Vad vore livet utan dem?

Just nu känns det som om mitt liv är fullt av dem, fina underbara människor som ställer upp, lyssnar, finns till och bryr sig. Vänner man kan skratta tillsammans med men även gråta. Vänner som lyssnar när man spyr galla över något och sedan får en att skratta åt eländet. Men inte bara vänner utan mitt liv är fyllt av personer som jag knappt känner men som ändå finns där för mig, ställer upp och vill hjälpa till. Ni är helt otroliga.

Den som menar att vi inte bryr oss om våra medmänniskor har fel, ni har bara inte mött rätt människor, eller ni kanske inte har sett dem, för de finns överallt - öppna ögonen.

Och eftersom de här fina människorna finns så kan man skratta åt de andra, tex den person som i lördags bevittnade då jag föll huvudstupa framåt efter att ha snubblat på en isklimp, och som efter att jag med viss möda kravlat mig upp på benen frågar: "Såg du melodifestivalen?"

Jag hoppas bara att jag klarar av att vara en vän och medmänniska tillbaka, men NI ska veta att jag är oerhört tacksam för att ni finns i mitt liv mina vänner, både de jag känner och de jag kommer att lära känna i framtiden.