Den här våren har jag (om inte förr) verkligen lärt mig att sätta saker i relation till varandra och att ta till vara varje liten stund av lugn och glädje. Det har varit en vår med bekymmer, oro, ilska, maktlöshet och rädsla. Man får lite perspektiv på livet och inser vad som är viktigt. Så inget ont som inte har något gott med sig - fast all insikt hade väl inte behövts, inte i den mängden i alla fall.

Men hoppet är det sista som överger en sägs det, och tack o lov för just nu har vi så mycket att hoppas på, att myndigheter (ja flera olika) gör sitt jobb snabbt och hjälper oss alla så vi får må bra HELA familjen. Att hjälpen en vän får verkligen hjälper, att en annan vän kan få ta det lugnt för en gång skull och slippa allt elände som samlats runt henne. Att den danske veterinären är bra på sitt jobb så ännu vän kan ands ut. Att världens finaste lilla 9 årige kille får den hjälp i skolan som han är berättigad till men som myndigheterna vill vägra honom. Att det som verkar vara på gång verkligen sker, Berras Bygg eller inte   . Ja det finns så mycket att hoppas på, och när man inte kan göra så mycket själv utan är helt i händerna på andra så kan bara göra en sak, HOPPAS!