Ja för det är väl vad jag är just nu? Så här innan jul staplas extra många krav och måsten på varandra och vems krav och måsten är det egentligen? Inte kräver maken en massa fikabröd eller särskild mat eller extra välstädat bara för att det är jul. Inte märker barnen att golven är knäskurade eller att det är nya välstrukna gardiner i fönstren. Är det viktigt för mig? Inte direkt, klarar mig utan än det ena och än det andra. Men varför stressar jag runt som en galning, våndas över mjuk knäck (gör inte knäck på laktosfri grädde förresten), och bränner mig på bakplåtar. Varför syns varje litet dammkorn så mycket mer ju närmare fjärde advent vi kommer? Och varför känns inte den stora högen julklappar till de yngsta tillräckligt stor fast jag misstänker att de blir mer än nöjda.

Vem har ställt dessa krav på oss? Inte kan det vara mamma, inte pappa heller för i alla fall, mina barndoms jular var lugna, mysiga och stillsamma...fast om jag tänker efter så var det nog en massa god mat och jag lovar att det var tillräckligt sterilt för att kunna utföra en hjärttransplantation bakom spisen. Mängden julklappar har jag aldrig ens funderat över och då kan jag ändå tänka mig att både mamma och pappa önskat att de hade kunnat köpa ännu en till oss barn.

Så om dryga 20 år är det väl dottern som springer runt i sitt hem med dammtrasa i ena handen och brödkavel i den andra samtidigt som hon planerar julklappar och önskar att hon bara hade kunnat köpa en till...

Man ska tänka på miljön och vara snäll mot djuren. Det är väldigt viktigt i vårt hem och vårt agerande övervakas ständigt och noggrant av den 7-årige dottern.

Sopsorteringen innebär ständigt skurande av kompostbehållaren, för kompostpåsarna är verkligen miljövänliga och i direktkontakt med mat löses de upp och kaffesump, fruktsafter och juicerester samlas fint i botten av behållaren - under påsen.

Lampor ska var släckta då man åker hemifrån och här insåg vi att barn inte alltid förstår hur de uttrycker sig. När jag går omkring och släcker i lägenheten innan avfärd till gymmet tycker maken att "någon lampa kan väl ändå vara tänd", onödigt tycker jag och då utbrister dottern:

"Är du mijöpartist eller?"

Men sen när vi kommer hem och tittar upp mot våra fönster konstaterar jag och maken att storebror minsann inte är miljöpartist då hans rum badar i ljus och då utbrister dottern:

"Men jag är väl miljöpartist?"

Sen detta med djuren, man ska vara snäll med djuren och det är ju inte så svårt men förra helgen var det med tårar i ögonen dottern såg renskinn utanför en tältkåta på stan. Och förtvivlan var stor när de hade renskinn i ett tält på skolan. Päls på kläder är det överhuvudtaget inte tal om, och det jag kan ju hålla med om då man vet att hundar tex flås levande för att vi ska få snygga kläder - det har jag däremot inte berättat för dottern, det räcker som det är nu.

Men det är bra att man tänker längre än till sig själv, men jag bävar lite grann inför tanken att min dotter ska bli militant vegan fastkedjad vid en tonfiskfiskares båt ute i något hav. Men så länge det finns hamburgare så är det kanske lugnt...

För mig själv idag. Födelsedag och nej jag blev inte uppvaktad på sängen, jag smög upp halv sju för att en timme senare lämna en nyvaken familj för hundträning några timmar.

Men sen blev jag uppvaktad, fick det jag önskade och så väl behövde. Undra hur många kvinnor som låter sin make sköta sminkinköpen? Jag gör det och blir nöjd. Det är ju ändå han som ska titta på mig så då är det väl inte mer än rätt att han får välja, eller? (så mamma pusslet kvarstår)

Mamma skickade presenter som tjuvöppnades igår och förutom hett önskade varma stickade vantar fick jag en alldelses egen Maria Montazami-sjal. nej det är inte hennes design, det är mammas men för att det skulle härröra till Hollywoodfrun nr 1 så var det ju självklart tofsar på den. Jag älskar den och så gör även dottern som önskar en likadan i Julklapp av Mormor. Även min gulliga svärmor hade utnyttjat postväsendet och skickat ett paket, tänk att hon glömmer aldrig några födelsedagar. En fin grytvante med julmotiv och julgardiner som snart ska få pryda ett fönster i vårt hus hade Svärmor sänt mig. Tack så otroligt mycket, främst bara för att jag blir ihågkommen.

Sen blir det Sushi till middag, får visserligen göra den själv men dottern vill hjälpa till och det tackar jag inte nej till. Sen ska maken göra en chokladpavlova med hallon till efterrätt så inte ska jag klaga på firandet.

Nä nu ska jag ta på mig min vackra klarröda sjal, titta på tofsarna och bli alldeles varm. Inte illa på min första dag som 38:åring.