Låter det ok? Nä jag misstänker att ingen av er som läser min blogg tycker det.

Att bruka våld mot någon är fel, ALLTID fel. Vi har lagar som reglerar detta och oavset vad man tycker om de lagar vi har så är inte våld rätt. Sen visst kan man känna att man skulle vilja göra ett eller annat med vissa men det är inte rätt för det.

Men i vissa kretsar är det rätt, där får man visst göra hur man vill. Man behöver inte ta det minsta hänsyn till vad den utsatte anser om saken. Nä "var och en bestämmer själv" verkar avar den allmänna åsikten i frågan. Där får man kränka, hota och trycka ner precis så mycket man vill och ingen ska få ha en åsikt om det. Där handlar det om att lära sig "respekt" inte om att respektera. Där handlar det om "vem som bestämmer" inte om samarbete. Där handlar det om "veta sin plats" istället för att få ta plats. I vilket land är det så här undrar ni säkert och ja ni... det är här och överallt, det är i HUNDVÄRLDEN!

Det är för många helt ok att lägga omkull en hund, hålla den nere till den "ger upp". Då anser man sig ha satt "fasta regler" för sin hund, man menar att hunden blir trygg då den vet vad som gäller. Men vad är det som egentligen gäller? Hunden gör något den inte får, tex ett utfall mot en annan hund, till detta utfall finns en orsak, vilken det är lämnar vi just nu för det gör den som lägger omkull hunden också. Då tar ägaren (eller någon duktig förståsigpåare som sett på TV) tag i hunden milt eller omilt och lägger ner hunden på sida alternativt rygg och simulerar bett på mage, bröstkorg och strupe. I hundens huvud händer följande samtidigt:

"Oj en hund, den får inte komma nära bäst jag säger åt den att sticka" - och så kommer utfallet.

"Nej nu flyger husse/matte/den främmande människan på mig och hotar att döda mig"

Här har nu hunden två val

1. Försvara sig, just i det här läget när den redan ligger ner är det för sent, men den kanske gör ett försök och morrar, hugger och följden blir att den trycks ner mer och nästa steg blir då att...

2. Dö, hunden ger upp, "ja ja döda mig då, jag kan inget göra"

Tillbaka till människovärlden: Vi är så lyckliga för vår hund har "gett upp", den ser oss som ledare och vi har minsann lärt hunden vem som bestämmer.

Kanske inte nästa gång men kanske då nästa eller någon månad senare då har hunden bestämt sig, Nu ska jag inte dö jag ska försvara mig, hunden vet att när det kommer en hund så finns risken att matte/husse/konstig främmande människa hoppar på den och hunden är beredd...

Så om man ska uppfostra sin hund på hundars vis... se det åtminstone ur hundarnas perspektiv!

som vi ständigt ska ha för att "vi har det så bra" står mig upp i halsen.

Har man ont i tån ska man minsann veta att det finns de som har ont i hela foten, har man inte råd att gå på bio ska man minsann veta att det finns de som inte har pengar till mat osv...

Facebook kryllar av "dåligt samvete uppmaningar", "Har du ett hjärta så gillar du det här" och liknande uppmaningar kan man rätt så ofta läsa på vad som är påhittade amerikanska snyfthistorier, ofta med en religiös underton. Huruvida jag är hjärtlös eller ej om jag inte trycker på GILLA vet jag inte, men skulle det inte vara bättre att gå ut i verkliga livet och göra något vettigt i stället. Jag hjälper andra mer på det sättet. En i min närhet fick sig runt skallen för att hen (aj nu använde jag ju det där ordet) vill öka sin inkomst. Man skulle minsann inte tänka på pengar. Hen som är egenföretagare skulle i och med att inkomsten ökades öka antalet arbetstillfällen, öka skatteintäkterna till staten och öka flera personers inkomster så att de kan handla mer, produktionen ökar, fler arbetstillfällen skapas..... men nääää inte ska man bara tänka på pengar.

En annan i bekantskapskretsen kämpar med tanken om det är ok att vara hemma, de har de ekonomiska förutsättningarna, familjen skulle bara må bättre av det och staten skulle belastas mindre (fritids osv). Men där är det det omvända, vad ska "folk" säga, säga upp sig från ett fast jobb, det kan man väl ändå inte göra?

Sluta bry er om vad andra tycker, man ska lyssna på råd (alltid lär man sig något) men låt igen annan bestämma vad som är rätt för just DIG! Det vet bara du!!!

Vaknade helt klart på fel sida idag, trots blå himmel och skinande sol, glatt barn och snälla hundar. Det är bara så att jag är irriterad och det irriterar mig. Jag är så irriterad på bristen av egenansvar, att vuxna människor inte kan inse att det faktiskt är de själva som får ta ansvar för sitt eget liv och kan inte lägga över det på andra. Sen kan man behöva hjälp, och det är absolut inget fel i det - men sitt och inte och förvänta er att omvärlden ska lösa era problem om ni inte ens försöker själv.

