Ibland blir det helt enkelt inte bra. Dagens träning var ett sådant exempel. Tyra var taggad när jag bytte om, när hon fick vänta på att jag satte ut rutan, när hon gick och kissade. Sen medan jag stoppad undan kopplet sprang hon helt perfekt in i rutan helt på eget initiativ. Underbara underbara Tyra. Självklart blev det en massa beröm och sedan hade Tyra tränat färdigt. Då skulle hon leka, äta snö, rulla i snön alldeles ensam - matte kunde gott springa i rutan själv var det som om hon tyckte.

Först försöker man ju motivera, ja men matte är ju mycket trevligare att vara med en en snöhög, sen nonchalerade jag henne och när jag till slut känner att ilskan är nära att bubbla upp inser jag att nu är det dags att bryta. Detta var inte vår dag, inte vår stund. Så vi gick in igen.

Vad den ständigt arbets- och sammarbetsvilliga Tyra fick för sig idag har jag ingen aning om men det blev ganska mycket lydnad igår (hann med ett pass på kvällen också) och vem vet kanske det räckte, att hon helt inte orkade, för hon har ju världens längsta "förlöp" eller ska jag kalla det PMS :)och då brukar hon uppvisa underliga beteenden. Sen kanske jag utstrålade något negativt, för hon är ju även den absolut mest signalkänsliga hund jag någonsin stött på och ska jag vara alldeles ärlig är jag själv inte på topp idag och skulle hellre än något annat krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet.

Ja ikväll får hon sträcka ut i en härlig löprunda (ja jag menar fortfarande att husse och Tyra tycker det är härligt, jag själv är kanske av en annan åsikt) och i morgon kommer L&L till byn och då ska vi träna igen. Då får vi hoppas att Tyra är lite mer sugen på att jobba ihop med matte.