Eller historien om hon som grät på storgatan.

Vi fick med den shoppingallergiska dottern på stan för att hitta avslutningskläder idag. Visserligen fick vi muta med mjukglass men det kändes helt ok för att snabbt få årets näst värsta shoppingtur överstökad (vinterkläder är värre). Snabbt fixat skor (basketkängor) och överdel (en t-shirt) sen lite glass och skor till maken. Kjol hittades också snabbt och en glad flicka och lättade föräldrar var på väg hem.

Då ringer telefonen, och ja jag erkänner jag svor, vem ringer NUUU!!!!! - svarar och det är då det händer, jag börjar gråta, inte hejdlöst men lyckotårarna börjar rinna. Det är ju storasyster, inte nu min yngre storasyster utan STORASYSTER borta på andra sidan sundet. Vet inte sist vi pratatdes vid men som vanligt, det var min storasyster och jag är lilla syster och det hade lika väl kunnat vara i går vi pratatdes vid sist. Och hon ringde verkligen vid rätt tidpunkt, behövde känna att familjen är stor just nu.

I morgon ska hon ringa igen - längtar redan!

Ta hand om era familjer, de är de närmaste man har!