Peppe kan låta, och låta högt. Peppe har mycket svårt att koppla av utan det ska hända saker hela tiden, roliga saker, fartfyllda saker och så ska livet vara ett ständigt godisregn, annars låter Peppe - HÖGT!

Idag hade jag ett nytt upplägg för arbetsdagen.

1. Promenad med dotter till skolan

2. Promenad till bussen

3. Busstur

4. Promenad från buss till jobb

(så långt som vanligt)

5. 45 minuters lydnadsträning (inkl lek, vila och kisspaus) med stenhård fokus, lugn belöning (förutom lekstunden) och ökande nivå allt eftersom Peppe blev allt mer fokuserad och samlad.

6. Kontorsjobb men med fokus på att liten Plutt skulle vila - dvs hundträning.

7. Besök av lika gammal valp - och nu uppförde sig Peppe jämförelsevis jättebra, ja ett och annat skall men hanterbart och uthärdligt.

8. Sen slocknade liten valp och sover än....

I kväll blir det någon form av aktivitet och sen hoppas jag på en lugn och skön fredagkväll.

Det är grejen, det. Att klicka för (belöna) frivilliga beteenden hos hunden. Allra bäst om man lyckas fånga dessa beteenden "bara så där", dvs inte i en träningssituation där hunden förväntar sig att bli belönad.

Du kan tex klicka om hunden går till sin bädd under middagen, lägger sig nedanför soffan istället för i den. Inte skäller då det ringer på dörren osv osv. Här är det ju toppenbra att börja med beteenden som hunden har väldigt lätt för att göra, det som ligger naturligt för hunden.

Så det är bara att ladda med godis i fickan och klickern i handen och sätta igång, men det kan ju vara bra att lista de vanligaste beteenden hos hunden.

Peppes lista:

Skälla när han har tråkigt

Hoppa på husse efter morgonpromenaden

Slita sönder leksaker och sprida innehållet på mattan

Kissa på VARTENDA träd

Bita när han ska mysa

Äta upp diverse onödiga saker som CD-skivor, tennisbollar,matskålar, koppel, hårtorkar,väggar...

Undra vilket jag ska börja med?   

och det borde jag vara stolt över. Jag har utbildats under två år, varit verksam i 17 år och ett stort antal hundar och hundägare har passerat genom åren. Jag har studerat nya rön som kommit, förkastat en hel del men även tagit vissa rakt till hjärtat, tex klickerträningen och shejping (ja jag vet det är en försvenskad stavning).

Men ibland skäms jag lite, för jag har så många "kollegor" där ute som gärna är "hundinstruktör" både med och utan utbildning men som agerar så att man allvarligt funderar på att sluta dricka kaffe pga av alla gånger man satt det i vrångstrupen. På något sätt är allt ok bara man är "hundinstruktör".

Vi är inga allvetande gudar, vi gör fel, vi  har brister och vi ALLA har massor att lära oss. Jag lär mig nya saker hela tiden, av mina hundar, mina kursdeltagare, proffs och andra "hundinstruktörer".

Nu tänker jag inte rabbla upp allt jag hört och sett men jag vädjar till DIG som får "goda råd". Tänk en gång till och tänk:

Känns det här ok?

Skadar det här min hund?

Vad är det egentligen jag gör?

Vad gör jag på hundspråket?

Skulle jag utsätta min bästa vän för det här?

Är det fortfarande ok efter alla frågor - ja då är det nog det. Jag vet ju inte vad det handlar om men du skadar i alla fall inte din hund. Hjälper det däremot inte, ja men fråga någon annan, eller fråga samma person igen.

För när jag lär in något med mina hundar kanske inte första metoden funkar, då får jag till en annan, eller en tredje osv..... Helt ok, så länge det är schysst mot hunden.

Så bara för att man är hundinstruktör så har man inte alltid rätt!

Just nu känns det lite gnälligt - borde inte det men det är en sån dag.

Jag är trött, tröttare än tröttast - vill bara sova men kan inte göra det, för många måsten. Främst hemsidan som inte fungerar.

