Igår fick vi verkligen beviset på att våra ansträngningar har lönat sig. Dottern hämtades från skolan och Tyra var med. På hemvägen möter vi en hund, en hund som ansåg att  det mesta skulle försvinna från jordens yta och hålla sig borta, oavsett det var bilar, hundar eller vad som helst. Denna i mina ögon totalstressade stackars vovve gjorde sk utfall (gillar egentligen inte det uttrycket om jag ska vara ärlig) som Tyra inte ens varit i närheten av att prestera - och då kan ni som sett Tyra i action få en uppfattning om situationen.

Godis fram och beröm och lockande och Tyra gick så fint med fullt fokus på godishanden och svansen glatt viftandes på en lagom nivå. För ett år sedan hade hon aldrig klarat av att bortse från den andra hundens uppförande och ansett sig tvungen att säga ifrån - nu kunde hon, med viss hjälp slappna av och lugnt möta den andra hunden.

Sen en liten fundering. Den andra hunden fick en rejäl åthutning av sin ägare och då menar jag rejäl, det var hårda tag i kinderna och paragraferna haglade högt, hårt och länge. Tyra blev lockad med godis och uppmuntrande rop. Nu till funderingen, vilken av hundarna fick mest positiva upplevelser av att möta en annan hund? och vad förväntar sig de nästa gång? Och hur kommer deras förväntningar spegla sig i deras beteende?

Men hur det än är så är jag stolt över mig, maken och såklart Tyramyra.