I hundaveln och på utställningar premieras ofta hundar som har tydlig könsprägel, dvs en tik ska se ut som en tik och en hane som en hane. Låter väl ok, för visst är det ofta skillnad på könen både i storlek och även till viss del mentalt.

Men går det inte lite väl lågt ibland, inom vissa raser vill man ha väldigt maskulina hanar, de ska vara stora och maffiga men tyvärr så är det inte bara utseendet som påverkas av aveln, mentaliteten gör det också. Så träffar man på en i grunden mycket trevlig hund, av en normalt trevlig och användbar ras men som tampas med så mycket testosteron så han har ingen aning om vad han ska göra med det.

Detta är att balansera på en lina, vad blir slutresultatet, en fortsatt glad och trevlig hund eller en livsfarlig hund? Mycket ansvar vilar på ägaren till denna hund, att läsa honom, hjälpa honom att tygla allt som flödar i honom, visa honom rätt beteende och stötta honom i livet. Kan vi lägga ett så stort ansvar på hundägare - tydligen för det säger lagen.

Och tydligen enligt många "finns det inga dåliga hundar bara dåliga ägare".

Uppfödarens ansvar då? Som tar fram dessa maffiga hanar? Som inte informerar sina valpköpare om följden av denna avel? Eller utställningsdomaren som premierar stora maskulina hanar så att uppfödaren i sin tur tar fram sådana hundar - deras ansvar? SKK? Har de inget ansvar? De är ju ändå detta lands huvudorganisation när det gäller utställningar, domare, uppfödare och hundägare.

För det finns dåliga hundar - men vems ansvar är det egentligen? Det enda jag vet är att de är inte kul att vara ägare till en sådan hund och hundägande ska vara kul!