Efter veckor (7-dagars) av arbete, hem, små och stora bekymmer, förkylningar och absolut ingen vila så kom den äntligen. Den där helgen då vi bara kunde göra det vi absolut ville, helgen då vi kunde lägga bort ALLA måsten och bara vara lediga, göra det som föll oss in eller inte göra något överhuvudtaget.

Vad gör man då?

Fredagkväll tog vi en promenad till konsum, hyrde film och köpte lite gott. Filmen var inte bra, men vad gjorde det? Då kunde jag sova en stund i stället. Efter den var det en film på TV och den däremot var jättebra så då var jag vaken.

Lördag åkte vi till Farmor (svärmor) för att krama kor och pussa kaniner. Hundarna fick tokrusa i snön och dottern tillfredsställa denna vårs semmelbehov. På kvällen var det Melodifestival och maken bar in vindunken så jag kunde fylla på vid behov   . Sen Gay-galan och här måste jag lyfta en sak som jag undrar över. Alla ni som förfasade er och gjorde er lustiga över Yohios stil i melodifestivalen förra veckan och sen tyckte det var så rörande med gay-galan och då kanske framför allt Jonas Gardell? Inget illa om Jonas Gardell men varför håna en smart, modig 17!! årig kille som vågar göra det han tror på och till råga på allt tjänar snuskigt mycket pengar på det? Jonas har förmedlat något viktigt men inte kommer han göra en Beckham och skänka bort sina pengar till beövande... Yohio är en förebild för många barn och ungdomar, han lär dem att tro på sina drömmar, satsa på det man vill och framför allt VARA den man vill. Men det är klart, det är lite mer PK att gilla Gay-galan än melodifestivalen..... om man är straight vill säga   .

I dag söndag gjordes veckohandlingen, LCHQ-"dieten" fortsätter och det känns bra när korgen fylls av bra råvaror, mycket frukt och grönt och minimalt med socker. Men det får inte bli för mycket av det goda? så jag och dottern smet i väg och tog en liten fika på stan.

Nu ska jag pyssla runt här hemma, eller kanske lägga mig på soffan. Jag vet inte och det spelar ingen roll för jag är LEDIG!!!

Att jag förespråkar sk positiva tränings- och uppfostringsmetoder är ingen hemlighet. Jag vill spärra in en viss hundviskare på livstid för långvarigt och medvetet plågande av hundar och beväpnad med sax kapa kopplet för alla de som rycker och sliter i kopplet.

Men visst blir jag arg, less, frustrerad och orationell på mina hundar jag också. Visst händer det att armen rycker till i kopplet när man har stannat och väntat 2075 gånger på en 50 meterspromenad för att hunden inte ska dra i kopplet. Men hjälper det?

Nej inte det minsta, allt jag byggt upp de där 2075 gångerna raserar snabbt på ett enda ryck och så får jag börja om från början. Jag raserar också min hunds tillit till mig. Jag visar att jag kan skada honom/henne, JAG som ska försvara min hund in i det sista och alltid finnas till hands, jag tillfogar honom/henne smärta. Hur ska min hund kunna lita på mig då?

Visst funkar det att spöa in lydnad, jag kan göra min hund så rädd för mig så att den inte vågar annat men är det en sån hund jag vill ha? Är det en rädd hund jag strävar efter? Här kämpar man (hoppas jag) att få bort rädslorna hos hundar, för det vet alla kunniga att rädslor kan ge aggresivitet och det vill man inte ha. Ändå är det så många som tycker det är ok att skrämma hundar till lydnad. Ja och konstigt nog så är det vanligt förekommande hos de (yrkesfolk) som mer än gärna använder hundar utan rädslor.

En fd granne, tillika yrkesarbetande med hund och väl anlitad instruktör har jättefina hundar, de är hur lydiga som helst och visst är det maffigt att se dem alla komma i en rad gåendes perfekt fot med sin ägare. Ja då blir man impad.... mindre kul är det att i nästa sekund när en av hundarna avviker från den perfekta linjen se hur denne hund får sina fiska varma i diket av sin ägare - det sk proffset. De kanske ska plocka fram de rädda hundarna på en gång, då kanske de inte behöver slå så hårt????

Nä jag sitter här med min kaffekopp och är rent ut sagt förbannad på mig själv att jag inte kan hålla humöret uppe en stressig morgon så att jag inte behöver börja om med koppelträningen, men jag är ganska nöjd att jag sansade mig till slut så att jag och lille Plutt fick ett bra avslut, det regnade godis och han gick som en liten ängel. Jag hoppas så innerligt att det är den minnesbilden han tar med sig på nästa promenad, för jag vill ju inget annat än att min prins ska må bra, även om matte har en dålig dag.

