Väntar och väntar på att AF ska höra av sig om mitt starta eget bidrag, ja eller nej - skitsamma just nu bara de ringer så jag får skicka in min registrering till skatteverket och köra igång.

Folk vill ju gå kurs, massa trevliga människor visar sitt intresse och jag hoppas på fler, för det är ju just Ni som gör att jag vill och vågar, alla mysiga hundägare som jag mött under åren och alla nya jag kommer att lära känna i framtiden. Visserligen så är hundarna också trevliga och mysiga men hur jag än vrider och vänder på det så är det hundägarnas utveckling som driver mig och nöjda kursdeltagare ger mig energi till nästa kurs. Nu har jag inte haft någon kurs på jättelänge och jag saknar det, jag saknar ER!

Sen började jag läsa bakåt i min egen blogg i går, oj vad jag dragit ner på hundträningen, visserligen skriver jag ju inte om allt men när jag tittar tillbaka inser jag hur mycket jag tränade förr och hur lite det blir idag. Tack o lov har jag maken som ser till att Tyra får mer än vad jag ger och är en nöjd och glad hund. Dock bloggar han inte så det syns ju inte utåt. Men jag insåg att jag saknar träningen och träningskompisarna. Måste nog prioritera lite annorlunda tror jag. Någon som vill träna på regelbunden basis? Fredagkvällar???? Eller måndagmorgnar???? Verkar bli mina lediga stunder i framtiden. Lydnad, uppletande, lite sök, rallylydnad..... Seriös träning men med glimten i ögat och lite fika och skvaller där emellan. Hör av Er!!!! OBS! Kravet är att man står ut med Tyra, hon har sina idéer men är ju en snäll och fin hund fast man får tala om det för henne då och då. Ja så måste man stå ut med mig också - det kanske inte är lika lätt   .

Å så var det där med valpen, vill ha, men inte nu, Juli/Augusti känns som bra valptider. Jag och dottern har varit på vår resa med Syster/moster och A, företaget är i gång och förhoppningsvis börjar familjen vänja sig vid de nya rutinerna. Jag börjar kanske ha hittat rätt ras också, inget nytt - något jag velat lääänge, maken är väl inte riktigt på men inte helt emot heller. Det är något lagom stort, galet, vansinnigt och helt underbart fint. Och arbetande!!! Men inget bestämt, inget sagt.... kommer att gå många tåg. Ni såg ju vad min Grönishanvalp blev...

en Tyra

men en av mina facebookvänner, tillika dotter till världens bästa uppfödare, har satt igång träningen med sin lilla (kanske inte) valp och rapporterar ständigt om det på "fejjan". Det är ju inte utan att man blir sugen, och i brist på valp får ju tant Tyra duga. Och det gör hon, mer än nog.

Först lite svammel, gömma toarulle och sånt. När Tyra städat upp resterna efter den sönderslitna rullen åkte post it-lapparna och musmattan fram. Nej jag har inte lärt Tyra bokföring och kontorsarbete - dags för targetträning. Och den sitter sen sist, och sist var mycket länge sedan. All träning är tydligen inte färskvara i alla fall.

Så roligt det var, flyttade runt grejerna, skickade hit och dit. Nära och långt i från och Tyra prickade så gott som 100%. Lite lat var hon väl att hålla fast nosen men kom snabbt ihåg vad som gällde, hålla kvar.

Inte konstigt att man såg en tävlingsplan framför sig men då kom det där igen, minnet av långa väntetider, mindre intresserade barn och alla andra hundar. Nä jag får hitta en ny stjärna, har ju fått klartecken och tydligen ryms det några stycken här hemma. Så vem vet, kanske om ett år eller två då tävlar jag igen, men till dess så leker jag och Tyra med musmattan och post it-lapparna.

innan dottern förstod att man kan ta sovmorgon. Varje morgon under helgen har hon stigit upp före sju men idag, nu klockan 07:09 sover hon som en stock och verkar göra det än ett tag. Jag då? Ja maken skulle ju till jobbet, steg upp klockan sex i vanlig ordning och snäll som jag är stiger jag också upp och tar ut Tyra så att han ska slippa det med. Ligga kvar, och ta ut Tyra sen? Ni känner inte Tyra va?

