ska snart i väg  och träna. För att få så bra resultat som möjligt tänkte jag planera lite...skriver ner det så jag kan utvärdera och så får ju ni läsa också.

En dryg vecka kvar till tävling och sista rejäla träningen före, sen kommer jag att ägna mig åt motivationshöjning på hög nivå. Bara bus bus och lite mer bus. Men åter till dagens träning:

1. Hoppet, nu är ju snälla Leif med så då ska hoppet tränas. Börjar med återhoppet så Tyra får in att hon ska sitta när hon hoppar tillbaka. Sen blir det hoppet framåt och belöning framåt så att hon tar ut avståndet.Och sen sättanden utan hinder.

2. Apporteringen, här ska jag jobba på ingångar. Sätta tyra framför mig, mot mig och apporten mellan. Hon får plocka upp och vända in rumpan. Kommer även köra några inkallningar med apporten i munnen.

3. Rutan - denna ständiga ruta... Någon lägger ut en belöning i rutan, jag skickar Tyra. Detta får upprepas då och då och jag skickar henne från olika håll.

4. Kombination. Kombination av frittfölj, apportering, hopp och fjärr och sen massa belöning efter fjärren.

Så får det bli idag.

Nu ska jag byta om och knalla iväg.....

Hur många gånger har man inte fått tala om för kursdeltagare att en hund är en hund och INTE en människa. Och ska behandlas som en hund....

Sen träffade jag mopsarna (kanske främst Einar) och började smått tvivla på den saken.

Sen hittade jag den här och nu är jag nästan övertygad, en hund kan vara allt annat än en hund. Läs och låt er roas (och kanske oroas)

Det tror jag väl inte... men fick en liten hint från en vän igår att så kanske är fallet, detta genom meningen: "så du börjar ändra dig?"

Debbie, hundarnas hund, mattes stjärna no 1 osv osv, var verkligen min hund. Det gick väl an att lyssna på andra om jag inte var i närheten eller om hon erbjöds något riktigt gott ( i Debbies ögon var det mesta riktigt gott). I övrigt var det bara min hund.

Tyra, svammelmajan med stort S, arbetsmaskinen och myshunden som numer tar upp en hel del av hundavdelningen i mitt hjärta är av en helt annan åsikt. Hon är min OCH husses, älskar oss både lika mycket, dvs hon älskar den som för stunden erbjuder arbete, mat och mys.

Av denna anledning (och många andra) vill jag ha en EGEN hund, som är BARA min (ego, nej då inte jag) och förhoppningsvis är det så inom en överskådlig tid. Tyra kommer allt mer tränas och tävlas av husse. men lydnaden är MIN han får sköta brukset....

Men så kom jag på, rapport.... det kan vi träna och tävla då får ju JAG vara med och brukslydnaden under rapporten den kan ju JAG köra... så får jag ju hålla koll på inlärningen av brukslydnadsmomenten.... så har jag ju fortfarande en del av Tyra....

Ego, nej då bara en massa kontrollbehov :o) 

Ja det är vad Tyra tycker i alla fall, och tyvärr några andra hundar i bekantskapskretsen. Tyra tycker det är sååååå roligt att skrämmas och få effekt, bäst är när hunden piper och springer i väg och alla mattar och hussar skriker och tjoar, då har hon verkligen lyckats.

Favoritobjektet är stackars Rocky, att hon inte kan låta bli, det är så tydligt att det är effekten hon är ute efter, inte att slåss eller tillrättavisa utan bara skrämma, bara för att hon kan. Rockys sambo Troja däremot ska tillrättavisas, så fort matte Jenny säger i från vill Tyra hjälpa till. Attans hund!!!! Jenny du får bara köra med positiv förstärkning då kanske Tyra också gör det :o) Men deras tredje polare Lea, hon är förståndig hon, ett rejält skall och sen var Tyra liten och Lea får faktikst matte Jenny klara själv enligt Tyra.

Men för mig är det här ganska jobbigt, särskilt då det ser ganska illa ut för en som inte vet vad det är frågan om. En vrålande schäfer efter en liten pipande mellanpudel - det ser inte så kul ut. Jag jobbar för att Tyra ska sluta med de här dumheterna, både för hennes, de andra hundarna och min egen skull. Inte särskilt kul när folk pratar om "den där Tyra". Tyra är en bruksschäfer, kanske skulle hon egentligen vara tjäntehund och arbeta 8 timmar om dagen för att vara riktigt nöjd. Men nu är hon vår hund, hon mår bra hos oss och vi älskar henne. Hon är en schäfer och de flesta schäfrar umgås inte med vem som helst hur som helst. Jag tycker inte att det är ok att hon gör som hon gör och jag jobbar med det hela tiden.

Om någon undrade.... 

Varför blev jag förvånad? Då det uppdagades att en hundägare inte kampade med sin hund av brukshundras, ska väl tilläggas att det inte arbetas nämnvärt med hunden heller.