Jag är snuvig och risig, men inte så mycket så att jag med gott samvete kan krypa ner under täcket och säga att jag är sjuk.

Hundarna är knäppa - vilodag för dem igår, gissa läget idag! Nu är det full fart här hemma. En understimulerad hund går väl an, den vandrar och har man otur så piper den. Två stycken däremot, de gör gemensam sak av tristessen och så är de i gång.

Har för mycket att göra, och nog skulle väl tiden räcka till om man fick avsluta något någongång och lägga det i från sig. Men som det är nu blir det lite här och lite där. I går fick jag i alla fall tid att laminera ca 50 rallylydnadsskyltar (går inte fort) och göra i ordning en "tävlingspärm" med anvisningar och regler som kursdektagare kan kolla i om de funderar över ett moments utförande eller dylikt. Känns bra - nu är det gjort i alla fall.

En annan bra sak är att hemmet har hållts i relativt bra skick denna vecka så städningen i morgon bör gå som en dans. Och på fredag kommer det besök från Pajala till lokalen, en trevlig och duktig tjej som ska hålla kurser för mig i vår.

Så när man sätter sig ner och tänker efter så är det ganska ok, men jag skulle ju gnälla så då får jag gnälla lte till över snuvan då....

Det är väl kanske det här som är företagandets baksida.

Kom hem halv tio på kvällen och så ska man varva ner. Är trött och längtar efter att få lägga mig men det kryper i kroppen. Två kurser sitter kvar i kroppen och måste ut innan jag kan somna.

Varför kan folk inte gå kurser på morgnarna i stället?

Familjen har lagt sig, valpen tycker att jag ska göra lika så - kan inte förstå varför jag sitter uppe och protesterar högljutt. Normalt är jag ju nästan före 9åringen i säng.

Sen är jag upprörd. Eller less - får man tycka illa om barn? I min värld ska man skylla barns tillkortakommanden på de vuxna men när ett barn aldrig upphör att vara elakt - får man inte bli less åtminstone.

Fast egentligen är det väl mest synd om det här barnet. Som inte får lära sig hur man uppför sig, hur man är en bra kompis och att man retar inte andra.

Fast så kan jag inte tänka just nu - nu är jag bara less och ledsen, för att min lilla flicka var ledsen i kväll och jag inte kan skydda henne mot världens alla orättvisor. Fast det känns ju ganska lägligt att det är utvecklingssamtal på torsdag. Det är ju också en grej.... vi fick hem dotterns omdömen. Fina rakt igenom men inte ett enda ord angående den sociala kompetensen. Varför inte? Det är ju nog så viktigt om man ska klara sig i dagens samhälle. Och de som inte har den per automatik - de behöver hjälp. För det går inte att komma ifrån, det spelar ingen roll hur bra du är i matte, kan du inte tala för dig, marknadsföra dig så får du det svårt att få ett jobb.

Kan du inte visa en social sida kommer alltid någon titta snett på dig - hemskt eller hur, men än värre för de som aldrig får chansen att lära sig - de är inte det minsta hjälpta över att världen BORDE vara på ett annat sätt.

Nä nu fladdrar jag i väg- kanske bäst att sova ändå.

Julplanerna är gjorda och det blev enkelt.

Dagen före julafton - Farmor

Julafton - hemma, ALLA är välkomna men meddela torsdagen före julafton ifall ni tänker komma.

Juldagen - har vi bjudit in oss på middag hos Bella och Tore

Annandagen - vila!

Men att komma fram till detta var inte så lätt. Det finns så många alternativ  och så många man vill vara med och kanske känner att man måste ta hänsyn till. Och när familjer inte ser ut som familjer gjorde förr - när man hittade på julen. Då blir det inte särskilt lätt.

Men tänk så finurligt, jag råkade kika i en almanacka och då såg jag att året faktiskt har 365 dagar (366 dagar ibland om man har tur) dvs 365! dagar då man kan umgås, träffas och ha trevligt. Och SÅ stor familj har inte jag så att dagarna inte räcker till - lite mycket jobb kanske men det har jag ju löst med att tvinga vissa delar av familjen att gå kurser så då får jag ju träffa dem i alla fall.

