Men vad är det för idé att ha en blogg om man inte får gnälla hur man vill?

Först var det Hortonsanfallen, ok det höll i sig mindre än tre dygn men det kändes som ett helt liv och de dagarna hade jag behövt. Och så kommer några dagar med välmående och så kommer nästa smäll ISCHIAS!!! och versionen från helvetet. Så helgen har ägnats åt pillertrillande och lidande samtidigt som jag gjort mitt bästa att i alla fall plocka russinen ur kakan. Maken har ställt upp till 110% så att jag har kunnat använda min ork till trevligheter som teaterbesök, vindrickande, chipsätande och det bästa av allt, träffa makens kusin med sambo som är på besök. Nu väntar bara vi med spänning på den lilla tremänningen som ska komma till sommaren.

Oj nu glömde jag gnälla... men ingen fara jag plockar snabbt upp det igen.

Varför i hela friden måste man ha sin hund lös på ställen där det ställer till det för andra? Jag har full förståelse om man är i skogen, med sin hund lös och när det kommer andra, kallar in den och visar att man har full kontroll på den. Jag kan också till viss del förstå att en del har sina hundar lösa bredvid sig på promenad där det är lite mer folk (även om jag tycker det är respektlöst mot hundrädda). Men tre lösa hundar i en trappuppgång som leker samtidigt som de två mattarna kommer fullastade med påsar. INGE KUL - särskilt när man kommer med en fjärde hund som tycker att man lekar ABSOLUT INTE i en trappuppgång (om nu hon inte får vara med). och definitivt inte när den ena matten utbrister "nu blir det livat" och skrattar istället för att så snabbt som möjligt ta undan de tre lekande hundarna så att man kan passera. Ok nu fick ju jag och Tyra en träning i sitt/stanna kvar i hissen - man får ju utnyttja de tillfällen som ges, så när jag tänker efter,,, jag kanske inte ska gnälla.

Det jag däremot INTE ska gnälla på det är de där som trots varningar och hjälp inte inser när de är ute och cyklar och utmanar ödet rejält. Nä jag tänker vara tyst och invänta faktum! För min hjälp och insats verkar inte vara värd ett dugg... och då kan man bara göra en sak, strunta i det och i tystnad se på när allt faller till slut.