Min man har det så bra. Igår när han kom hem stod det två fallfärdiga garderober i hallen som två jättestora pikar om att det var dags att åka till tippen, hur skulle han annars få reda på det? Sen fick han sätta sig i bilen direkt efter middagen för att följa sin fru och shoppa trasor, klädställning och en skogarderob. Säkert precis vad han längtade efter då han cyklade hem efter jobbet.

Sen höll jag honom från att se dokumentärer, nyheter och andra betungande program på tv:n, för att jag skulle orka det sista, dvs stryka kökshanddukarna så att de är släta och fina i mitt nystädade linneskåp (ja tänk om kökshanddukepolisen kommer på inspektion) kände jag att fåniga realitysåpor var det enda rätta. Så maken fick slappna av till, först Familjen Annorlunda och sen Älskling du har blivit en tjockis (vedervärdigt program förresten, jag rent ut sagt skämdes å deltagarnas vägnar då deras gräl och vrede visades upp i tv på bästa sändningtid, för att inte tala om den sliskige experten).

Fast det är klart, lite synd om honom (maken alltså) är det ju. Han får ju inte vara med och städa. Men man kan ju inte få allt.