Men vilken helg det har varit - helt underbar. Lugn, trevlig och inte allt för mycket godis. Den avslutades i går med en cykeltur, först sa maken att vi cyklat 8 km - mycket bra gjort av dottern som avverkade sträckan med glatt humör och endast en enda fikapaus (tänk att hon lyckades hitta ett öppet café), sen efter mätning visade det sig att vi endast hade cyklat 5 km men det var bra gjort ändå med tanke på att vi hamnade i snö och blåst mitt i allt.

Tyra fick sig lite träning och manikyr och så satte jag i gång med min egen träning. Har köpt gummiband med tillhörande DVD och i går packade jag upp det och satte igång - idag känner jag att det verkligen var dags att börja träna. Sen på kvällen såg jag åter igen "Älskling du är en tjockis" och satt där i soffan och njöt av känslan att det programmet kan då inte maken anmäla mig till   .

idag är det vardag och påsklov, så dottern ska jobba på "familjeföretaget" medan jag ska på ett möte med en konsult, vilken ska avgöra huruvida min affärsidé är så bärkraftig så att jag är berättigad till Starta eget-bidrag från Försäkringskassan - håll tummarna!

Önskar er en härlig vår-tisdag!

Ska tillägga att när jag nu avslutar detta, har dottern vaknat, stigit upp och satt sig vid datorn - precis som sin mamma   

Uppe med tuppen, eller rättare sagt, uppe med undulaterna. Lite cykelreparationer och tårtfix senare styrdes volvon söderut och mot farmor. Där väntade ett gäng småkusiner, deras mamma och pappa och så Farmor och Janne såklart. Mirja och Edit var i gång och lekte från första stund medan de två yngre kollade in läget lite försiktigt först - men sen släppte blygheten och det var full rulle.

Tyra fick sig flera härliga promenader och trivdes som fisken, trots uteblivna kattjakter   

Och är man hos Farmor så fikar man - det är visst lag på det   

Efter ännu mera lek, pyssel och bus blev vi bjudna på smaskig pizza och sen var det fyra trötta men mycket nöjda flickor som sa hejdå till varandra, nästa gång ses de i Stockholm.

Nej jag är inte klar än, köket och hallen kvar. Det kom en påsk emellan men till veckan blir det nya tag.

Och påsk, hur ska man fira den?

När jag var liten började morgonen med gömt påskägg fyllt med godis, åh så mycket godis det var. Det svämmade över och ägget var svårt att stänga - tror jag. Nu när jag tänker på mammas åsikter om barn och godis undrar jag om det var så, fast när jag tänker på mammas egen chokladkonsumtion så kanske jag minns rätt. Spelar ingen roll egentligen förutom att jag hade viss ångest inför godisköpet till dotterns ägg. Sen om det var väder (och det är det ju alltid) blev det skidtur till Kartnak (stavningen är kanske inte helt rätt) där pimplades det (pappa), åktes skidor på isen (mamma) klättrades i träd (Storebror) grillades korv (jag och storasyster). Sen skidtur hem igen och äggmålning. Vi målade med vattenfärger så när vi sen skulle äta äggen och skalade dem så fick även äggvitan en snygg blågråfärg - men åt gjorde vi och det var säkert de godaste äggen någonsin. Sen var påsken slut!