Det här med barn är ju inte lätt men nu har vi fått hjälp...

Jag har ju insett att vi gjort fel hela tiden. Vi har försökt föra en dialog, uppmuntra, peppa och belöna. Men det här är ju så mycket enklare, vi gör så här:

Eftersom barn gärna vill bestämma över sina föräldrar så är det väldigt viktigt att man befäster sin roll som ledare, därför äter maken (som familjeöverhuvud) först, sedan jag och till sist dottern.

För att dottern ytterligare ska veta sin plats så får hon vänta till sist med att gå ut genom dörren, sätta sig i bilen och framför allt ALDRIG gå före oss när vi promenerar.

Att visa vad vi vill är fullkomligt onödigt, för då får hon ett val och kommer på en gång sätta sig emot oss som föräldrar och ta över våra roller. Därför, när hon inte lyder (oavsett hon förstått vad vi vill eller inte) sätter vi snabbt fingrarna i mellangärdet på henne och utstöter ett shhhh-ljud.

Ok, nu sitter hon mest på sitt rum och darrar. Men hon är ju tyst, är inte i vägen och det går inte så mycket mat. Skulle hon någon gång bli lite yster så sätter vi henne bara på löpbandet en halvtimme så är hon tyst och lugn igen.

För precis så gör man när man bryr sig om sina familjemedlemmar, eller kanske inte....

(och till er som inte förstår cynism och/eller ironi -nej jag behandlar absolut inte mitt barn på detta sätt, inte mina hundar heller för den delen.)

kanske tillfälligt, eller för en längre tid, det får vi se.

Men livet sista tiden har varit minst sagt turbulent, om det är någon rätsida på det än vet jag inte men det finns så mycket annat att glädjas över och det vill jag dela med er.

Finns annat att irritera sig över också, och det är väl det ni helst vill läsa har jag förstått   .

Glädjeämnen just nu:

Två hela nätters sömn

Träningen med Peppe går framåt

Att Tyra snart löpt klart

Dottern mår bra och sysslar mest med fågelavel

Skrikfåglarna är ganska tysta när DE sysslar med fågelavel

Företaget går framåt

Jag har den bästa familj jag kan tänka mig och de bästa vänner man kan ha

Irritationsmoment:

Oetiska marknadsföringstrix som missgynnar andra

Att Tyra löper

Sågspån från fågelholken på golvet

Myndigheter som bara skyller i från sig och kommer med korkade bortförklaringar

SNÖ SNÖ SNÖ

Den förlorade orken

Ja och så det där förbannade spelet

Tar en bloggpaus. Känns inte inspirerande att skriva just nu. Har idéer men då jag ska få ner det på pränt så är känns det bara fånigt, petitesser och ganska blasé. Jag återkommer när jag orkar irritera mig över tandblekta mexikanare, flexitanter och brutna naglar eller vad det nu är för småsaker som kan uppröra.

Finns på FB, på telefon och hemma - vi syns där vänner!

I går var det freestylekurs, jag har världens bästa och gulligaste freestyleinstruktör men igår tyckte jag synd om henne. Vi var 5 (eller något sådant) tappra (i alla fall tre) deltagare som kämpade (ja de där tre) stenhårt med att få hundarna att snurra, gå slalom, räcka vacker tass och massa annat.

Undertecknad valde lämna hunden hemma- ja det ultimata när man går hundkurs   . En hel del dålig sömn medförde att jag var övertygad om att jag ändå bara skulle bli irriterad och det vill jag inte utsätta Peppe för (det sparar jag till maken) så jag deltog mao utan hund. Jättebra val, för nu kunde jag ju lyssna med ett halvt öra, fixa lite fakturor med ena handen och dricka kaffe med den andra.

Med på kursen var också min kompetente,välutbildade, erfarne och MYCKET hundkunnige rallylydnadsinstruktör. Och hon tog freestyleträningen till helt nya höjder - i alla fall för hunden:

Detta efter att hon konstaterat att hon tagit "fel" hund. Vilken som var rätt fick vi inte reda på men det lär väl klarna vid nästa tillfälle, eller?

Kurstillfällena brukar vara lite mer familjeträff än kurs ochs å även denna gång. Vi hade en mops-mormor, en mops-gammelmormor (  ), en moster, lite mammor, systerdotter.......... precis som det ska vara.

Stämningen på topp och många garv....

och jag tror att hundarna kanske lärde sig lite, kanske..... Anna gjorde i alla fall ett toppenjobb som stod ut med oss!

