det började igår, men tack o lov så dök min langare upp så jag fick påfyllning i medicinförrådet fram till nästa apoteksbesök. Det är tur när ens vänner har samma krämpor som en själv, eller i alla fall samma medicin.

Maken räddade också kvällen, kom hem från jobbet, hade handlat, ställde sig direkt och lagade mat åt mig, dottern och den mycket imponerade vännen. Ja han åt själv såklart. Det var ju fredag så det var självklart Pommes Frites på menyn. Och det ska jag säga till er alla småbarnsföräldrar som har kräsna barn som bara äter den smaklösa, halvfabrikatsbaserade dagis- och skolmaten, det fungerar inte med att "barnen får vara med och laga", "sätta grönsakerna i skålar", "hitta på roliga namn på maten" och alla andra snusförnuftiga tips man matas med i föräldratidningar och kvällsbilagor. Nä det enda som fungerar är MUTOR: "Ät det vi serverar under veckan så får du pommes frites på fredagarna".

Nu var ju tanken att mina och vännens storslagna idéer skulle sättas i verket, men mätta och diklofenakhöga (jag) så var inte motivationen så hög (det där ska jag ta med i min c-uppsats, "låt inte de anställda äta lunch - mättnad sänker motivationen"). Istället tog vi ut bästisarna Tyra och Siri på en promenad och Siri fick minsann visa sin matte hur väl hon anpassade sig i stadens fina kvarter - man trippar fint, bakom mattes fötter. Matten ville genast återbörda hunden till landet igen.

Sen fick en av mina köksstolar byta färg, från vitt till ljust kopparfärgat. Vännen valde samma färg för sitt hår och jag ska innan den gnagande huvudvärken ska trotsas och solen avnjutas se om jag kan få en annan stol att bli mahognyfärgad.

Ha en skön helg alla läsare.