Det var ett tag sedan jag rapporterade om lydnadsträningen. kanske för att det har inte blivit så mycket träning att rapportera om. men nu så har vi faktiskt varit ute och tränat seriöst och ordentligt (något moment passar man ju alltid på att träna på de vanliga kiss-rundorna).

Först tränade vi rutan, Tyra har börjat stanna på hälften, så nu blev det omvänd träning. Jag ställde mig lååååångt från rutan, med en boll lagd i rutan och skickade några skick på det sättet. Fungerade utmärkt, till jag tog bort bollen, smarta Tyra fattade att bollen fanns hos mig och stannade halvvägs. Så det var bara att köra som vanligt, skick till rutan, blev det fel tog jag tillbaka och gjorde om och blev det rätt så kom bollen flygande. Tillslut insåg Tyra att bollen kom fortare om hon inte tjorvade.

Sedan apportering och där har vi gått från klarhet till klarhet. Tugg endast vid ingången men inte då hon springer mot mig och inte då hon sitter - det går framåt. Bollen fick hon då munnen var still och apporten i fast grepp. Duktiga duktiga tjej :-)

Sen var det dags att "tävlingsträna" att träna utan allt för mycket belöningar, utan klappar och beröm som enda belöning.

- Fritt följ, jätte bra, trängde lite men hon hoppades på bollen.

- Läggande under gång, kanon bra hela momentet!!!

-Fjärrdirigering (sitt-ligg), också helt perfekt, inte ens minsta lilla tvekan vid första skiftet.

-Rutan, Tyra springer rakt in, ställer upp på mitt kommando och står till... ja äntligen kommer ju bollen och Tyra är världens lyckligaste hund med världens lyckligaste matte.

I helgen hade Tyra sin bästis Siri på besök, hon fick till och med sova över. Det är inte bara Tyra som uppskattar Siris närvaro, hon och dottern hade en mysig stund framför Bolibompa

Sen så är det ju det här med farliga schäfrar... undra förresten hur många mopsar det ryms i en schäfermun? Kolla filmen...

I dag var det dags att dra igång temadagarna. Vi började med kontakt och lek. Allt gick bra, deltagarna var nöjda och hundarna trötta. Tyra skötte sig riktigt bra och det värmde i mattes hjärta när deltagarna tycker att hon är "sååå söööt". Är inte allt för ofta jag får höra sånt om Tyra. Fast hon är ju världens sötaste hund såklart.

Nästa gång blir det "självförtroende och balans". Hoppas vi ses då!

L & L först ut, en trött hund som inte alls var med på noterna idag. Vi sköt på de nya belöningsplanerna, för risken var för stor att det bara skulle bli fel. Lite skvaller i stället :-)

Jag kände inte heller för att träna trots att jag inte tränat drag i dag. Så L & L åkte hem igen och jag tig ut Tyra för en liten rastning, men det var ju ganska skönt ute, jag behöver både förbättra min kondition och stärka upp mitt eftersatta knä så vi tog en skön kvällspromenad. Så nu har jag promenerat två dagar i rad, husse får akta sig snart kanske jag tar över fys-träningen av Tyra...nja det är nog länge till dess.

Får se, förhoppningsvis känner jag mig mer taggad att träna i morgon, det är ju tävling snart igen. Men en promenad ska det definitivt bli :-)

Sitter och filosoferar i väntan på att L & L ska komma och träna med mig och Tyra, J får vi klara oss utan då hon rymt till stora huvudstaden. Men ryktet säger att hon är åter i morgon - tur är väl det.

Grubblar lite över vad som gick fel sist på tävlingen, jag vet, har lite svårt att släppa det. Alltså Tyra har ju alla förutsättningar att ta höga poäng. Men men det tar vi nästa gång. I kväll ska vi jobba med matskål, eller rättare sagt godisskål. Som L ska få plocka bort om inte Tyra gör rätt. Tanken är att träna rutan. En platsliggning hoppas jag det blir och lite fritt följ. Sen får det räcka, Tyra vill nog mer men jag ska ta hand om min förkylning.

Nu har L meddelat att han är på väg så det är väl bäst för mig och Tyra att göra oss klara.

Tyra är inte så förtjust i andra hundar och väljer sina vänner med stor omsorg. Jag vet jag har skrivit om det här förr men fenomenet fascinerar mig.

De flesta hundar skulle enligt Tyra gärna få försvinna från jordens yta, hon vill inte ha den minsta lilla konkurrens om sin familj. Dock finns det undantag, Grönisen Thurbo välkomnades i hemmet, ok då efter vissa uppläxningar om hur man ska sköta sig dvs inte ha nosen i en Tyra rumpa hela tiden, men matte fick både klappa och mysa med Thurbo. Schäfern Nora kan väl accepteras, särskilt om de två damerna får leka ostört. Sen finns det ett par shapendoes som också kan vistas runt Tyra, den ena för att hon är en gammal, världsvan och stabil tik och den andra för att han är ung och fjantig. Men då kommer vi till det fascinerande - MOPSAR!!!

