Första advent i söndags och stora julpyntsdepressionen la sig över hemmet. När ska jag lära mig - några tomtar gör ingen jul!!! Bara för att jag lyfter upp tunga kartonger från förrådet, trasslar ut sladdar, sticker mig på häftstift och får sopa glitter så kommer inte pirret, stämningen och förväntan som fanns där för längesen, då man var liten.

Men för någon annan finns det, någon som tindrar med ögonen, hoppar av glädje och ryser av spänning inför vad som komma skall, mer och mer för varje liten dåligt dekorerad porslinstomte som packas upp och förpassas till den lilla julängelns rum.

Själv håller jag mig till det lilla och det minimalistiska - snyggt och stilrent ska det vara. Meeennnnn jag har ju ingen julstämning och jag blir bara grinigare och grinigare för varje hopknölat papper som hamnar på golvet efter uppackningen.

Maken skickar ut mig och dottern på skyltsöndag - jag förstår honom. Och när vi kommer hem, jag känner ljuvliga dofter från köket, får ett glas gott, mycket gott, rött i handen. Mörkret har lagt sig och mina ljusstakar lyser, det kommer lite fjunigt snö ute....

Ja men då är det ganska fint i alla fall....