Tänk dig att du ska skaffa hund, du har valt ras, hittat en uppfödare, bestämt dig för kön och nu finns en kull vaplar med ett urval för dig att välja på. Hur väljer du?

Vi backar lite... varför i hela friden funderar jag på detta? Jo snart hoppas jag själv att få sitta i en valplåda, känna, mysa, testa och framför allt försöka välja den valp som passar bäst i hop med mig, Tyra och resten av familjen.... Sen följer jag en blogg, om ett valpköp och jag förundras över valet av valp och acceptansen av rädslor hos hunden. Visst tycker jag att man gör det bästa av den hund man har och anpassar sig till hunden (om det nu inte är orimligt) men då det gäller någon som har stor kunskap, följt kullen innan den ens var tillverkad och har alla möjligheter att välja då blir jag lite fundersam. Varför väljer man just den valpen man valt. Hur har du tänkt?

Åter: Det finns en myt: "ta den tuffaste valpen" och jag hoppas att ingen går på den myten längre. För den tuffaste valpen kanske inte är den bästa för just dig. är du en försiktig person, kanske inte ar större ambitioner än en trevlig sällskapshund som hänger med på dina skogsturer - ja då ska du nog inte titta efter den tuffaste, inte heller välja den blygaste. Då kanske du med din försiktighet drar ner valpen istället för att höja den och hjälpa den att bli självständig.

Hur ska man veta? Ja det är en djungel. Men det finns något vettigt, uppmana uppfödaren att valptesta kullen, då blir det lättare att tillsammans med testresultaten och uppfödarens kännedom om valparna och framförallt valpköparens ärlighet att hitta rätt hem till rätt valp och förhoppningsvis undvika att det dyker upp annonser om omplaceringar på blocket 18 månader senare då man helt plötsligt har tidsbrist och har en hund som kräver mycket mental träning. (hört det förr?)

Vad ska jag ha då? ja vi är en familj som ändrar struktur varannan vecka, det kan verka underligt för en hund, det märks bla på Tyra - det tar henne ett tag innan lill-hussarna räknas in i flocken då de har varit borta en vecka. Vi har en femåring som vill vara snäll med hundar men det kan tyvärr ibland bli lite galet. Vi har en Tyra som är väldigt nogräknad när det gäller nya kompisar (ja om de inte är mopsar då) och vi har framförallt JAG som vill ha en hund att ställa ut, träna bruks och lydnad.

Jag vill ha en social hund, som ska älska sin familj och tycka om alla andra männsikor. Hon bör vara tydlig i sina signaler och läsa signaler på ett bra sätt för att underlätta i umgänget med Tyra. Hon bör ha rejäl social kamp och får inte vara nervös. Och sen vet jag ju att hon kommer att vara söt som socker :o)

Vad tycker ni? Skriv gärna en kommentar.