Sen kom en halvvuxen tid då man inte hade så mycket att säga till om. Modern hade tagit sin tillflykt till sydligare breddgrader och det var storasyster som hade makten. Då var de skoterturer, skoterturer och skoterturer och tro nu inte att allt är som på TV, ginstrande sol, vida fjäll och stenhård skare och skotrarna åker i fina karanvaner och kommer lugnt och säkert fram till målet. Nä i verkligheten innebär det mycket vatten, genomslag och spadar. fast man kan elda och grilla korv och den vanan fortsatte både jag och storasyster med,

Nu är jag väl riktigt vuxen och bestämmer själv. Och i år bestämde jag att det var läge för en hemmapåsk, vi skulle göra ingenting och om det var tråkigt, ja då får man väl göra någonting ungefär. Men på långfredagen kom ångesten lite krypande. Det här är ju ingen påsk. Var är bensinångorna, var är renskinnen, var är den nergrävda skotern????? Var är elden och korven????????? Men sen kom jag på - jag tycker ju inte ens om det där, ja korven då. Varför ha ångest över det så då blev påskafton som följer:

Lugn morgon, Påskharen levererade ett ägg med lagom mängd godis till dottern ( så lite så det inte blev magont men så mycket så att jag inte behövde jäkta med frukosten). Veckohandling (vet ni hur lugnt det är i affärerna på påskafton). Tårtbakning med dottern. Äggmålning, dock urblåsta ägg. Hockey med maken (tyvärr förlust men AIK har tydligen gjort en bra säsong i alla fall). Laga trerätters med dottern, laxtoast, fläskfilé/prinskorv och sallad/pulvermos (gissa vem som åt vad) och till sist ost och kex - allt enligt dotterns önskemål. Äta middag, se film och sen godnatt. En påskafton i min smak helt enkelt, kanske lite för lite korvgrillning, kanske.

Idag är det påskdagen och då blir det lantliv - kusinerna från Stockholm är på besök hos farmor och så fort vi ätit frukost och dekorerat tårtan så åker vi.

Ha en fortsatt skön påskhelg!

Min man har det så bra. Igår när han kom hem stod det två fallfärdiga garderober i hallen som två jättestora pikar om att det var dags att åka till tippen, hur skulle han annars få reda på det? Sen fick han sätta sig i bilen direkt efter middagen för att följa sin fru och shoppa trasor, klädställning och en skogarderob. Säkert precis vad han längtade efter då han cyklade hem efter jobbet.

Sen höll jag honom från att se dokumentärer, nyheter och andra betungande program på tv:n, för att jag skulle orka det sista, dvs stryka kökshanddukarna så att de är släta och fina i mitt nystädade linneskåp (ja tänk om kökshanddukepolisen kommer på inspektion) kände jag att fåniga realitysåpor var det enda rätta. Så maken fick slappna av till, först Familjen Annorlunda och sen Älskling du har blivit en tjockis (vedervärdigt program förresten, jag rent ut sagt skämdes å deltagarnas vägnar då deras gräl och vrede visades upp i tv på bästa sändningtid, för att inte tala om den sliskige experten).

Fast det är klart, lite synd om honom (maken alltså) är det ju. Han får ju inte vara med och städa. Men man kan ju inte få allt.

fick jag helt plötsligt. För nu är den klar, min ansökan om starta eget-bidrag till AF. Nu är det verkligt, det som tidigare har varit planer, drömmar och fantasier. Nu efter 17 år ska min dröm bli verklighet - så då är det väl bara att hoppas på att det går. Det ligger helt i mina händer nu. Usch så nervöst, men kul och inspirerande.

Blir det som jag vill kommer min framtid bestå av en mängd möten med trevliga människor och mysiga hundar, jag hoppas få vara en del av deras utveckling och kunna hjälpa dem dit de vill, oavsett vad. Jag hoppas också att det kommer att utvecklas till riktigt bra samarbete med de duktiga driftiga människor (kvinnor) jag har omkring mig i liknande branscher så att vi lyfter och hjälper varandra framåt.

Nu hoppas jag bara att handläggningstiden går fort så att vi får träffas snart på en kurs eller två!

/Lena