Så snälla ha inte dåligt samvete om ni inte hinner åka till mormor, farmor, faster, kusinen, kusinens mosters ingifta mans barnbarn och allt vad det kan tänkas vara, just på julafton. Året har 365 dagar och är det någon gång man ska ta det lugnt och rå om sig själv så är det väl just på julen.

Förresten ni har väl en VIT-jul hos er!

En helledig helg, den sista på länge.

Fredag - då skulle det städas (och hur det gick, det vet ni)

Lördagen började med stora ambitioner om städning och sen ett massivt frossande i godsaker, god mat och vin...

Så smällde det till, bokstavligen. En smäll ( ja det smäller i huvudet) och jag var däckad - MIGRÄN!

Akututryckning till apoteket - varför är medicinen alltid slut när man behöver den?

Tryckte i mig triptaner i massor och kämpade mig genom Röda Korset, helghandling och lördagsfika på COOP. Hemma började det släppa men vinet vågade jag mig inte på, gomaten ville jag inte riskera att återse i mer flytande och mer illaluktande form så det blev enklare mat och julmust i stället. Nu förvandlade maken den enklaste maten till en festmåltid och allt fick stanna kvar så det blev riktigt trevlig i alla fall.

och nej ingen städning...

Söndag, då var en efterlängtad tur till Farmor planerad. En 9 åring skulle uppvaktas och jag hade storslagna planer på spår med Peppe. Tyra som varit krasslig vågade vi inte utmana för mycket (allergisk reaktion på oljebehandlade tuggben vet vi nu) så blev det en skogpromenad så att de bara fick vara hundar. Jag och maken fick lite avstånd mellan varandra och Tyra tog självklart tillfället i akt och körde några frivilliga rapportskick, lille Plutt som förövrigt firar 9 månader idag, hakade på och sprang egna skick för allra första gången. Vilken målmedvetenhet - trots att han mötte Tyra på halva sträckan så gav han henne inte ens en blick utan fortsatte till mig precis som han skulle, det är mattes prins det.

Fika och så hem. Då satte städivern i gång och det blev i alla fall acceptabelt här hemma. Mattor har lagts in, och jag känner mig jättemodig. Men de går ju att tvätta om det skule hända en olycka.

I kväll fick jag min gomat - makens Pizza och mitt vin. Byggde sen en hästhage av ätpinnar och dottern var mycket nöjd med resultatet.

Och så avslutar jag helgen och ser fram emot en ny spännande vecka.

och inte har jag städat.

Fredagar är min stora städardag, då 13:30 hemmet ska vara skinande rent och den rena tvätten ska ligga snyggt vikt på sina hyllor och jag kan hämta hem dottern för mysig kvalitetstid tillsammans.

I går kantades förmiddagen av "måsten", ett samtal här, ett mail där, en hund skulle ut och en kompis ringas (var väl inget måste men genererade i tre kursanmälningar och framförallt en mycket trevlig pratstund.)

och sen kom maken hem på lunch. Allt jag hade lyckats prestera var en bunt ren ovikt och lätt fuktig tvätt.

Ja men skam den som ger sig och jag gav mig på badrummet (tänkte börja där det är som värst), städade, skurade och fejade samtidigt som systerdottern satt i köket och pluggade under mig stenhårda bevakning, hon ber nog knappast moster om hjälp igen. 13:20 får jag panik - dottern ska hämtas och inte ens badrummet var klart.

Hämtar hem dottern, gör klart badrummet och sen är det bara att börja med middagen (då har jag även rastat ett antal hundar, fixat mellis och fördjupat mig i muskeluppbyggnad).

Maken kommer hem och frågar lite försynt: "Har du städat? För i så fall har Peppe varit väldigt elak mot dig"

Tittar på hundhåret, resterna av de sönderslitna hundleksakerna, den demolerade fårskinnsfällen, dammet, skräpet, alla halvtorra kläder och suckar.

Gissa vad jag ska göra idag!