För det är ju faktiskt den största utmaning man har som instruktör, att lära kursdeltagarna hur man leker med en hund. Det är inte så självklart, hur man förhindrar stress, maktkamp och hur man kan lugna en hund eller stärka hunden genom leken. Det är inte ens självklart för alla hundägare att överhuvudtaget leka med hunden. och mångas lek sträcker sig som längst till att kasta bollar eller (hemska värld) kasta pinnar. 

Varför gör man inte detta. ja först och främst kanske för att det finns en myt om att en kampande hund blir hård i munnen (främst bland retriverfolk), sen att om man kampar med en hund försöker den "ta över", vadå? undrar då jag. Sen kanske man inte ens har tänkt på det, känns lite jobbigt... ja jag vet inte. Men de allra flesta hundar älskar det oavsett ras, andra måste man lära men det går och när de väl kommer på att det är ok brukar även de mest tveksamma bli överförtjusta i en dragkamp med husse eller matte.

Varför ska man kampa med sin hund?
1. Hunden tycker det är kul.
2. Kampen kan användas som belöning.
3. Kampen kan användas för peppning (att dra upp hunden).
4. Kampen kan höja hundens självförtroende. 
5. Kampen är en klar fördel om man vill träna de olika bruksgrenarna där "jakten efter bytet", dvs spårapporter, sökfiggen, skyddsärmen, rapportmottagaren belönas för de flesta hundarna bäst med en vinst, dvs kampstund där hunden vinner tillslut. Då följer du hundens instinkter: jakt - kamp - vinst (bytet dödas).

Så sluta nu läsa, stäng av datorn och gå ut och kampa med din hund - du har igen det, jag lovar!

att träna rapport. Nu har vi haft möjligheten att vara i skogen två helger i rad utan barn. Och har gjort några skick - det är så kul och Tyra älskar det. Vi måste nog börja träna lite mer seriöst igen och kanske flika in en och annan rapport-tävling, inte i år för nu blir det sök och lydnad - men nästa år...

Sen så har jag nervösa hundfunderingar, tänk om det inte blir några valpar, tänk om det inte blir någon till mig, tänk om tänk om... så jag har nu med uppfödarens hjälp börjat gardera mig. Underskatta ALDRIG en bra uppfödare.

I morgon blir det träning igen - kul!!!! Snart är det tävling och då ska vi väl ändå sätta den??!!! Sen är det bäst att ta det lugnt med anmälningarna för det borde vara dags för löp.Och då värsta tiden under löpen är avklarad ja då ska det ut i sökskogen... JIPPEEYYYYYY,äntligen.

Skulle du ha fyllt i förrgår, om du hade funnits kvar hos oss.

Men i mitt minne finns du för evigt.

Nu finns Tyra här, oj vad du hade tyckt att hon var jobbig, du hade nog lärt henne ett och annat om hur man uppför sig. Men du hade nog uppskattat att hon vill jobba, att hon vill träna träna och träna. Hade du funnits här hade du med glädje överlämnat det till henne och själv lagt dig till rätta med en belåten suck.

Förhoppningsvis kommer det snart en ny liten svart ulltuss hem till oss. En ny liten "stockholms-diva", som säkert kommer att charma alla precis som du gjorde. Och hur denna lilla stjärna kommer att utvecklas det vet ingen men jag vet en sak...

det finns ingen och kommer aldrig att finnas någon som du...

LP KORAD A-Te-Ell´s Debbie

Vi var ett jämförelsevis stort gäng som samlades för att träna igår. Under de kalla månaderna var det ju jag, L och J som kämpade i kylan och snöstormarna, men nu i och med att graderna stiger verkar det som fler tinar fram... KUL!!!!

Jag för min del hade bett L ställa ut rutan och lägga ut en leksak så det skulle vara klart när jag och Tyra kom dit. Så hade också snälla L gjort (tack så mycket för det), så jag värmde upp med lite lek och fritt följ och några lägganden. Sen skickade jag på rutan. Vilket bra trix. Döm om Tyras förvåning då hon hittade belöningen i rutan utan att ha sett att jag lagt ut den. Sen är det bra om rutan bara finns där... så är det ju på tävling. Detta gör vi om nästa gång också.

Tyra var het i går, ja man hade nog kunnat steka bacon på henne. Under momenten var hon samlad och gjorde det hon skulle med yttersta perfektion (nästan) men mellan!!!!! Usch ibland är hon bara jobbig (skriver jag med ett leende på läpparna), i går skulle det gruffas med allt och alla dock kan ju en förklaring vara att hon blev stressad av en annan hunds närvaro (hennes ärkefiende nr 1) men jag och denna hunds matte är rörande överens att om de får vistas på samma plats utan att riskera att mötas, ryka ihop eller liknande så borde de slappna av till slut. Och vi har nog rätt för i går gick det ändå bättre än vad det brukar.

Nu ska jag lämna Tyra i tre dagar "snyft", men hon lär ju släpa runt husse i joggingspåren så jag tror knappast det går någon nöd på henne, värre är det för mig.

Så det blir några dagars tränings-semester för mig och inte så mycket träningsbloggande....

Men vi ses snart igen!