Nej då detta är inte ett religiöst inlägg, utan en fundering över hur felfria vi alla inte är. För det är vi ju inte, ingen av oss.

En blogg är för många ett ställe att "skriva av sig" - läs: spy galla över sina medmänniskors förehavanden. Av någon anledning verkar det vara helt legalt att i sin blogg smutskasta, nedgöra och ondgöra sig över vem som helst och hur som helst. Kanske för att man är lite anonym, för att ingen "kan komma åt en", elaka motkommentarer möts ofta med "det är min blogg, jag skriver vad jag vill, vill du inte läsa så låt bli..." Kan man verkligen bete sig hur som helst och sen svära sig fri bara för att det är i en blogg?

Visst, jag retar mig på saker, ständigt och jämt. Jag delar inte alltid mina vänners åsikter och kan tycka att de handlar fel. Och när man blir riktigt upprörd eller irriterad, åhh så skönt det skulle vara att skriva allt här i bloggen, att få ut det men samtidigt slippa säga det direkt. Men hur mycket vän är jag då? Antingen är man ärlig eller så håller man käft - anser jag.

Sen är jag medveten om att det finns de som stör sig på mig och det jag gör - "alla är vi puckon" som Morgan Alling så klokt uttryckte det. Och jag är tacksam att jag ännu inte hängts ut för alls beskådan på Internet - hoppas jag, kan ju ha missat det.

Så där nu har jag "skrivit av mig" för innerst inne i min hjärna vet jag ju vad jag egentligen hade velat skriva men jag håller käft denna gång, en dag kanske det kommer ut - då blir det direkt till den* berörda och inte här i bloggen och inte inför er andra.

* Den = alla vars åsikter och handlingar jag retar mig på