Man kan ju undra vad det är med dem egentligen, inte är de ju snygga, kanske inte heller det första man tänker på när man pratar om söta hundar. Något att sikta på lydnads SM, eller bruks-dito är det ju inte heller. Men ändå...

Först, utan att någonsin ha ägt någon mops måste jag få säga, mopsar är inga hundar de är MOPSAR. De spelar i en egen liga där ingen kan mäta sig med dem. Ta mopsars mentalitet, trygga appearence och samspel med andra hundar oavsett ras. Min egen knäppa schäfer-Tyra är ju som bekant i den mest sällskapliga hunden i hundsammanhang - om det inte gäller mopsar. Har hittills inte träffat en enda mops hon inte går ihop med. Ni skulle ha sett hennes glädje då hon kom in på hundhuset under pågående mopsträff och tyckte att alla 30 mopsar bara var där för hennes skull och hennes besvikelse då hon fick sitta bakom ett galler och titta på (för även om Tyra gillar mopsar och de ofta gillar henne så förstår inte alla småhundsägare det)

Har hört ryktas om en mopsdam som jobbar som socialträningsmops i en hundförening här i stan. Ja det är rätt dam på rätt plats det.

Vadan detta då? Nej jag ska inte ha en mops, tror jag - skulle nu en mops välja att flytta in till mig är det inte så mycket man kan göra åt det, man accepterar sitt öde och ger lite plats i soffan.

Nej i går var vi på Mopsön där det för tillfället huserar 7 mopsar och det är ju inte utan att det var just dessa 7 mopsar som gjorde mest intryck på mig i går och därför får de ha huvudrollen i dagens blogg. Här kommer lite bilder. Ni har nog sett dem alla förr men de är värda att se igen.