Det finns ingen genväg genom livet - var och en ansvarar för sin egen lycka och man får arbeta för den - hårt.

Det är underbart roligt att ha hund. Man får vänskap, glädje, trygghet, värme och så mycket mer från sin hund. Arbetar man med sin hund, oavsett med vad, så får man tillfredsställelsen med att lyckas och blir varm i hjärtat över att se hur glad man gör någon annan, dvs sin hund.

En hund är ett ypperligt sällskap, en otroligt bra barnuppfostrare och en magnet som drar till sig ett socialt liv som inget annat.

MEN alla gillar inte hundar, en del gillar hundar men inte alla hundar och inte alla hundägare. Det finns de som gärna skulle tycka om hundar men som är livrädda för dem. Finns hundägare som inte gillar andra hundar (eller deras ägare). Varför då? Jo för det finns en klick hundägare som anser att de minsann har rätt att ta lika mycket plats här i världen som alla andra, och gärna lite extra plats. De tycker att deras hund har rätt att vara lös, att deras hund minsann har rätt att skita var som helst och de vet minsann att deras hund inte är farlig så varför ska de bry sig i vad andra tycker.

Att såna här människor finns, ja det får man väl kanske acceptera. Det är ju inte bara hundägare. Det hade kunnat vara föräldrar, vars barn aaaaldriiig gör något, eller en granne som anser att de minsann har rätt att skaka sina mattor på balkongen för de betalar minsann hyra osv.

Det jag reagerar mest på är de finurliga (hm) lösningar som en del hittar på för att komma från problemet. För en tid sedan kom "kampanjen" Gula Bandet. Jag skulle alltså genom att markera min hund med något gult (koppel, halsband, sjal osv) visa omvärlden att man fick inte släppa fram sin hund till min, inte låta sina barn klappa min hund osv. Låter väl bra, eller???Men om den mötande inte vet vad gula bandet är för något och bara tycker att jag har ett snyggt koppel, den mötande släpper fram sin hund, min hund biter den mötandes hund.... vem är skyldig??? (Jo jag enligt lagen men invaggas jag inte i någon falsk säkerhet där???) Vore det inte bättre att folk lät andras hundar vara? Eller att jag har mål i mun att säga ifrån?

Och det senaste, "lär hunden att sätta sig när du tar dig för bröstet" Varför det? Jo för så "brukar" hundrädda reagera då det kommer fram en hund till dem?????? Alltså tänkte man så att, om jag lär min hund att sitta när någon tar sig för bröstet så är det fritt fram för mig att ha min hund lös hur som helst och skulle en eventuell hundrädd INTE ta sig för bröstet då min hund rusar fram får den hundrädde skylla sig själv? Eller hur tänkte de?

Det är underbart roligt att ha hund, men har man hund har men ett ansvar, inte bara gentemot hunden utan också mot omvärlden. Bara för att jag gillar hundar så gör inte alla andra det och det är MIN skyldighet att acceptera, respektera och rätta mig efter detta.

Jag stiger upp klockan sex på vardagarna, drar på mig de kläder som ligger närmast, hugger ett par bajspåsar och tar lille Plutt på en promenad. När han gjort sitt och jag vaknat så är det Tyras tur. Tyra är snabb, hon gör det hon ska och sen är det järnet in - till maten!

Lugna morgnar helt enkelt, men nu har det ändrat sig. För nu mer går Tyra ett mini-MH (ett mentaltest för den oinvigde) varje morgon. Vi har en granne som är en väldigt förståndig person, i alla fall då det kommer till kläder. Denne granne vill inte frysa så på vintern är det rånarluva som gäller. Denne granne är även väldigt sparsam med naturen så det cyklas också - med hjälm på huvudet så klart. Måste erkännas att Tyra reageratpå kombinationen rånarluva + cykelhjälm och tyckt att såna skummisar ska inte smyga i våra trappor. Dock har hon hälsat på nämnda granne, åkt hiss med densamme och tyckt att grannen är en värdig medlem av huset - då rånarluva och hjälmen inte är med.

Men nu har grannen fått för sig att Tyra ska man inte möta (vet inte varför, kanske för att hon inte ska lägga upp ett Tyra-skall och väcka övriga grannar... jag vet inte) så nu är det "undvika schäfern men samtidigt vara så nära som möjligt" som gäller.

Grannen åker till jobbet samma tid som jag och Tyra återvänder från morgonturen... så när vi kommer in i porten så kan man se en skugga uppe i trappen, eller ett hjälmförsett huvud titta fram och tillbaka bakom ett hörn, nån som hoppar ut genom sin dörr och in igen och ut igen och in igen...... tror ni bruksschäfertyra med väl utvecklad jaktinstinkt och social kamp är oberörd??? Näääääääää Hon tycker ju det är skitkul och kan ju inte bärga sig att komma in så hon får leta "trumgubben".

