Bearbetar en artikel om den svenska grundskolans individuella utvecklingsplaner, där det mot alla regler och riktlinjer kommer fram att de flesta upprättade utvecklingsplanerna strävar mot en likriktad monokulturell (svensk) normalitet, vilken överensstämmer då med den ansvarige lärarens (skolans, omgivningens) norm. Detta ser jag som skrämmande, då skolan ska avregleras men barnen regleras ännu mer.

Jag tycker att tanken är god, var och en ska få utvecklas så som en individ, det ska vara ok att vara som man är och tycka och tänka som man vill. Tyvärr verkar det inte fungera i realiteten. Vi ska vara NORMALA - och vem bestämmer vad som är normalt?

Sen löste jag ett korsord i morse, ordet i lilla rutan var "ALLDAGLIG" svaret var, ja just det: "NORMAL"

Jag kan garantera att från och med nästa läsår då min dotter får sin individuella utvecklingsplan, då kommer den noga och kritiskt granskas av hennes i ämnet pålästa moder - för min dotter ska inte vara normal om hon inte väljer det själv.