Kommer i håg en sommar, jobbade på ett café i en västkustsk småstad tillsammans med en av världens bästa kollegor. Varken mitt eller Beas humör var på topp, kommer ärligt inte ihåg varför, kan ha varit olycklig kärlek, för lite pengar, någon grinig kund eller en "gurkfralla med gurkorna åt fel håll" men hur som helst så krävdes det en insats. Räkor (ja då kunde jag fortfarande äta skaldjur), vitt vin och en balkong i kvällssolen och en massa depp-snack, kommer du i håg det Bea? Sen var allt ok igen och vi mötte kunderna med ett glatt leende och gjorde frallor och köttbullemackor för brinnande livet.

Idag kan det bli ett maratonsamtal med @ (hade ett nyss), långfika på stan med Anna-Carin eller varför inte en frossarkväll i soffan med en massa chips.

För ibland behövs det, att gräva ner sig i eländet för att inse att det är nog inte så illa, att det kanske är ganska vanligt och går att ställa till rätta.

Som nu precis, slängde ur mig det senaste irriationsmomentet, @ suckade samstämmigt och kom med en liten anekdot ur hennes liv, samt att det utvecklade sig ganska ok ändå... så det lär väl bli bra här också. Det brukar ju det i slutändan.... men jag kanske ska köpa en påse chips för säkerhets skull.