allt är ju relativt.

Fick sent i går kväll reda på en förändring i dotterns skola som påverkar henne avsevärt och jag som den rättsbevakande hönsmamma jag är gick ju i taket nästan bokstavligt. Förändringen träder i kraft redan idag, dvs barnen hinner inte på något sätt att förbereda sig på detta. Och detta är en förändring som är, som jag ser det, inte helt nödvändig utan problemet som uppstått på skolan hade kunnat lösas på ett enklare sätt.

Vånda vånda vånda, hur ska vi förbereda dottern på detta, får jag henne till skolan, hur många dramatiska utbrott får jag vara med om, hur ska jag kunna trösta. Nej jag har inte sovit gott i natt heller.

Dottern vaknade, lite mysigt morgontrött och kröp ner i soffan under täcket. Hur ska jag med gott samvete förstöra denna prinsessas morgon, dag, vecka, termin???? Vid frukosten försöker jag lugnt och sakligt förklara händelsen utan att skuldbelägga skolan (fast jag hade lust) och när jag är klar och beredd med hushållsrullen och stora famnen utbrister dottern

"DET ÄR JU KUL!!!"

ja ja jaaaa