Det är inte bara matte som fattat tycke för dessa små runda plattnosade, knorrande varelser (för hundar är de nog inte riktigt - umgås med en mops så inser ni, de står över hunden på något sätt) Tyra är helt övertygad om att ALLA mopsar i världen är hennes kompisar och när hon kom in på mopsordens träff i lördags visste hon inte till sig av lycka. Visst lär hon även vissa mopasr lite hyfs och vett men det går inte att jämföra. Och sen är det SIRI, älskade, söta, mysiga, roliga, underbara Siri. Det är nog några av Tyras bästa stunder då hon får vara med Siri, helst utan inblandning av andra mopsar (för då ser de två damerna till att göra gemensam sak av dessa. Siri får dela hennes vattenskål och jag tror nästan att Tyra skulle dela maten också. Siri får ligga nära och Siri får oavbrutet slicka Tyra i mungipan, bita henne, jaga hennes svans osv  ovs.

Sen skadar det ju inte att matte tycker om Siri också.....

Och i går var lyckan total, Siri kom på besök och tjejerna lekte lekte och lekte och jag misstänker att de lovade varandra att träffas snart igen, eller hur A-L?

Tänk dig att du ska skaffa hund, du har valt ras, hittat en uppfödare, bestämt dig för kön och nu finns en kull vaplar med ett urval för dig att välja på. Hur väljer du?

Vi backar lite... varför i hela friden funderar jag på detta? Jo snart hoppas jag själv att få sitta i en valplåda, känna, mysa, testa och framför allt försöka välja den valp som passar bäst i hop med mig, Tyra och resten av familjen.... Sen följer jag en blogg, om ett valpköp och jag förundras över valet av valp och acceptansen av rädslor hos hunden. Visst tycker jag att man gör det bästa av den hund man har och anpassar sig till hunden (om det nu inte är orimligt) men då det gäller någon som har stor kunskap, följt kullen innan den ens var tillverkad och har alla möjligheter att välja då blir jag lite fundersam. Varför väljer man just den valpen man valt. Hur har du tänkt?

Åter: Det finns en myt: "ta den tuffaste valpen" och jag hoppas att ingen går på den myten längre. För den tuffaste valpen kanske inte är den bästa för just dig. är du en försiktig person, kanske inte ar större ambitioner än en trevlig sällskapshund som hänger med på dina skogsturer - ja då ska du nog inte titta efter den tuffaste, inte heller välja den blygaste. Då kanske du med din försiktighet drar ner valpen istället för att höja den och hjälpa den att bli självständig.

Hur ska man veta? Ja det är en djungel. Men det finns något vettigt, uppmana uppfödaren att valptesta kullen, då blir det lättare att tillsammans med testresultaten och uppfödarens kännedom om valparna och framförallt valpköparens ärlighet att hitta rätt hem till rätt valp och förhoppningsvis undvika att det dyker upp annonser om omplaceringar på blocket 18 månader senare då man helt plötsligt har tidsbrist och har en hund som kräver mycket mental träning. (hört det förr?)

Vad ska jag ha då? ja vi är en familj som ändrar struktur varannan vecka, det kan verka underligt för en hund, det märks bla på Tyra - det tar henne ett tag innan lill-hussarna räknas in i flocken då de har varit borta en vecka. Vi har en femåring som vill vara snäll med hundar men det kan tyvärr ibland bli lite galet. Vi har en Tyra som är väldigt nogräknad när det gäller nya kompisar (ja om de inte är mopsar då) och vi har framförallt JAG som vill ha en hund att ställa ut, träna bruks och lydnad.

Jag vill ha en social hund, som ska älska sin familj och tycka om alla andra männsikor. Hon bör vara tydlig i sina signaler och läsa signaler på ett bra sätt för att underlätta i umgänget med Tyra. Hon bör ha rejäl social kamp och får inte vara nervös. Och sen vet jag ju att hon kommer att vara söt som socker :o)

Vad tycker ni? Skriv gärna en kommentar.

Det ligger i era händer att följa de anvisningar angående bedömning på utställning som kommit:

http://www.skk.se/funk/funk_srd.htm

Kanske vi äntligen ska få slippa se schäfrar så vingliga så de knappt kan stå stilla, premieras på utställningar, så långhåriga pälsraser så de inte kan röra sig obehindrat. Hundar som inte ens orkar springa ett varv runt ringen för att det är tunga hundar som premierats osv osv listan kan göras lång.

Det finns funderingar på att korsa malle och Schäfer för att få fram den ultimata tjänstehunden (läs polishund), helt vansinnigt tycker jag då både schäfern och mallen borde fungera. men urvalet är ju så litet då båda raserna idag är uppdelade i bruks och utställningsvarianter, man tycker det borde finnas mer pengar att hämta i tjänstehundsaveln men tyvärr är det inte så och då blir resultatet därefter. Varför inte göra som med BC:n där krävs gk anlagsprov i vallning hos föräldrarna för att få registrera valpar. Idag hos brukshundarna är MH krav - men det är ju bara att den mentala statusen är känd - inget krav på resultat. Jag tycker att det är synd att det avlas på utställningshundar som inte har någon som helst arbetskapacitet men jag tycker också att det är synd då det avlas på fula brukshundar. Det måste gå att kombinera!!! Varför dela upp det i två läger - varför inte göra en gemensam sak av det och sträva mot samma mål. På så gott som varje kennelhemsida står det att kenneln strävar efter att föda upp friska, rastypiska, sociala hundar, hur har det kunnat bli så här då?