Utfärdar en varning om Paula läser detta... detta är inte det minsta cyniskt, elakt eller pessimistiskt. Det kan till och med andas en hel del positivitet och rosenskimmer... Nu är du varnad i alla fall.

Det kanske beror på att det börjar likna vår ute, det har varit soligt i flera veckor förutom en natts undantag då det ösregnade och i och med det massor av snö försvann. Det kanske beror på att omgivningen verkar må bättre och bättre eller på beslut som fattas i min närhet. Eller så är det tack vare alla underbara människor jag omger mig med varje dag på mitt arbete, eller arbetet i sig - jag får ju göra precis det jag vill, när jag vill och hur jag vill.

Ja jag vet inte men jag känner mig inspirerad och positiv till framtiden. Det går verkligen upp och ner - förra veckan ville jag bara gräva ner mig, skita i allt och alla och låta allt bara falla som korthus över mig men efter fredagen som bjöd på en rad positiva händelser  och efter en helg som både varit rolig och vilsam är jag redo att fronta problemen och njuta av det positiva.

Vadå ge upp??? Äh har jag väl aldrig tänkt! Nu kör vi!!!!!

Nu är det vår, och det som göms i snö kommer upp i tö, likadant varje år, och nu är den här igen: HUNDBAJSDEBATTEN!

Insändare i tidningar, klagande söndagsflanörer och ilskna mammor på Facebook som vill kasta bajsblöjor på hundägare.

För tydligen är det ett stort problem med att barn trampar, leker i och äter hundbajs? Har själv inte upplevt det men jag kanske är lyckligt förskonad däremot har jag sett något annat.

Barn som promenerar bredvid barnvagnarna (kanske de som riskerar att trampa i hundbajset) precis i höjd med bilarnas avgaser, barn i fina färgglada kläder från de billiga varuhusen (ja jag erkänner ja har inte haft råd att köpa något dyrare jag heller), men kläder som vi vet ofta är fulla av gifter, barn som sticks till en klubba full av färgämnen, smakämnen och andra underliga E-nummer för att mamma (det är oftast mammorna) ska få titta i affärerna i lugn och ro, barn som intar sin lunch på MC Donalds, pommesfrites dränkta i salt, läsk, hamburgare..... Har barnet tur kan det få en banan till mellis men eftersom mamma vll ta en latte med vänninan på café så åker "efterrättsburken" upp och in åker ännu mer smakförstärkt processad mat i den lillas mun. Klart det blir grisigt, då torkas munnen (och tungan åker säkert ut lite) med en parfymerad, behandlad våtservett.

Hemma lagas det mat, färdiga köttbullar, fryst lasagne (och jag lovar hästköttet är nog minsta faran i lasagnen) eller något annat snabbt för barnet ska ju fort i säng så mamman sin får välbehövliga egentid. Barnet badas och tvättas i den häftiga tvålen från flaskan som har bilder från senaste Disneyfilmen, varför bry sig om vad det innehåller, han/hon ville så gärna ha just den. Sen bäddas det lilla hjärtegrynet ner i lakan som tvättats i en uppsjö av parfymer som luktar äppelblom, havsbris eller vanilj.

När man tänker efter så är nog lite hundbajs ganska harmlöst.

Nej alla föräldrar gör inte så här, men alla lämnar inte hundbajs heller.....

de bara var borta. De var i kameran - på minneskortet, då jag tittade på dem, fina bilder på barn, hundar, snö och sol. Och nu är de puts väck   

Påsken har varit helt ljuvlig, vädret underbart, maten jättegod och jag har varit ledig - det bästa är att det är en dag kvar!

Långfredag ägnades åt handling, lite städning och promenad (under tvång för dottern), påskafton lite mer handling, ingen städning men däremot tvätt och en jättelång promenad som dottern slapp följa med på. Idag påskdagen har vi varit hos svärmor, varit i skogen, njutit av solen, dottern har lekt i snön, hundarna lekt i snön och maken fotograferat - ja de där bilderna jag tänkte visa er.

Sen blev det katt- och kalvmys i stallet och kontroll av hönsen, som avslutning av besöket blev det sedvanlig fika. Finns ingenstans jag fikar så mycket som hos min svärmor... skulle vara hos Anna-Carin då   .

Hemma blev det uppvärmning av gårdagens rester och slappande - hundarna är mer än lovligt trötta. Peppe hade fullt sjå att hålla reda på mig och dottern som hade parkerat oss i en snöglänta och maken och Tyra som vandrade runt i jakt på fina motiv.... som ändå inte finns kvar. Den lilla krulltotten sprang som en tätting mellan oss i djupsnön så jag funderar allvarligt om det inte blir en del rapport med  honom.

Nu är barnet i badet och sen blir det lite TV, söndagsslöande och den underbara upptäkten att morgondagen är en ledig dag även den (i allfall till 19:45).

Glad Påsk!