Modeord? Energitjuvar! Fanns de förr eller var det så att man hade riktiga saker att oroa sig för då, om skörden ska slå fel eller om man skulle frysa ihjäl eller svälta. idag oroar vi oss för andra saker, förr var 7-åringar ute och högg ved, skulle väl aldrig sätta en yxa i händerna på min dotter. Men jag är extremt orolig när hon går med sin klass till badhuset.

Sen kan man irritera sig på saker, oftast gör man det på sånt man ändå inte kan göra något åt. Har det alltid varit på ett sätt, lär det alltid förbli så också. Men ändå kan man inte låta bli att förvånas och irriteras varje gång det händer. Särskilt när man både direkt och indirekt berörs av det.

och jag är expert på att oroa mig för saker som KANSKE händer - ja jag vet, har skrivit om det förr. Oroar mig även för sånt som kanske inte händer.

Men jag ska försöka ändra tankebanor, och tänka...

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!

och sen ska jag lägga energi på att söka JOBBET, det jag gärna vill ha som jag har chans att få och som jag blivit rekomenderad att söka av en person som faktiskt har något att säga till om.

Då kanske jag får något annat att tänka på!