Tror att "fina gatan" har fullkomligt invarderats av harar - till Tyras stora lycka så väl som frustration eftersom hennes mycket stränga matte förhindrar henne att leka tafatt med de hoppande varelserna.

Vilken tur för matte, att hon fyndade Eva Bodfäldts "Kontaktkontraktet" i går - för nu ska jag verkligen sätta mig in i hennes skvallermetod så 1. Tyra upptäcker hararna före mig. 2. Tyra tala om att de är där. 3. Tyra tycker hon har gjort sitt "harjobb" klart.

I övrigt härjar ett elakt litet förkylningsvirus här, dottern är visserligen nu frisk som en nötkärna och livet kretsar återigen runt Pokémon, Minecraft, kompisar och lek. Men hennes stackars föräldrar är det lite sämre med. Ja jag klarar mig... lite nezeril och alvedon så fixar sig det mest, tex ta ut hunden klockan 7 en lördagmorgon i snöstorm och det första man träffar på är - just det en HARE. Men den andra hälften.... där är det säkert mycket värre för där har jag inte sett några som helst tecken på vakenhet eller lust till harjakt än.

Hoppa lugnt!