Jag skriver på min uppsats, håller mina kurser, tränar min hund och kanske framförallt umgås med familjen - ialla fall är det den viktigaste sysselsättningen i mitt liv.

Familjen mår bra, snön smälter och jag insåg häromdagen att vi har snart bott i stan i ett halvår - var tog tiden vägen? Men vi trivs och jag har inte ångrat mig en enda gång. Alla fördelar väger upp den enda nackdelen - att soprum i stan är låsta!

Jag och maken firade 9 år den 16:e eller rättare sagt maken påminde mig den 18:e. Men nästa år får vi väl försöka komma ihåg, eller så kan man fira vilken dag som helst, det är väl inte datumet som är det viktiga?

Så där, då har jag visat att jag lever...