Observera att detta är ett utbildande, snällt och inte det minsta ironiskt eller cyniskt inlägg om hundträning.

Ja det är klart man ska vara snäll, eller rättare sagt man ska inte vara elak, man ska vara rättvis. Oavsett det gäller hundar, människor eller andra djur. Man ska visa kärlek, omtanke och uppskattning. Inte minst i hundträning - det är då man kommer långt.

Fast det finns en hake, man kan faktiskt visa lite väl mycket uppskattning. Jo så är det och det är ganska tydligt ibland. (Nu kära kursdeltagare från i går ska jag erkänna, det är NI som inspirerat mig till detta, men ni kanske behöver en liten påminnelse).

När man klickertränar sin hund så belönar man massor i början. 10 godisar på en "ingång" är inte konstigt alls, 20 godisar på 1 minuts platsliggning är också helt ok - NÄR MAN BÖRJAR!!!

Men det är varken bra för hundens mage eller tillåtet på en tävling att hela tiden mata in godis i hundens mun och man får lätt föjden att hunden "påminner" dig att "nu matte är det dags för godis" (hade bara kvinnor på kursen därav "matte"). Hunden kanske kliver upp från platsliggningen kommer fram till dig buffar på din nos och ser väldigt hungrig ut, kanske till och med slickar sig om munnen. Då har det blivit lite knas....

När hunden gör rätt 8 av 10 gånger då är det dags att försvåra det lite. Var inte rädd, blir det för svårt är det ju bara att backa igen. Men testa att utmana hunden lite extra.

I går fick de utmana sina hundar i uthållighet, att hålla ångan uppe trots att belöningen dröjde.

Ägguret på 1 minut och sen var det träning med endast beröm under denna minut och sen var det JÄTTEBELÖNING!!!! Testa några gånger så ser ni hur hunden anstränger sig mer och mer för belöningen i slutet. Öka tiden mer och mer - ett program i Lydnadsklass 1 tar ca 5 minuter.

Lycka till!

Ja jag kan inte släppa det.

Hur stor påverkan har han egentligen? Den där "hundviskaren"? Viskaren förresten???? Har aldrig hört honom viska, och att han skulle syssla med telepati kan han ju försöka övertyga amerikanska hemmafruar med alldeles för mycket fritid. Han har ett tv-team som är bra på att klippa ihop film så vi missar elhalsbanden, sparkarna och skrämseltaktiken. Men, kanske du säger - han gör ju shower, där får han ju till hundar och där kan man ju inte klippa. Javisst, Cesar kan en del hund, han kan välja ut de hundar som funkar, de med "små" problem. Och vilken hund blir inte väldigt lydig när en för hunden ny person med lite auktoritet tar över kopplet. Jag har själv "lurat" en och annan kursdeltagare med det och då är jag inte den mest auktoritära personen.

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva (lätt att fastna när man blir upprörd). Nä det jag förundras och förvånas över är alla som med bästa intentionerna laddar med klicker, godis, leksaker, rätt halsband ändå fallar för hans "quick fix" när det inte fungerar på en gång. Hur lång tid tog det för dig att lära dig läsa? Tänk om din lärare skulle ha sparkat dig i revbenen om du inte lärde dig på 5 minuter den där första dagen i skolan då ni började med "mor ror..." Även hunden måste få tid på sig. Den ska förstå att du vill något, vad du vill och hur du vill. Den är inte olydig om den inte gör rätt, den förstår helt enkelt inte vad du menar.

Jag är inte perfekt heller, jag kan bli toooooookig på hundarna när de drar, men jag vet jag får skylla mig själv. För ibland är jag trött, låter de slita lite i kopplet fram till den där spännande kissfläcken - och hur ska de veta när det är ok att streta mot kissfläckar eller ej? Det är inte lätt, man kan inte heller sätta sig ner med en hund och förklara "matte är inte perfekt, jag gör också fel  men du kan väl försöka ändå...". Men från att bli tooookig till att rikta en spark i revbenen och utstöta ett underligt schhhhhh-ljud är det ganska långt i min värld.

Ja jag vet det blev snurrigt. Men kontentan är:

Du är människa, ingen människa är felfri. Vi gör våra misstag MEN har vi hund så är vi SKYLDIGA att försöka lära oss deras språk och beteende och jag har ALDRIG sett en hund sparka en annan hund, säga schhhh åt en annan hund, rycka i kopplet på en annan hund. Varför inte göra som hunden gör gentemot oss? För finns det något mer förlåtande än en hund?