ruta, ingenting ordentligt. Kanske de var borta på riktigt? Bäst att kolla då. Tog en sväng, en rejäl sväng (ganska kul att passa på att springa lite) och jobbade mig fram till dem. Alltså, fatta, de hade gömt sig för att luras med MIG, det gick ingen nöd på dem. Fast jag fick ju lite godis - men fortfarande inga köttbullar. Sen hade husse mage att klaga på att jag sprang för långt, MEN HALLÅ - hur mycket känner han  sin korta näsa, nä just det!

Trodde arbetsdagen var över sen. Men inte, matte hade spring i benen så hon släpade ut mig på en stadspromenad - har ni hört något så fånigt. Jag är en stor, tuff brukshund, min pappa är faktiskt polis. Jag ska jobba i skogen, inte springa och svassa runt på stan som någon annan blingad minihund med handväska.

Till sist var matte nöjd och kvällsrastningen blev ganska normal, lite spännande lukter, snygga grabbar och en och annan pinne att bära.

Idag har jag mest fått vila, förutom att Viktor var på besök. Men jag lät honom sova i min säng så då var även han lugn. Nä men vad tror ni??? Han låg där ensam, jag är en fin flicka!!!

/Tyra